Morgonen den 14 juli 1948 anlände en liten karavan på fyra bilar med en av de gamla färjorna till Helsingborg. Deras tyska förare hade kört dem ombord, slagit av motorerna och lämnat nycklarna till en man i en stor Lincoln. Därefter hade de åter gått iland och från Helsingör tagit tåget hem mot Tyskland.

På den svenska sidan stod fyra chaufförer från Scania-Vabis och väntade på de små, oansenliga vagnarna. Dessa fyra Volkswagen-bilar skulle egentligen bara ha varit tre stycken, för så många hade man beställt och blivit lovade. Men fyra bilar var det alltså, och de var precis lika varandra, så när som på färgerna. En bil var grå, en svart, en mörkblå och den som var muntrast i kulören var maroonröd.

De fyra svenska förarna hade rest från Södertälje med tåg, säkert med viss spänning, för detta var verkligen ett speciellt uppdrag. Scania-Vabis var på väg att börja importera ett nytt bilmärke, den tyska Volkswagen som alla hade hört talas om, men som nästan ingen hade sett.

Läs fortsättningen på volkswagen.se