Ny studie: Samhället behöver stärka beredskapen för attacker med farliga ämnen

– Sådana attacker är ovanliga, men vissa typer förekommer oftare än andra. Samtidigt kan konsekvenserna bli mycket allvarliga. I ett mer instabilt internationellt läge behöver länder som Sverige därför ha en beredskap för dem. Vi ville ta reda på vad forskningen faktiskt säger om samhällets samlade förmåga att hantera sådana händelser, säger Robin Schäfer, doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet.

Den nya forskningsöversikten är en del av den forskning som bedrivs inom forskningsmiljön CCC – Centre for Crisis Communication vid Örebro universitet. Den bygger på 110 vetenskapliga studier om beredskapen för antagonistiska CBRNE-händelser, alltså när kemiska, biologiska, radiologiska, nukleära eller explosiva ämnen används för att orsaka skada. Både räddningstjänst, akutsjukvård, polis, militär och frivilliga aktörer omfattas i studien.

Fyra problem återkommer

Resultaten pekar ut fyra återkommande utmaningar. Brist på utbildning och resurser kan minska både personalens förmåga och vilja att agera. Beredskapsplaner underskattar ofta de särskilda krav som CBRNE-händelser ställer. Organisatoriska gränser kan försvåra samordning och samarbete. Och trots att kommunikation är avgörande är den ett återkommande problem.

– Det räcker inte att ha rätt skyddsutrustning och teknisk kompetens. Olika aktörer måste också kunna samarbeta, dela information och fatta beslut under stor osäkerhet. Beredskap måste därför byggas in i organisationernas vardag genom återkommande utbildning och övning, realistisk planering och tydliga former för samordning, säger Joel Rasmussen, docent i medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet.

Kommunikation riskerar att komma i andra hand

Forskarna blev särskilt överraskade av kommunikationens undanskymda roll. Det gäller både kommunikationen mellan de organisationer som hanterar en händelse och kommunikationen med allmänheten.

– Risk- och kriskommunikation verkar i praktiken ofta behandlas som något som kommer i andra hand. Det är särskilt problematiskt vid en avsiktlig attack, eftersom syftet inte bara kan vara att orsaka fysisk skada utan också att skapa förvirring, rädsla och misstro mot myndigheter, säger Robin Schäfer.

Forskningsöversikten visar också tydliga kunskapsluckor. Mycket av forskningen handlar om medicinska insatser, medan betydligt mindre uppmärksamhet har ägnats åt exempelvis polis och frivilligaktörer.

Beredskap stärker samhällets motståndskraft

En slutsats är att samhällets motståndskraft inte kan stärkas genom enstaka åtgärder. Utbildning och övning behöver ske kontinuerligt och omfatta både teknisk och psykologisk beredskap. Planeringen behöver utgå från realistiska scenarier och de olika krav som olika typer av CBRNE-hot ställer.

Kommunikation behöver också ses som en central del av beredskapen.

– Ju bättre förberett och motståndskraftigt ett samhälle är, desto bättre kan det begränsa konsekvenserna och återhämta sig efter en attack. Det handlar inte bara om att rädda liv, utan också om att stärka ett öppet och demokratiskt samhälle mot aktörer som försöker skapa rädsla, splittring och misstro, säger Joel Rasmussen.

Fakta om studien: 

• Studien är en del av forskningsprojektet Förebyggande åtgärder mot antagonistisk användning av farliga ämnen i offentlig miljö som finansieras av Myndigheten för civilt försvar.
• Antagonistiska CBRNE-händelser innebär hot och attacker där kemiska, biologiska, radiologiska, nukleära eller explosiva ämnen används för att orsaka skada.
• Här kan du läsa studien som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Safety Science:  A systematic review of research on the emergency response community’s resilience to hostile CBRNE threats  
• Läs mer om forskningsmiljön CCC – Centre for Crisis Communication vid Örebro universitet.