Orsa Rovdjurspark måste ta ansvar för djurens framtid

Sandra Jönsson, expert på vilda djur i World Animal Protection Sverige, säger:

”Vi vill att Grönklittsgruppen i mesta möjliga mån ser till att djuren i Orsa Rovdjurspark inte får betala med sina liv eller med sin livskvalitet, för att ägaren nu väljer att satsa på turism och nya boenden.”

Grönklittsgruppen uppger i ett pressmeddelande att dåligt besöksunderlag och en ansträngd ekonomisk situation för Orsa Rovdjurspark är bakgrunden till att verksamheten nu ska avvecklas. Det påpekas att ”stort fokus kommer att läggas på att få till stånd nya och ändamålsenliga hem för parkens djur”.

Men pressmeddelandet visar samtidigt på en stor omfördelning av investeringarna mot mer turistverksamhet, som skulle kunna skapa en intressekonflikt i förhållande till djurens framtida välfärd.

Osäker framtid

World Animal Protection anser att vilda djur bevaras bäst i det vilda, men i vissa fall är ett välskött, välorganiserat djurparksbevarande en nödvändighet för att säkerställa arters nutida och framtida överlevnad.

Allt arbete måste då givetvis ske med djurens bästa i fokus, både för djurindividers välfärd och för populationens bästa. Välskötta djurparker ska dessutom i sina uppdrag bidra till forskning, utbildning och bevarande, vilket kan vara betydelsefullt både på nationell och global nivå.

När Orsa Rovdjurspark nu avvecklas innebär det att många djur står inför en mycket osäker framtid. Stora rovdjur födda och uppväxta i en djurparksmiljö, går inte att släppa ut direkt i naturen. De är inte vana vid ett liv i det vilda och kommer därför att behöva leva resten sina liv i någon annan djurpark.

För djur som exempelvis isbjörnar kan nästa hem sannolikt bara bli sämre. I rovdjurparken finns i dag tio olika djurarter: brun-, kodiak- och isbjörn, järv, varg, lodjur, snöleopard, persisk leopard, amurtiger och berguv.

Sandra Jönsson säger:

”Vi hoppas innerligt att Grönklittsgruppen säkerställer att djurindivider som blivit hemmastadda i parken och vana vid en viss bostadsyta och miljö, får minst motsvarande djurparksstandard i sina framtida hem. Avvecklingen måste ges rimligt med tid och resurser så att art-koordinatörer i samråd med djurparkspersonal kan få en rimlig chans att hitta lämpliga hem. Det är inget som får hastas fram och djurens välfärd måste hela tiden ges högsta prioritet.”