Boendes behov visar vägen för hållbar arkitektur

Stort intresse för alternativa boenden

I Pernilla Hagberts bok Ett hållbart hem diskuteras begreppet hållbarhet med utgångspunkt i upplevelser eller förväntningar i uttryck som ”grönt” stadsbyggande och hållbar bostadsutveckling. Byggaktörer, arkitekter och boende lägger inte samma betydelser i dessa begrepp. För den boende handlar det mindre om teknik eller material och mer om hållbara boendemiljöer. Dessa baseras inte nödvändigtvis på konsumtion av nya lösningar utan också på samarbete och kollektiv. Den boende värderar ofta den sociala dimensionen av hållbar utveckling på ett annat sätt än en byggaktör tycks göra. Det finns också en misstro mot att etablerade aktörer faktiskt har kapacitet att ställa om ”på riktigt”.

– Det som förvånade mig är vilken otroligt viktig arena som våra hem utgör för den omställning vi står inför. Intresset för att bo på alternativa och resurssparande sätt är betydligt större än vad den allmänna bostadsdiskussionen signalerar, säger Pernilla Hagbert.

Olika syn på attraktiva utemiljöer

Eva Minouras Bostadsgården – territoriell arkitektur sätter på samma sätt fingret på begrepp som för byggaktören och arkitekten har en annan innebörd än för den boende. Attraktiva utemiljöer och bostadsgårdar där människor vill vistas skapar tillhörighet och trygghet, en upplevelse av en förlängning av ett hållbart hem. Minoura lyfter exempelvis fram att halvoffentliga gårdar som är tänkta att skapa öppenhet i själva verket inte ger den upplevelse av förlängning av det privata som för den boende utmärker en attraktiv bostadsgård. Bostadsgården ska ses som ett territorium, med specifika rumsliga funktionskrav.

– Arkitekter måste kunna förklara varför arkitekturen gör samhällsnytta och är bra. Att fråga boende och brukare om deras upplevelser både bygger kunskap och förpliktigar, säger Eva Minoura.