"Vi är ett väldigt sammansvetsat gäng som jobbar på Einar Mattsson" — fredagsporträttet med Christina Åkerblad

Hur hamnade du på Einar Mattsson?
— Egentligen skulle man kunna säga att jag blev headhuntad. Innan jag kom till Einar Mattsson arbetade jag på Dalkia som kundservicechef och var då nära kollega med en kille som slutade och gick över till Einar Mattsson som servicechef. Strax efteråt hörde han av sig till mig, då det planerades för att startas upp en mer formell kundtjänst/felanmälan och han undrade om jag var intresserad. Så på den vägen är det.

Vad drömde du om att bli som barn?
— Jag ville bli flygvärdinna. Jag gjorde min första flygresa som sexåring då min bror, jag och mina föräldrar reste till Italien. Det var så väldigt glamoröst tyckte jag då. Dessutom var allt som hade med flygplan att göra så häftigt. På den tiden var det en stor sak att flyga på semester och jag minns att alla mina kamrater var avundsjuka.

Hur ser en typisk dag ut för dig?
— Mina dagar handlar just nu mest om att leta efter otillåtna andrahandsuthyrningar och att hjälpa till med olika ROT-projekt. Jag går i pension till sommaren, så mina arbetsuppgifter håller sakta men säkert på att avvecklas. Även om jag ska komma tillbaka i höst som timanställd då och då.

Hur är det att jobba i fastighetsbranschen?
— Det är jätteroligt! Men jag hade inga planer på att jag skulle jobba i just den här branschen. Tidigare har jag arbetat med telefoni i 25 år på Televerket/Telia, med data på Ericsson i sex år och sedan Dalkia. Det händer alltid massa saker och jag blir ofta involverad i massa hyresgästkontakter. Ett väldigt socialt arbete, som jag tycker är oerhört viktigt och givande.

Vad är bäst med att ha Einar Mattsson som arbetsgivare?
— Alla arbetskamrater. Vi är ett väldigt sammansvetsat gäng som jobbar på Einar Mattsson. Det underlättar också att det är korta beslutsvägar. Det är enkelt att komma vidare i det vi arbetar med, om vi tillfälligt fastnat i ett problem. Det finns så mycket kompetens samlad här.

Vilket av alla de hundratals hus som koncernen äger är din favorit?
— Esplanaden 22 i Sundbybergs centrum. Där har Einar Mattsson behållit 50-tals känslan både invändigt och utvändigt, som vi alltid strävar efter att göra. Där skulle jag verkligen kunna tänka mig att bo.

Hur blir jag den allra bästa grannen?
—Genom att du vet vilka dina grannar är och att du visar omtanke. Under pandemin hörde jag av mig till mina äldre grannar för att säkerställa att dom hade tillgång till mat och det de behövde. Jag hoppas att mina grannar framöver visar samma omtanke för mig.

Du och kollegan Ylva Forslund fick ta emot Polisens medalj i höstas. Vilken fantastisk grej att få vara med om. Berätta.
— Ja, vilken grej! Jag var absolut inte beredd på det och känner mig väldigt stolt över att få ha varit del i att medverka till att höja Einar Mattssons anseende och rykte i Järvaområdet under de senaste åren. Vi har ett väldigt nära samarbete med både polis och fastighetsföreningar i området. Där arbetar vi alla tillsammans för att öka tryggheten för våra hyresgäster.

Du är väldigt duktig på att möta våra hyresgäster oavsett situation. Hur blir jag en duktig kommunikatör?
— Jag tror att det viktiga är att lyssna in och identifiera vad det är som hyresgästen försöker förmedla. Sedan bemöter du det med vänlighet när du presenterar lösningen, om det finns en sådan. Du får aldrig mästra eller tappa humöret i den typen av dialog. Hyresgästen kanske inte har rätt i sak, men har alltid rätt till sin upplevelse.

Idag är vi pratar vi i koncernen en del om vikten av återhämtning, eftersom vi vet att vi jobbar bäst när det är balans i tillvaron. Hur vilar du upp dig och fyller på energi?
— Jag har en väldigt stor bekantskapskrets som äger bostäder i Italien och i skärgården, där jag gärna tillbringar mycket tid tillsammans och laddar batterierna. Sedan går det verkligen inte underskatta att ligga i soffan en heldag med tv:n på, kaffe i koppen och att lösa korsord.

Hur skapar du glädje för dig själv?
— Mina barn och barnbarn såklart. Men också mitt boende som är min oas. Jag blir uppriktigt lycklig varje dag jag kommer hem, och inser – här bor jag.

Är du musikalisk eller konstnärlig?
—Nja, det beror på. Nu var det länge sedan jag gjorde något kreativt åt det hållet, men jag var duktig på att måla och rita när jag var yngre. Nu tycker jag mest om att lyssna på musik.

Vilket är ditt bästa resminne?
— Det var när jag och min dotter gjorde en roadtrip i Skottland under två veckor för några år sedan. Vi hann se och göra allt du kan tänka dig. Flertalet guidade turer på både whiskey och gin-destillerier, gin-spa i Glasgow, ett besök på Hebridöarna, the Highlands. Bäst av allt var att vi lyckades få in ett besök i en by som heter Shotts, där vi fick se Highland games med 150 säckpipsorkestrar. De tävlade samtidigt som byns män kastade yxa och lyfte timmerstockar. Vilken upplevelse det var!

Berätta något om dig som få känner till.
— När jag var yngre var jag sportig. Jag gillade friidrott och slog nästan alla rekord man kunde för min årskull i längdhopp, höjdhopp, 60-meter, kast med liten boll och slungboll. En dåtidens Carolina Klüft. Jag kom också på andra plats i ett distriktsmästerskap på längdskidor. Min pappa var så stolt!