Viktigare än någonsin att tänka nytt när hemmakontoret blir en vana

I våras var det relativt enkelt att förhålla sig till distansarbete. Pandemin kom oväntat, och inledningsvis var det bara att köpa läget. Med tiden började vi vänja oss, och inse alla möjligheter och fördelar. Det är denna positiva bild som fångades upp i vår rapport – ”Jobba hemifrån – är distansarbete här för att stanna?”.

Efter semestrarna flöt det på, även om en viss längtan till kontoret började kännas av. När sensommardagarna byttes ut mot mörka vinterdagar och smittspridningen tog ny fart hände något. Fler nackdelar började uppmärksammas. Det började kännas att kroppen tagit stryk av köksstolen, att orken tröt efter veckans 35:e Teamsmöte och att det inte längre var roligt när någon för 785:e gången glömt sätta på sin mick. I nuläget dagdrömmer vi om hur det var förr. Tänk att få träffa sina kära kollegor, och tillsammans beklaga oss över kontorets sämsta medarbetare – kaffemaskinen.

Pendeln har svängt. Det sätter fingret på en viktig sak som vi har belyst i rapporten och i de inlägg vi skrivit på ämnet. Upplevelsen av distansarbete är inte svart eller vit. Det är viktigt att understryka. Under hösten har vi sett många exempel på ensidiga framställningar, där debatten främst fokuserat på det negativa. Att vi saknar våra kollegor, har ont i axlar och nacke, distansmöten är energikrävande och det är svårt med balansen mellan arbete och fritid.

Diskussionen får inte bli enkelspårig

Samtidigt finns det uppenbarligen väldigt mycket som människor uppskattar med att jobba hemma, och för att diskussionen om distansarbete ska resultera i bra lösningar är det därför viktigt att inte bli för enkelspårig.

Ur det perspektivet är resultaten från en nylig undersökning från Randstad matnyttiga, eftersom undersökningen fokuserar på vad som kan bli bättre med distansarbete. Exempelvis önskar var femte person mer stöd från sin arbetsgivare i hemmakontoret, medan tre av fyra efterfrågar en bättre fysisk hemarbetsmiljö. Det är precis sådana här frågor vi behöver gräva i. Istället för att stirra oss blinda på att allt inte fungerar måste energin läggas på det som kan utvecklas. För som Samuel Engblom, samhällspolitisk chef på TCO uttryckte i podden Arbete och fritid, avsnittet Kvinnor gillar hemmajobbandet mer än män, ”Vi har samma sorts möten, men vi har dem lite sämre.”

Kort sagt det behövs en aktiv strategi för att förbättra den nuvarande situationen och inte fastna i gamla mönster. Det gäller den fysiska såväl som den psykosociala digitala arbetsmiljön.

Utmaningarna behöver tacklas här och nu

Vi behöver prata om frågan med distansarbete på två sätt. Å ena sidan behöver vi fundera över vilka erfarenheter vi kan vi ta med oss på sikt. Hur arbetar vi vidare med dessa efter pandemin? Å andra sidan behöver vi fundera över vad som kan göras nu. När vi började sitta hemma var alla lösningar ok, för att det var ett exceptionellt läge. Nu har många suttit hemma i över nio månader och Folkhälsomyndigheten var nyligen ute och sa att vi ska räkna med fortsatt hemarbete i vår.

Den viktigaste frågan är vad arbetsgivarna gör åt den belägenhet vi befinner oss i just nu. Vissa har infört extra frisvårdsbidrag för massage och liknande, en extra peng för att köpa bättre kontorsmöbler eller extra friskvårdstid. Men vad görs åt den dagliga digitala arbetsmiljön? Vad krävs av cheferna? Hur gör vi möten mer stimulerande? Hur kan skärmtiden begränsas? Det finns många saker som är akuta att prata om, eftersom det finns en ökad oro och folk mår dåligt i kropp och själ. Vi måste få energi att orka hela vägen till sommaren. Kanske längre än så.

Det handlar om mer än fysisk arbetsmiljö och arbetsformer

Det handlar också om att hitta substitut till det vi tidigare har kunnat ta för givet på kontoret. Hur stöttar vi varandra som kollegor? Om vi vanligtvis befinner oss i bubblor, vad är vi inte nu? Det finns behov av att få ventilera jobbet, även vid distansarbete. Det räcker inte att ha en fika digitalt, det räcker inte med avstämning med chefen. Vi behöver hitta nya sätt att vara kollegor på.

Fortsätter det här en längre tid, som det ser ut att göra, behövs också nya strategier för en massa andra saker. Folk slutar och börjar nya jobb, folk kommer och går på föräldraledighet och folk hinner pensioneras. Hur ska nyanställda komma in i en verksamhet på distans?  Ja, det krävs något mer utöver det gamla vanliga. Vi måste tänka nytt, och ställa krav.

Tyckte ni att antalet frågor ovan var många? Frågorna vi behöver ställa är betydligt fler än så. Behoven finns nu, och vi kan inte bara hoppas att de blåser över. Utmaningarna behöver mötas, och det är vi som behöver se till att något händer. Arbetsgivare och chefer har givetvis ett stort ansvar, men det har också arbetstagarna. Vi behöver uppmärksamma det som behöver förbättras och ligga på så att något sker. Så, sträck ut en hand till kollegor. Starta en liten chattgrupp. Våga fråga vilka utmaningar hen upplever i vardagen. Och uppmana alla i din närhet att göra detsamma. Vi behöver bolla, vi behöver vara kreativa, vi behöver vara innovativa och vi behöver ställa krav.

Arbetslivet har gått igenom en radikal förändring på kort tid, och det säger sig självt att en sådan stor förändring också kräver följdförändringar. Det räcker inte med att lära sig fler funktioner i Teams och sen köra på som vanligt. Att jobba på distans får inte automatiskt innebära att vi gör saker på precis samma sätt som tidigare, fast från hemmakontoret. Det är viktigt att redan nu, helst igår, ta tag i det som fungerar mindre bra. Arbetsgivare och arbetstagare måste båda ta sitt ansvar. Det behöver vi för att ta oss igenom den här vintern, tillsammans. För snart börjar ett nytt år som förhoppningsvis inte blir ett nytt så kallat skitår, men då måste detta tas på allvar!

Martina Saar & Björn Hallberg

författare av STs rapport ”Jobba hemifrån – är distansarbete här för att stanna?”