DO konstaterar i beslutet att spelarna i damlandslaget visserligen har missgynnats i lönehänseende, men att det inte har varit fråga om diskriminering i och med att dam- och herrlandslagen inte befunnit sig i en jämförbar situation.

Av utredningen i ärendet har framkommit att den ersättning som de båda landslagens spelare har fått bland annat består av rörliga delar som varit beroende av yttre faktorer som exempelvis publik- och marknadsförings­intäkter. Det har också framgått att den betydligt lägre ekonomiska kompensation som damlandslagets spelare mottagit har varit hänförlig till denna rörliga ersättning.

DO konstaterar i beslutet att de skillnader som finns mellan intäkterna inom dam- och herrfotboll är så markanta att det rör sig om två helt skilda marknader, där de intäkter som genereras och som kan komma spelare i damlandslaget till del är väsentligt lägre än de som genereras på herrsidan. Det innebär att spelare i dam- respektive herrlandslaget idag rent faktiskt inte befinner sig i en jämförbar situation vilket är en av förutsättningarna för att det ska vara fråga om diskriminering i lagens mening.

- Den valda ersättningsmodellen innebär att principen om lika lön för lika arbete oberoende av kön inte upprätthålls inom landslagsfotbollen. Detta är självklart otillfredsställande ur ett jämställdhetsperspektiv, men grunden för DO:s bedömning måste alltid vara diskrimineringslagen, säger Agneta Broberg.

Beslutet innebär att det enligt DO:s bedömning inte finns någon skyldighet enligt lagen för SvFF att ändra på den ersättningsmodell som gäller för dam- respektive herrlandslaget i fotboll.

- Jag vill dock understryka att beslutet inte hindrar SvFF och spelarnas representanter från att tillsammans välja en annan ersättningsmodell, som skulle garantera lika lön för spelare i dam- respektive herrlandslaget.

I och med beslutet har DO avslutat tillsynen mot Svenska fotbollförbundet.

TIL 2019/322