Från Parisoperan till Kungliga Operan i Stockholm – två verk från den franska balettvärldens toppskikt under samma kväll: Dancing Forward

Serge Lifar och Jéremie Bélingard är två koreografer som byggt upp sin stjärnstatus från Parisoperans balett. Om Lifars Suite en blanc var epokgörande vid mitten av 1900-talet skapar Jérémie Belingard ett helt nytt språk för Kungliga Baletten. Därav titeln Dancing | Forward, en double-bill med premiär på Kungliga Operan fredag den 15 februari.

Serge Lifar började sin karriär som dansare i Djagilevs Balett Russes för att sedan ta den klassiska baletten till en ny nivå i Suite en blanc, som han gjorde för Parisoperans balett som han var chef för. Neoklassika Svit i vitt beskrivs som elegant, personlig, humoristisk och tåspetsfyndig. Kort sagt en utmaning för balettensembler runt om i världen. Och nu har turen äntligen kommit till Kungliga Baletten

En som själv dansat Suite en blanc är Jérémie Bélingard:

”Det är ett stortartat verk… Det var fantastiskt att få vara en del i verket, och när jag ser det nu igen med Kungliga Baletten blir jag både lyrisk och rörd.”

Efter en framgångsrik karriär som étolie (premiärdansare) övergick Bélingard till att själv koreografera i samband med sin avskedsföreställning i Paris 2017.

Je t’attends, Je t’attends, Je t’attends (Jag väntar, jag väntar, jag väntar) är trots titeln ett verk med kort framförhållning. För 10 månader sedan kontaktades han av Kungliga Balettens chef Nicolas Le Riche, också han med förflutet som étoile i Paris. Uppdraget var att göra en kreation för Kungliga Baletten.

Bélingard började med att på närmast vinst och förlust resa till Barcelona för att försöka komma i kontakt med Blanca Miró Skoudy, en konstnär som går mot etablissemanget och inte minst kommunicerar via instagram med många följare. Bélingard hade sånär gett upp när han äntligen fick till ett möte med Blanca.

Det ledde i sin tur till ett engagemang av den gränsöverskridande cellisten Gaspar Claus. Klassisk, improviserad, nutida musik, flamenco, pop – allt omfattar Claus som betonar närhet mellan konstnärer från olika discipliner. I december 2018 arrangerade han en egen konsertkväll på inbjudan av Filharmonin i Paris. Tillsammans med Christelle Lassort och Carla Pallone bildar Claus trion Vacarme, som också är titeln på det verk som här framförs i ett specialarrangemang.

Bélingard har arbetat fram verket i nära dialog med dansarna. Det har fötts ur den ensamma människans perspektiv – Jérémie har använt en ökenbild som symbol. Det kan handla om minnen, fragment, melodier som dansarna fått återge och ur det uppstår ett samspel, en ny verklighet.

”Dansarna är inte objekt som det bara går att flytta runt, dom är alla budbärare som undervisar mig”, säger Jérémie.

Det gemensamma för Dancing | Forward är att det är abstrakta verk med dansen som själva innehållet. För att apostrofera Gertrude Steins klassiska ”En ros är en ros är en ros”: ”En dans är en dans är en dans.”