Livsöden och historiska skeden när CinemAfrica firar 25 år
CinemAfrica är Nordens största filmfestival för afrikansk kvalitetsfilm som i år har 25 årsjubileum. Detta firas med 25 olika filmer som visas mellan den 20 och 29 oktober. Livsöden, kärlek och familjerelation blandas i programmet som sätter berättandet i fokus och ger nya perspektiv på afrikansk kultur. Det blir alltifrån Sverigepremiärer till publikfavoriter från det kvartssekel som gått.

Årets upplaga av CinemAfrica bjuder på ett fullspäckat program med dramafilmer, kortfilmer och dokumentärer av filmskapare från den afrikanska kontinenten och diasporan. Förutom film kommer det även att anordnas samtal med regissörer och medverkande, samt att festivalen för första gången delar ut ett hederspris.
Flera av filmerna får Sverigepremiär under festivalen. Där bland öppningsfilmen Bravo, Burkina! av Walé Oyéjidé som ger ett nytt perspektiv på migration där ett helt livsöde står i fokus med upp- och nedgångar, drömmar och tillbakablickar till ett tidigare liv i ett annat land. Även filmen Parsley av José Maria Cabral får Sverigepremiär under festivalen.
– Med årets program vill vi visa en bredd av olika berättelser, men som alla på något sätt lyfter universella ämnen och känslor. Där fokus är på relationer och livsöden som vi alla kan känna igen oss i. Vår bild av Afrika präglas till stor del av alla negativa händelser som det rapporteras om i nyheterna. Med årets program vill vi ge nya perspektiv på Afrika och var afrikansk kultur är, säger Meryem Saadi, CinemAfricas programgrupp.
Familjerelationer står i centrum No Simple Way Home av Akuol de Mabior där en mor och hennes döttrar återvänder till Sydsudan efter ett liv i exil. Modern försöker skydda den avlidne faderns vision medan döttrarna kämpar med vad det innebär att kalla Sydsudan för hemma.
Bland årets dokumentärer finns bland annat Xaraasi Xanne av Raphaël Grisey och Bouba Touré där publiken får följa ett jordbrukskooperativ längs en slingrande väg som tar oss genom de ekologiska utmaningarna och konflikterna på den afrikanska kontinenten från 1970-talet till nutid.
Under årets festival kommer det även visas kortfilmer från svenska ”up and coming”-regissörer, bland annat At war av Suheib Saleh samt I think of silences when I think of you av Jonelle Twum.
För att fira festivalens 25 år kommer även fem retrospektiva filmer att visas, några av höjdpunkterna från tidigare festivaler. Bland annat Call Nina - en film om Josette Bushell-Mingo av Lamin Daniel Jadama.
Årets upplaga av CinemAfrica pågår mellan den 20 och 29 oktober. Invigningen äger rum på biografen Skandia i Stockholm, efter det kommer Bio Rio vara festivalens främsta spelplats.
För mer information, vänligen kontakta:
Joakim Johansson
Presskontakt
Tel: 070-9852466
E-post: joakim.johansson@obeya.se
Program CinemAfrica 2023 i urval:
Bravo, Burkina! av Walé Oyéjidé, Burkina Faso/Italien.
Storyteller och designern Walé Oyéjidé skapar sin debut genom att bjuda på en poetisk berättelse om en pojke från Burkina Faso som flyr sin by och migrerar till Italien. Plågad av minnen från sitt hem reser han genom tiden i hopp om att återfå allt han har förlorat. Genom ögonen på ett barn som lämnar sitt hem ser vi de känslomässiga klyftor som kan lämnas efter när människor migrerar till avlägsna länder.
At war av Suheib Saleh, Sverige/Somalia, kortfilm.
Kijani och Kelly är ett ungt skådespelarpar i London. En natt får Kijani en roll i en stor produktion men när han berättar för Kelly om vilken typ av roll det handlar om reagerar hon inte som förväntat. Suheib Saleh är en svensk skådespelare känd från bland annat Netflix-serien Störst av allt. Sedan 2020 är han även regissör och har i den rollen gjort flera kortfilmer.
Parsley av José Maria Cabral, Dominikanska Republiken, drama.
