Rimligare artskyddsbestämmelser – men många problem kvarstår

Artskyddsförordningen har tidigare inneburit att alla fågelarter haft ett lika strikt skydd som de allra mest sällsynta arterna i Sverige. Genom förändringen försvinner de mycket långtgående förbuden att påverka fåglars fortplantningsområden och viloplatser. Oavsiktliga skador och störningar på fåglar orsakade av jord- och skogsbruk bör nu inte heller ses som förbjudna. Regeringen gör dock inga förändringar kring de nationellt fridlysta arterna så som knärot som inneburit många förbud för skogsbruket.

- Det är bra, och helt nödvändigt att man skiljer bestämmelserna kring fåglar från de oftast sällsynta arter som finns i livsmiljödirektivet och som oftast behöver skyddas. Nu kommer inte skogsägare hindras från att bruka sin skog när det förekommer vanliga fåglar som inte påverkas nämnvärt av skogsbruket, säger Paul Christensson, ordförande LRF Skogsägarna.

Regeringen har tidigare gett ett uppdrag till myndigheterna kring artskyddet och aviserat kommande förändringar i miljöbalken. Då kommer sannolikt skogsägares rätt till ersättning vid artskyddsintrång hanteras.

Paul Christensson fortsätter:

- Man har bara löst en del av problemen och artskyddet innebär fortsatt stora osäkerheter. Det är nu viktigt att skogsägare inte ska behöva gå till domstol för att få sin grundlagsskyddade ersättning. Skogsägare ska heller inte tvingas att bevisa rätten att bruka sin egen skog genom omfattande och kostsamma inventeringar.

- Regeringen behöver även förändra reglerna för de nationellt fridlysta arterna som ursprungligen skyddades för att undvika att de plockades. Många av de arterna är i själva verket inte hotade och det är inte rimligt, varken för staten eller den enskilde, med förbjud mot skogsbruk för arter som finns på miljontals platser i landet.

- När skogsbruk förbjuds till följd av enskilda artförekomster innebär det mindre resurser till att bevara natur med verkliga naturvärden. Ett alltför långtgående artskydd kan därför försvåra god och effektiv naturvård. Det motverkar dessutom skogsägares egen vilja till naturvårdsinsatser.