Vargen sköts under skyddsjakt i Jämtland. Den mäts och undersöks av en biolog och en patolog. Efter undersökningarna sparas prover i en biobankfrys för framtida studier.

– När den kom som en fryst kropp till SVA vägde den 56 kg men efter avstämning med Länsstyrelsens personal framkom att vikten direkt efter avlivningen fastställts noggrant med tre olika vågar som alla visade 57,5 kg. Skillnaden i vikt berodde på att mycket blod rann ut ur kroppen efter vägningen. Den är mycket stor och kraftig och den tyngsta varg med noterad vikt sedan 1977. Den hade det största måttet på bröstomfång som uppmätts, men den var inte störst i alla olika kroppsmått som noteras. säger Emma Höök, agronom och rovdjursbiolog på SVA.

Patolog Gustav Averhed har obducerat vargen men förutom storleken fann han inget anmärkningsvärt.

– Den här vargen hade slagit renar, vilket var anledningen till beslutet om skyddsjakt. I magsäcken sågs knappt ett halvt kilo rester av ren, vilket var den sista måltiden för vargen.

Genom kontinuerlig insamling av data och prover från döda stora rovdjur liksom andra vilda djur kan SVA följa och analysera trender i hälsoläget och sjukdomsläget hos viltet, och även upptäcka nya sjukdomar. SVA har i uppdrag av Naturvårdsverket att samla in data och prover från döda stora rovdjur, där resultaten används för beslut inom rovdjursförvaltningen. Genetiska studier på vargar görs av genetiker på Grimsö viltforskningsstation som hör till SLU. Den unika provbanken är efterfrågad för internationella forskare inom olika ämnesområden, där forskningssamarbeten bidrar till att öka kunskapen om dessa arter.

När vargar avlivas vid skyddsjakt eller fälls under licensjakt tillfaller djuret jakträttsinnehavaren eller markägaren. Som villkor för jakten anges dock normalt sett att kroppen utom skinnet ska skickas till SVA för undersökning. Om ägaren vill så skickar SVA tillbaka kraniet efter undersökningen.