"Vårt ägande är både synligt och personligt" — fredagsporträttet med Kristina Ränk

Du är legitimerad logoped och är också utbildad lärare i klassisk yoga. Hur kombinerar du detta tillsammans med att vara en aktiv ägare för företaget? 
— Jag är den av ägarna som inte har haft en operativ position i företaget. Vid arvsskiftet var jag den enda i familjen som inte arbetade på Einar Mattsson och jag blev sedan ordförande i ägarrådet. Det var lättare för mig att fokusera på de långsiktiga, strategiska frågorna än för Stefan och Anders. De föll ibland in i diskussioner om dagliga frågor som fanns i verksamheten. Så att vara aktiv delägare i Einar Mattsson har inte sysselsatt mig på heltid, utan jag har haft möjlighet att vara verksam även inom andra områden.

Du är sedd som väldigt vass och tydlig i affärssammanhang. Hur har du lärt dig att vara med och driva en familjeägd koncern och affärstänket?
— Under de snart 20 år som jag har varit delägare i Einar Mattsson har jag utbildat mig i rollen som ägare och styrelseledamot i till exempel FBN:s, Family Business Networks, regi eller Styrelseakademin. Mina erfarenheter i affärer är inte från själva förhandlingsbordet utan handlar snarare om frågor om investeringsbeslut för styrelsen att ta ställning till. Vi ägare utvecklas hela tiden i samarbetet med våra externa ledamöter, vår ordförande och via andra styrelser som vi är verksamma i. Så jag har ingen formell utbildning inom ekonomi eller entreprenörskap.

Var i syskonskaran är du, och tror du att det påverkat några egenskaper hos dig?
— Jag är lillasyster till mina två bröder och jag tror att det har påverkat mig som person. Jag har med mig en stark drivkraft till att få vara med, att känna att jag tillhör en gemenskap. Exempelvis så minns jag när både Anders och Stefan hade börjat skolan, men inte jag. Jag ville kunna allt det som de fått lära sig. Så jag gjorde många läxor innan jag började skolan.

På vilket sätt är du lik Einar?
— Något som jag har gemensamt med morfar är att jag är mycket familjekär. Morfar var äldst i en syskonskara på sex. De blev alla över 80 år, flera över 90, vilket gjorde att de fick dela ett långt liv med varandra. Morfar åkte gärna hem till Roslagen för att träffa sina syskon och deras familjer. Även om jag tillbringade mest tid med mormor när jag var liten så följde jag även med morfar i vad han hade för sig, som att sitta tillsammans med honom på pass under jakten eller hjälpa till med att vittja ryssjorna på sommaren.

Vem av dina bröder är mest lik Einar, och på vilket sätt?
— Stefan har fått mer av Einars sätt att vara utåtriktad, att tala inför publik och sitt driv framåt. Anders har fått mer av Einars envishet, beslutsamhet och en stor tillit till sig själv.

Du har valt att bosätta dig på landet. Hur kommer det sig när man äger hundratalet fastigheter i Stockholm?
— Ända sedan jag var liten har jag känt att jag trivs bra på landet. När jag hade avslutat mina studier och började söka jobb som logoped var utbudet på lediga tjänster i landet stort. Jag sökte mig då till Gävle och till barn- och ungdoms-habiliteringen där. Efter några månader hittade jag en annons om en hyreslägenhet i en liten by vid kusten norr om Gävle, så dit flyttade jag. Det är 22 år sedan nu. Idag bor jag kvar i byn, men i hus och tycker verkligen om bygemenskapen. Att ha naturen runt hörnet är en ynnest.

Vi som jobbar i bolaget upplever att era värderingar och respekt för varandra är en viktig och betydelsefull del av Einar Mattssons kultur internt. Hur odlar man en sådan kultur på bästa sätt?
— Kulturen påverkas både av vår historia och hur vi lever idag. Kulturen skapas av alla i bolaget gemensamt. Vårt sätt att vara mot varandra behöver överensstämma med den kultur vi vill ska prägla bolaget. Du frågar om att odla kultur och då föreställer jag mig kulturen som en blomma eller växt. Vi kan inte påverka fröet men däremot kan vi vattna, ge näring, ansa och beskära.

Vad tror du det familjeägda tillför för dimension?
— Jag tänker att det familjeägda tillför två saker; dels den långsiktiga dimensionen i företaget dels att vårt ägande är både synligt och personligt.

Du är även musikalisk, tonsäker och sjunger i företagets kör tillsammans med syskonen och alla medarbetare som vill sjunga. Spelar du något instrument?
— Jag spelar piano på gamla meriter. Jag har inte har träffat en pianolärare sedan jag var i tonåren ...

Vem tar initiativ till sång på släktträffarna?
— Hela familjen tycker om att sjunga, så det är många som tar ton då.

