Krav för biobanker i ny ISO-standard

Standarden har nu publicerats som svensk standard i svensk översättning, SS-ISO 20387:2019 Bioteknik - Biobanker - Generella krav för biobanker.

– Den största nyttan med det här globala arbetet är att man kommer att kunna jämföra olika forskningsresultat med bättre kvalitet och större säkerhet när det finns ett standardiserat sätt att sköta biobankningen av provmaterialet, säger Lena Morgan, projektledare SIS, Swedish Standards Institute.

– Att implementera och använda standarden ger en spårbar kvalitet på prover för senare kliniska analyser samt stöd till svenska forskningsresultat. Forskare och granskare kan lättare bedöma forskningsmaterialets kvalitet och jämföra forskningsresultat internationellt med hänvisning till att standarden följs och efterlevs. Med tanke på att forskning är internationell är det logiskt, säger Lena Morgan.

Standarden anger allmänna krav för kompetens, opartiskhet och enhetlig drift av biobanker inklusive krav på kvalitetsstyrning för att säkerställa lämplig kvalitet på biologiskt material och data som ingår i biobanken. Standarden kan användas av alla organisationer som bedriver biobankverksamhet, inklusive biobankverksamhet med biologiskt material från flercelliga organismer (till exempel människor, djur, svampar och växter) och mikroorganismer för forskning och utveckling.

Biobanksanvändare, tillsynsmyndigheter, organisationer med flera som använder sakkunnigbedömning, ackrediteringsorgan och andra kan också använda standarden för att bekräfta eller erkänna kompetensen hos biobanker.

Om biobankverksamhet

Biobank är en juridisk enhet eller del av en juridisk enhet som bedriver biobankverksamhet. Biobankverksamhet är en process för att mottaga och lagra, tillsammans med vissa av eller alla de aktiviteter som är relaterade till insamling, preparering, bevarande, testning, analys och distribution av definierat biologiskt material samt relaterad information och relaterade data. (SS-ISO 20387:2019)

Lagen om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. (2002:297, i kraft från januari 2003) gäller vävnadsprover som tagits och samlats in från patienter eller andra provgivare. Ett exempel på användningsområde är transplantation där biobanker har stor betydelse.