Haitiska Maria är gravid i nionde månaden med sin dominikanske man Frank och bor i Dominikanska Republiken nära gränsen till Haiti. När diktatorn Rafael Trujillo 1937 beordrar massmord på haitier tvingas hon fly. Utsatt och beroende av andras välvilja söker hon efter sin man samtidigt som hon tvingas bevittna grymheterna runt henne och kämpar för sitt liv. Vid filmfestivalen i Miami förra året vann Parsley publikens pris för bästa långfilm.
Under the fig trees av Erige Sehiri. Tunisien, Frankrike, Schweiz, drama.
I den tunisiska regionen Kasras fikonlundar tillbringar vi en dag med en grupp sommarjobbare – i huvudsak kvinnor. I takt med att korgarna fylls med de söta frukterna och skuggorna under träden blir längre utbyts hemligheter, skvaller, vänskap, gräl, romantiskt flörtande och motsättningar mellan en svårföränderlig verklighet och progressiva idéer. Ska en kvinna välja systerlig solidaritet eller den prestige och de fördelar hon kan vinna i relationen med en man?
I Think of Silences When I Think of You av Jonelle Twum. Sverige/Ghana, kortfilm.
Den prisbelönta filmskaparen Jonelle Twum ger ett lyriskt porträtt av en kvinna som efter ett bröllop i Ghana på 1990-talet gör en resa över havet. Arkivmaterial och nya bilder tar oss med på en rörande resa där tystnaden ställs i relation till drömmar om en framtid i Europa. Jonelle Twum utforskar ofta frågor om osynlighet/synlighet, minnen och historieskildringar utifrån ett svart feministiskt perspektiv. Hon är grundare av Black Archives Sweden, ett samtida arkiv med utgångspunkt i afrosvenskars erfarenheter.
Bantú mama av Ivan Herrera. Dominikanska Republiken, drama.
Karriärkvinnan Emma är fransyska av kamerunskt ursprung som reser till Dominikanska Republiken för skumma affärer. Hon arresteras, lyckas fly och omhändertas i ett av huvudstaden Santo Domingos farligaste distrikt av tre syskon. Relationen till dem kommer att förändra hennes liv helt. Visuellt vackra Bantú mama har ett tydligt huvudtema: den afrikanska diasporans relation till kontinenten och försöken att forma en sammanhängande identitet. Filmen har vunnit en rad internationella priser, bl a för bästa fotografi, bästa utländska film och bästa skådespelare vid Durbans filmfestival.
Sharaf av Samir Nasr, Tunisien, Tyskland m.fl.
Sharaf en film baserad på den berömda romanen av Sonallah Ibrahim och bjuder in dig till en fascinerande resa genom en dystopisk arabisk värld. I hjärtat av denna berättelse finner du Sharaf, en av de många unga själar som växer upp i en värld präglad av auktoritär makt och fundamentala religiösa värderingar, i hopp om en bättre framtid. När Sharaf tvingas ta en annan mans liv i självförsvar och hamnar bakom fängelsegaller, blir han tvungen att vakna upp från sina drömmar om rikedom och överflöd.
The Planters plantation av Eystein Young Dingha Junior, Kamerun.
Vi tas tillbaka till mer än 60 år bakåt i tiden. Året är 1961 och befinner oss i Isambile, sydväst om Kamerun, där familjen Asong firar deras frihet från sina kolonisatörer och att de äntligen tar över ägandet av plantaget som pappan Timothy Asong jobbat på i årtionden. Det tar inte lång tid innan lyckan omvandlas till sorg, besvikelse och en tuff strid mellan familjer som påverkas av regeringens girighet - och snart knackar det även på dörren av den tidigare brittiska ägarens dotter.
The Planters Plantation är en musikal och dramafilm där regissören Eystein Young Dingha Junior inspirerats av verkliga händelser som skildrar neo-kolonialismen i Kamerun efter Storbritanniens avkolonisering på 60-talet. Filmen blev senast utvald som Kameruns val för långfilm vid den 95:e upplagan av Oscars Academy Awards.
Above and Beyond – The Global Rise of Afro House av Naomi Phillips, Tyskland, Beligen, dokumentär. Afrohouse är här för att stanna. Den här musikdokumentären spårar genrens rötter genom att ta oss med på en resa över kontinenterna. Från Sydafrika, Kenya och Angola till Portugal, Tyskland och USA. Filmen introducerar flera centrala artister men visar också på de många utmaningar som kvarstår för genren på världsscenen. För även i Berlin, inofficiell huvudstad för elektronisk musik, har afrohouse ännu inte samma status som i södra Afrika.