Hur följer du samhällsdebatten bäst? 
— Jag är en stor radiolyssnare, så det blir inte så mycket tv-tittande för min del. Däremot kan jag skratta åt mig själv. Jag har blivit så präglad av min uppväxt att jag fortfarande är en tablå-lyssnare/tittare istället för att fritt välja bland poddar och streamingtjänster. Visst följer jag flera nyhetssidor på nätet men jag prenumererar fortfarande på morgontidningen i pappersformat.

Du är inte bara en del av din morfars och mammas släkthistoria. Du tar också stor del i din pappa Ristjans historia och åker årligen till hans födelseland Estland. Vad betyder det för dig?
— Efter självständigheten i Estland så var det framför allt viktigt att kunna besöka och lära känna våra släktingar. Det har blivit många härliga och rörande möten. Vi njuter då av hemlagad estnisk mat och tar del av för oss nya traditioner och sånger med mera. Det har varit roligt att få utforska landet, kulturen och att få ta del av den historia som finns kvar efter våra farföräldrar. Efter så många års ockupation så finns det en enorm kraft till utveckling och förändring i Estland, vilket är spännande att kunna följa även på nära håll. Jag är så glad över att mina barn har kunnat resa fritt till Estland ända sedan de var små.

Hela familjen Ränk är ovanligt goda lyssnare. Är detta en del av er goda uppfostran eller faller det dig naturligt?
— Jag tror att det är svårt att uppfostra någon till att bli en bra lyssnare, för det har nog mycket med personliga egenskaper att göra. För dem som känner vår pappa Ristjan, så tror jag att just här har hans gener och sätt att vara haft stor betydelse för oss syskon. Han har ständigt förmedlat att det alltid finns tid att lyssna.

Hur kommer ni tre ägarsyskon överens?
— Det är en bra fråga som är svår att svara på. Här skulle jag vilja vara en fluga på väggen för att få ett utifrånperspektiv ... Som syskonskara är vi nog lite udda på det sättet att vi aldrig har haft några stora konflikter mellan oss — varken under uppväxten eller senare i livet. Vid tidpunkten för arvsskiftet var vi alla kring 30 år gamla och hade hunnit med att utbilda oss, ta större egna beslut om våra liv och vi höll alla tre på att bilda egna familjer.

— När vi satte oss ner för att ta beslut om vi ville äga tillsammans, så gjorde vi det med en trygghet inom oss om att det här vill vi och vi vill göra det tillsammans. Något som då även inkluderade våra föräldrar. Med den grunden så har vi sedan varit noga med att alla tre är delaktiga i viktiga beslut och att alla diskussioner förs gemensamt.

— Vi är formella på det sättet att vi pratar ägarfrågor under ägarmötena och inte när vi träffas på en familjemiddag. Det är viktigt att ha gjort klart spelreglerna först. I vårt fall är det sådana saker som att ha tagit fram testamenten, aktieägaravtal, arbetsordningar för styrelse och valberedning med mera. Det låter väldigt formellt men är en viktig trygghet och ett förebyggande arbete mot problem och konflikter. Mellan oss finns en stor respekt för varandra och för de olika åsikter vi har.

Hur ser en ledig favoritdag ut på helgen?
— En dag hemma börjar alltid med en morgonpromenad ner till havet tillsammans med min hund. Efter frukost blir det kanske lite pyssel ute i trädgården. Sedan blir det en längre promenad i skogen, gärna med en termos och matsäck. Mina döttrar har just flyttat hemifrån så det vore mysigt om de kom och åt middag hemma, för då blir både jag och hunden jätteglada.

Berätta om ett smultronställe man inte får missa i Gävle.
— I Gävle rekommenderar jag dig att gå genom Boulognerskogen som är vår stadspark. Då följer man Gavleån genom fin natur bara några minuter från Stortorget i city. Efter det kan man antingen fortsätta att gå längs kajen ut mot havet eller så landar du på något av caféerna i stan.

Vilket är årets bästa sommarminne?
— Från den här sommaren blir det bästa sommarminnet ett pärlband av alla de stunder då jag har kunnat umgås med familjen, och mina nära vänner, utifrån de restriktioner som vi har levt med sedan i våras. Jag har verkligen tagit vara på den tiden och är tacksam över vi har kunnat träffas utomhus.

Vad ger du för tips till en 18-åring som står med hela arbetslivet framför sig?
— Om jag möter en 18-åring med frågor om arbetslivet så önskar jag att jag tar ett medvetet andetag och stannar upp en stund. Jag vill att det är 18-åringen som för samtalet, inte jag. Jag har stor respekt för vilken annorlunda värld våra ungdomar har att kliva ut i jämfört med hur det var för oss. Jag är inte stolt över de världsledare som varit tongivande i början av 20-talet. Jag har reflekterat en del kring att det under min tonårstid så fanns det en stor optimism, och en våg av frihetsrörelser som ingav hopp (Berlinmurens fall, Sovjetunionens sönderfall, utvecklingen i Sydafrika med Mandelas frigivning och demokratiska val med mera). Här har vår generation inte lyckats förvalta och utveckla världen i positiv riktning till kommande generationer.