Rebecka Hemse och Katarina Dalayman tilldelas Gunn Wållgren-stipendiet 2017

Rebecka Hemse debuterade på Dramaten 2004 i Riddartornet av Stagnelius. Hon hade en tidig bana som skådespelare i Jordcirkus och Teater Galeasen. Därefter följde bland annat titelrollen i Lulu på Malmö Dramatiska Teater, regi Staffan Valdemar Holm. Hon har medverkat i en rad tv-produktioner och långfilmer av bland andra Marie-Louise Ekman, Daniel Alfredson, Christina Olofsson, Stig Larsson, Kristian Petri och Mikael Håfström. För den stora publiken är hon känd som Inger, dotter till kommissarie Martin Beck i Beckfilmerna från 1997 och framåt. På Dramaten har Rebecka Hemse bland annat medverkat i Fedra, Ett drömspel, Hamlet, Platonov, Kasimir och Karoline, Final, Den girige, Slott i Sverige, Woyzeck, Rickard III, Beckomberga och Den goda viljan . År 2006 mottog hon Dramatens Margaretha Krook-stipendium.

Motivering:

”Sådant är ett skådespelarliv – många olika ord och berättelser slår ner i kropp och röst, och nya världar skapas. Kanske var det därför som hon så tidigt i livet, och så bestämt, valde teatern - för att orden på scenen är portar som öppnas till andra världar. Skådespelarens roll träder över en osynlig tröskel och rummet förvandlas.

Må det vara samtida dramatik eller klassiker – den första repliken sägs alltid för allra första gången. Masja i Måsen, Marie i Woyzeck, Ofelia i Hamlet, Lady Anne i Rikard III, Dottern och Agnes i Drömspelet – hos Rebecka Hemse får rollerna urpremiär på nytt. Lika sköra som starka, på en gång ögonblickliga och överlevande.

Hennes rollgestalter verkar födas i stunden och samtidigt ha ett tusenårigt minne. Hon visar att människolivet har tre synonymer: motstridighet, klyvnad, ambivalens. Teaterscenen är för henne både lycka och livsfara, med en gränslöshet lika paradisisk som infernalisk.

Hon har ett hypervaket sinne både för verklighetens drömartade skrymslen och för fantasins chockerande realitet. Hon låter sina roller vara vidöppna för publikens inlevelse och bevarar själv en ytterst professionell integritet. Hon är snabb – så blixtsnabb som en skådespelare kan vara endast om hon samtidigt har ett stycke bergfast järnmalm i någon av hjärnans vindlingar. Hon har förmågan att spela på en nålspets – så att vi erfar att det djupaste och viktigaste i oss har den högsta fallhöjden.

Hon tycks som skådespelare född med en nyfiken häpenhet över våra vanor och seder – allt det som har vuxit sig fast och blivit en andra natur.  Med en vänlig främmandeblick ser hon på oss att vi egentligen är konstigt onaturliga. Som om det i hennes blick finns ett gram av ett okänt grundämne från en visare planet.

Rebecka Hemse har en svängradie som sommarens fjärilar – nyss var hon här, nu är hon där. Kände publiken ett hastigt vinddrag? Det var en vinge.”
 

På Kungliga Operan går stipendiet i år till Katarina Dalayman, sopran och hovsångerska. Hon är utbildad vid Operahögskolan i Stockholm och debuterade som Sieglinde i Operahögskolans uppsättning av Wagners Valkyrian på Kungliga Operan 1991 och senare samma år som Sonia i Argentos The Aspern Papers .

Roller vid Kungliga Operan: Verdis Amelia (Simon Boccanegra) och Desdemona (Otello), Fiametta (von Suppés Boccaccio), Mimi (Puccinis La Bohème), Marie/Marietta (Korngolds Die tote Stadt), Marie (Bergs Wozzeck), titelrollen (R. Strauss Salome),  Brünnhilde (Wagners Ringen fr o m Valkyrian våren -06), titelrollen (R. Strauss Elektra), Herodias (R. Strauss Salome), Fricka och Waltraute i Ringen (2017), Kostelnicka i Jenufa (2017), m fl.

Andra engagemang: Wagners Eva (Mästersångarna i Nürnberg), Elisabeth (Tannhäuser), Brangäne (Tristan och Isolde) och Kundry (Parsifal), Elisabeth (Verdis Don Carlos), titelrollerna i Puccinis Tosca och R. Strauss Ariadne på Naxos, Lisa (Tjajkovskijs Spader dam), Judith (Bartóks Riddar Blåskägg), Katerina (Sjostakovitjs Lady Macbeth från Mtsensk) vid de stora internationella operainstitutionerna som Parisoperan, Covent Garden i London, Metropolitan i New York, Deutsche Oper Berlin, Staatsoper Hamburg, Semperoper Dresden, Bayerische Staatsoper München och Festspelen i Salzburg m fl. Anlitad som konsertsångerska med bl a dirigenter som Chailly, Davis, Levine, Rattle, Salonen och Tilson-Thomas. 

Skivinspelningar: Brangäne i Tristan och Isolde och Kundry i Parsifal på DVD från Metropolitan Opera, m fl.

Priser/utmärkelser:

• 1992/93 – Operapriset av Tidskriften OPERA

• 1994 – Svenska Dagbladets operapris

• 2000 – Hovsångerska

• 2006 – Litteris et Artibus

• 2006 – Lunds Studentsångförenings solistpris

• 2012 – Ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien

Motivering:

"Med en magiskt vacker röst gestaltar Katarina Dalayman de mest skilda kvinnogestalter med en totalt naken ärlighet.

I stället för att spela rollen ÄR hon rollen. Hennes gestik kan vara minimalistisk och kräver samtidigt åskådarens totala fokus.

Ett ögonkast kan övergå i en explosion av emotioner som visar  hennes egen  totala upplevelse av en musikalisk fras eller ett ord i en text.

Hennes rika klang ger en palett av färger och nyanser som omfamnar och drabbar lyssnaren."

Stipendierna ur Gunn Wållgrens minnesfond utdelas gemensamt av Kungliga Dramatiska teatern, Kungliga Operan och Kungliga Musikaliska akademien till "konstnärligt förtjänta dramatiska och lyriska artister".

2017 års mottagare har utsetts av fondens styrelse: teaterchef Eirik Stubø, Dramaten, operachef Birgitta Svendén, Kungliga Operan, ständige sekreteraren Fredrik Wetterqvist, Kungliga Musikaliska akademien samt överintendenten Jan Lindman, Kungliga Slottet.