Igår, den 2 mars, meddelade regeringen att de gjort förändringar i uppdraget att utreda tryggare bostadsområden. Nu ska utredaren bedöma om det kan bli lättare att säga upp hyresgäster på grund av att deras barn begått brott i närområdet. Enligt justitieminister Gunnar Strömmer är detta ett viktigt steg i att tydliggöra föräldrars ansvar i att förebygga brott hos barn. 

Bris är starkt kritiska till detta och ställer sig frågande på vilket sätt brott förebyggs genom att familjer riskerar att bli av med sin bostad. Rätten till bostad är grundläggande – det framgår bland annat i barnkonventionen. Tillgången till bostad är dessutom en förutsättning för att barn ska kunna tillgodogöra sig sina andra rättigheter såsom rätten till utbildning, social trygghet och frihet från våld. 

Grundlagen stadgar att samhället särskilt ska trygga rätten till just bostad. Det finns en antagen strategi om att minska antalet vuxna och barn som befinner sig i hemlöshet och Jämlikhetskommissionen underströk i sin utredning behovet av just trygga bostadsförhållanden för att skapa jämlika uppväxtvillkor. 

– Hur tänker sig regeringen att vräkning av hela familjer skulle bidra till att skapa bättre förutsättningar och återanpassning när ett barn befinner sig i en kriminell miljö och vilka konsekvenser en sådan åtgärd får för barn? Om förslaget blir verklighet skulle det innebära en enorm påfrestning för både föräldrar och barn i familjer när ett av barnen har begått en brottslig handling, säger Anna Dorrian Werner, barnrättsjurist och påverkansansvarig på Bris.

I Bris rapport om gängkriminalitet och barns rättigheter, som släpptes förra året, lyfter barn just vikten av att ha en bostad och mat för dagen. Frånvaron av en trygg bostadssituation kommer snarare öka risken för fler barn att hamna i utanförskap och kriminalitet.

– Att arbeta brottsförebyggande borde i stället handla om en bostadspolitik som ökar tillgången till bostäder och minskar den växande bostadssegregationen som jämlikhetskommissionen också pekar ut. Målet och visionen för politiken måste vara hur varje barns goda uppväxtvillkor kan tryggas och inte undermineras, säger Anna Dorrian Werner.