Ovärdig myndighetscirkus kring lavskrikan fortsätter

För 5 år sedan lämnade Lars-Göran Mårtensson in sin avverkningsanmälan. Sedan stoppades han av Skogsstyrelsen, sedan den lokala ornitologiföreningen sett lavskrikor i skogen. Att Lavskrikan inte är en hotad fågelart och finns i stor omfattning från Norge, via Sverige till östra Sibirien spelar ingen roll för Skogsstyrelsen. 

Sedan dess har skogsägaren kastats mellan olika myndigheter som inte vill ta ansvar och ge honom ersättning för att inte få avverka. Skogsstyrelsen och domstolarna hänvisar till  artskyddsförordningen, ett moment 22, som innebär att skogsavverkning kan stoppas – utan att någon ger den drabbade ekonomisk kompensation. 

– Om förbudet står sig efter att frågan tröskats genom domstolshierarkin igen tvingas Lars-Göran Mårtensson att gå till domstol igen för att stämma staten för att få eventuell ersättning, säger Paul Christensson. 

Det så kallade Lavskrikemålet är principiellt viktigt för alla skogsägare i Sverige. Därför har LRF och Mellanskog  tillsammans drivit detta som principmål och stått för markägarens ombudskostnader, som hittills rör sig om hundratusentals kronor. Det är inte acceptabelt att medborgare i Sverige ska behöva finansiera den här typen av domstolsprocesser för sin grundlagsskyddade rättigheter. Ytterligare minst två markägare berörs av Lavskrikefallet. Markägaren själv har hittills gått miste om inkomster på hundratusentals kronor eftersom han inte kan avverka sin skog. 

– Det är viktigt att den utredning som utreder artskyddsförordningen lämnar förslag som innebär att den rättsosäkerhet skogsägare hamnar i undanröjs snarast, säger Paul Christensson. 

 LRF och skogsägarföreningarnas förslag för att lösa den Kafkaliknande situationen är: 

• När pågående markanvänding (avverkning) förbjuds måste statenbesluta om en reservatbildning, eller biotopskyddsområde där ersättningsbestämmelserna är tydliga. Alternativt att träffa överenskommelse med skogsägaren om ett naturvårdsavtal. 
• Staten ska inte kunna runda ersättningsrätten genom att använda artskyddsbestämmelser istället för områdesskydd när man vill stoppa skogsbruk.
• Sveriges bestämmelser om fåglar går idag längre än EU-direktiven kräver. Denna överimplementering måste undvikas då konsekvenserna blir orimliga. 
• LRF ställer sig även undrande till hur Sverige ska kunna övergå från fossila bränslen till biobränslen om inte förnyelsebar råvara från skogen kan användas genom avverkningsförbudsförbud.

För mera information, kontakta Paul Christensson, ordförande i LRF Skogsägarna, 070-6599705 eller LRF pressavdelning 010-184 40 70