Lagen om kontinentalsockeln trädde i kraft 1966. I första hand reglerar lagen statens rätt över kontinentalsockeln, det vill säga havsbotten och dess underlag i allmänt vattenområde och i Sveriges ekonomiska zon, för utforskande och tillgodogörande av naturtillgångar.

Under senare år har lagen aktualiserats bland annat vid undersökningar som behöver göras vid projektering av vindkraftsparker till havs. Framöver väntas den även tillämpas för lagring av infångad koldioxid, så kallad CCS.

Parallellt har SGU, i egenskap av tillstånds- och tillsynsmyndighet enligt lagen, fått en tydlig bild av lagstiftningens brister utifrån dagens behov. Därför har SGU nu begärt att regeringen ser över lagen.

– Alla de ändringar som skett sedan lagen trädde i kraft för snart 60 år sedan har lett till en allmänt oöverskådlig, oförutsägbar och i vissa fall till och med motsägelsefull reglering. Lagens brister leder till bekymmer i praktiken och riskerar i förlängningen att avhålla exploatörer från samhällsnyttig verksamhet, säger SGU:s generaldirektör Anneli Wirtén.

Bland de brister som SGU nu uppmärksammar regeringen på märks otydligheter i vilka bestämmelser SGU kan tillämpa vid sin prövning och tillsyn, hur reglerna förhåller sig till andra lagar och hur den data som kommer in till myndigheten får användas med stöd av lagen.

– Förhoppningen är att en översyn av lagen påbörjas så snart som möjligt. Lagens betydelse kommer att öka under kommande år i och med den allvarliga klimatsituation vi befinner oss i. Staten behöver hålla jämna steg med innovationer för grön omställning, säger Anneli Wirtén.