Riksåklagaren ändrar inte tidigare beslut i ärende om Dawit Isaak

– Min uppfattning är att utredningssvårigheterna är så uppenbara att en förundersökning inte ska inledas, säger vice riksåklagare Katarina Johansson Welin.

Den 28 oktober 2020 gjordes en anmälan i Sverige mot flera personer tillhörande den politiska ledningen i Eritrea för brott mot mänskligheten, påtvingat försvinnande och tortyr av den svenska medborgaren Dawit Isaak.

Den 12 januari 2021 beslutade en åklagare att inte inleda förundersökning i ärendet. Flera personer begärde då i en skrivelse att beslutet skulle överprövas. En högre åklagare gjorde den 28 maj 2021 samma bedömning som den tidigare åklagaren gjort, nämligen att inte inleda förundersökning.

Anmälarna och ytterligare en person begärde överprövning och ändring av den högre åklagarens beslut. Riksåklagaren har nu granskat ärendet i sak och anser att det finns anledning att anta att brott mot mänskligheten genom påtvingat försvinnande har begåtts mot Dawit Isaak. Riksåklagarens bedömning är dock att det är uppenbart att det saknas förutsättningar för att utreda och lagföra brottet i Sverige.

– För att kunna utreda brottet behöver utredningsåtgärder vidtas på plats i Eritrea med tillstånd av behöriga myndigheter i landet. Förutsättningarna för samarbete mellan svenska och eritreanska myndigheter bedöms som ytterst begränsade. De anmälda personerna tillhör den politiska ledningen i Eritrea och väntas inte komma hit på frivillig väg. Möjligheten att få dem utlämnade till Sverige för lagföring bedöms i praktiken utesluten, säger vice riksåklagare Katarina Johansson Welin.

Beslutet 

När bör en förundersökning inledas?

Av 23 kap. 1 § rättegångsbalken följer att förundersökning ska inledas så snart det finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats. Om det är uppenbart att brottet inte går att utreda, behöver förundersökning däremot inte inledas. Detta undantag från förundersöknings- och åtalsplikten sammanhänger med att det kan finnas situationer där det i praktiken saknas möjligheter att utreda och lagföra ett misstänkt brott. Det kan t.ex. vara fallet när ett brott har begåtts utomlands och varken bevisning eller misstänkt finns tillgänglig här i Sverige och bedöms inte heller bli åtkomlig för svenska myndigheter genom rättslig hjälp samt utlämning eller överlämning (jfr prop. 1994/95:23 s. 95 f).

---

Åklagarmyndighetens presstjänst, 010-562 50 20