Återskapa ett bättre skydd vid arbetslöshet

Många politiker, företagsledare och företrädare för näringslivets lobbyorganisationer pratar om vikten av att göra det enklare för företag att säga upp anställda som de tycker är en belastning. De kan också väldigt snart få som de vill om det nya förslaget på LAS-regler klubbas igenom i riksdagen.

Samtidigt har vi ett för svagt skydd för de människor som blir arbetslösa. Trots de förändringar som gjorts de senaste månaderna är det långt till ett riktigt ekonomiskt skydd för den som kastas ut i arbetslöshet.

För det får ju inte vara så att de som förlorar arbetet även tappar fotfästet i samhället.

Tidigare fanns ett bättre skydd

I början av nittiotalet, innan vi föll in i den tidens djupa lågkonjunktur, fanns det en stark a-kassa. Någon som blev arbetslös kunde klara sig bra på ersättningen under tiden de letade ett nytt jobb.

Genom åren har ersättningen i omgångar försämrats. Men under Corona (sedan 13 april) har a-kassan förbättrats. Bland annat har maxersättningen tillfälligt höjts från 910 kronor om dagen till 1 200 kronor.

Byggnads vill att den höjningen blir kvar. Annars är risken stor att skyddet halkar efter ännu mer och inte lever inte upp till sin grundtanke, trygghet och att ingen ska lockas att sälja sin arbetskraft till ett lägre pris än vi kommit överens om i avtalen.

Om vi tittar på byggbranschen finns nu signaler på att byggandet minskar. Men det är fortfarande gott om jobb. Därför bör vi passa på att bygga upp ett lika starkt skydd som vi hade när 90-talskrisen kom. Ett skydd som gör att det finns en trygghet och framtidstro trots arbetslöshet.

Till detta behöver vi koppla reella omskolningsmöjligheteter. Den som blir arbetslös måste våga skola om sig.

Risk att äldre slås ut totalt

Ta till exempel en 60-årig plåtslagare som slitit ut sig. Det blir kärvare tider och företaget utnyttjar den föreslagna möjligheten att göra fler undantag i turordningsreglerna.

Plåtslagaren får gå på grund av att hen enligt företaget inte orkar producera till hundra procent. En ung kollega får vara kvar.

I det läget måste a-kassan göra det möjligt för hen att skola om sig och få ett arbete som inte är lika fysiskt och på så sätt kunna bidra till ett starkare och tryggare samhälle i stället för att bli en börda för det samma.

Vi behöver ett skydd för den vanliga människan som arbetar och sliter. Det är deras arbete och slit som är grunden i ett välfärdssamhälle! Det får vi aldrig glömma!

TOMAS EMANUELSSON

Ordförande Byggnads väst!