Brist på donerad vävnad fokus för nationellt möte i Uppsala

– En vävnadsdonator kan ge en annan människa med skadad hornhinna synen åter och rädda livet på en svårt brännskadad människa genom huddonation. Att donera hjärtklaffar kan också vara livräddande för en hjärtsjuk patient. Det gäller inte minst barn eftersom mekaniska klaffar inte fungerar när man växer, säger Helena Almén, vävnadsdonationsansvarig läkare på Akademiska sjukhuset och ansvarig för Uppsalamötet.

Under det nationella donationsmötet tar man upp nyheter och forskningsframsteg inom donation och transplantation av organ och vävnader. Deltagare är donationsansvariga läkare och sköterskor från intensivvårdsavdelningar över hela Sverige, vävnadsdonationsutredare, transplantationskoordinatorer och representanter för Socialstyrelsen och Rättsmedicinalverket med flera myndigheter.

I Sverige kan nästan alla bli vävnadsdonatorer efter sin död. Det viktiga är att man gör sin vilja känd genom att berätta för anhöriga, anmäla till donationsregistret eller via ett donationskort. Trots hög donationsvilja råder det brist på alla typer av donerad vävnad. En förklaring är, enligt Helena Almén att det fortfarande är en ganska okänd donationsform.

På Akademiska sjukhuset finns sedan 2015 en avdelning för vävnadsdonationer där man tillvaratar hornhinnor, hud och hjärtklaffar. I fjol hade sjukhuset 35 vävnadsdonatorer som donerade en eller flera vävnader. Det är nästan sex gånger fler än 2013.

Helena Almén ser flera fördelar med att verksamheten är integrerad med sjukvården, inte minst att man kan få flera vävnader från en och samma donator. Det normala är annars att en vävnadsbank, till exempel hornhinnebank, kontaktar flera sjukhus vid behov av en specifik vävnad.

– Vårt sätt att arbeta med en elektronisk signal från journalsystemet gör att vi får information om alla avlidna och kan utreda dessa för eventuell vävnadsdonation. Detta system finns ingen annanstans, framhåller hon och fortsätter:

– Glädjande nog säger många ja till att donera vävnader trots att det fortfarande är en ganska okänd donationsform. En förklaring kan vara att man får frågan något dygn efter att patienten avlidit och kan ta ställning i lugn och ro hemma. Många känner också att de vill hjälpa en annan människa.

En av de internationella föreläsarna under Uppsalamötet är Helen Gillan, chef för den centrala vävnadsbanken i Liverpool (Storbritannien) där man bildat ett mobilt team som åker ut i landet för att tillvarata vävnader.

Från Akademiska sjukhuset medverkar bland andra Tomas Lorant som fick stora forskarpriset 2014. Han har medverkat i forskningsstudier som visat att en ny enzymbehandling som ges innan transplantation kan göra det möjligt för fler njursjuka patienter att genomgå transplantation, även patienter som har antikroppar mot det donerade organet.

För mer information, kontakta:

Helena Almén, vävnadsdonationsansvarig läkare på Akademiska sjukhuset och ordförande i organisationskommittén för nationella donationsmötet, Telefon: 076-4963830, e-post: helena.almen@akademiska.se

Tid & Plats
Media välkomnas närvara under mötets första dag:
Torsdag 25 januari klockan 10-12
Norrlands nation, Uppsala

Hela programmet bifogas, se länk nedan!

PROGRAM: Torsdagen den 25 januari, 2018

10.00-10.20

Inledning av mötet

Moderator: Linda Gyllström Krekula

Kenneth Johansson

10.20-10.40

Nytt från Socialstyrelsen

Carin Franzén

10.40-11.00

Vad händer med Vävnadrådet?

Jan Forslid

11.00-11.20

Fler donationsfrämjande åtgärder behövs!

Agneta Karlsson

11.20-11.40

Frågestund: Socialstyrelsen, Vävnadsrådet & Socialdepartementet

Moderator: Linda Gyllström Krekula

11.40-12.00

Nyheter från transplantationTomas Lorant, Akademiska sjukhuset