Simin Setwal (Gazing at stars) av David Constantin. Mauritius, drama.
Långt ifrån lyxhotellen på Mauritius utspelar sig David Constantins andra långfilm Simin Setwal. Ronaldo är en otålig ung man som söker efter nya horisonter som ger sig ut för att leta efter sin pappa – den tystlåtna och alkoholiserade Bolom. Filmen är en unik skildring av arbetarklassens villkor, de sociala verkligheterna och den lokala kulturen på ön. Filmen har redan vunnit fyra internationella priser, bland annat vid den afrikanska filmfestivalen Fespaco.
No U-turn av Ike Nnaebue, Nigeria, dokumentär.
”Migration handlar om människor”. Det säger den hyllade nigerianske Nollywood-regissören Ike Nnaebue med anledning av sin första dokumentär. I den följer vi med på den resa han själv genomförde 26 år tidigare på irreguljära migrationsrutter med Europa i sikte. I No U-turn tar Nnaebue med oss från gräns till gräns och gör engagerade intervjuer med de han möter – många av dem kvinnor. Vilka är deras drömmar? Vad motiverar dem att göra den farofyllda resan mot en osäker framtid trots att det sker med livet som insats? Filmen vann ett speciellt omnämnande i dokumentärkategorin vid Berlins filmfestival.
No simple way home av Akuol de Mabior, Sydsudan/Sydafrika/Kenya.
Rebecca Nyandeng de Mabior är känd som Sydsudans moder. Landet blev självständigt år 2011 och har varit i krig under större delen av sin korta historia. När freden i Sydsudan hänger i vågskålen återvänder Rebecca och hennes två döttrar hem från exil. Regissören och en av Rebeccas döttrar, Akuol, kämpar med att förstå vad det innebär att kalla sig själv sydsudanes, då hon föddes och växte upp i exil. Hon beslutar sig för att följa sin mor bakom kameran och tvingas konfrontera sina egna rädslor. I dokumentären bjuds vi in till en generationsövergripande konversation som lyser ljus på deras kamp för att förena familj och land.
Xaraasi Xanne (Crossing Voices) av Raphaël Grisey och Bouba Touré. Frankrike, dokumentär.
Crossing Voices är en dokumentär av Raphaël Grisey och Bouba Touré, då Bouba är en av huvudpersonerna med ett personligt arkiv som vi får ta del av. Dokumentären handlar om Somankidi Coura, en jordbrukskooperativ skapad i Mali år 1977 av västafrikanska invandringsarbetare som bodde i arbetarbostäder i Frankrike. Återvändande till hemlandet följer en slingrande väg som tar oss genom de ekologiska utmaningarna och konflikterna på den afrikanska kontinenten från 1970-talet till nutid. Dokumentären har uppmärksammats globalt och vunnit priser som Bästa dokumentärfilm på FCAT Festival 2022.
Det osynliga folket av Madubuko Diakité, Sverige. (retrospektiv)
Madubuko Diakités historiska dokumentär som han gjorde tillsammans med Gary Engman och Nordal Åkerman. En berättelse om de otrygga levnadsvillkoren som mötte utländska studenter och invandrare, i synnerhet den afrikanska diasporan, i Sverige under 70-talet.
CALL NINA! - The diasporic art of Josette Bushell-Mingo av Daniel Lamine Jadama. Sverige. (retrospektiv) I dokumentären CALL NINA! följer CinemAfricas tidigare styrelseledamot Daniel Lamine Jadama vår tidigare styrelseordförande (2012-2019) Josette Bushell-Mingo i hennes outtröttliga arbete för att öka representationen och inkluderingen inom scenkonst. Handlingen centreras kring Bushell-Mingos djupt personliga föreställning ”A story about me and Nina Simone”, baserad på erfarenheter och tankar kopplade till Black Lives Matter. Vilken roll spelar ras och klass i våra samhällen idag? Och hur kan känslor av hämnd och förlåtelse hanteras?
Bamako av Abderrahmane Sissako, Mauretanien/Mali (retrospektiv)
Vem ska bestämma vad som är bäst för Afrika? Vi får följa en rättegång som utspelar sig på en livfull gård i Malis huvudstad Bamako. På de åtalades bänk sitter Världsbanken och IMF, på den andra sidan malier som vittnar om det egna landets ökande fattigdom. Runtomkring rättegången pågår vardagen med äktenskapsproblem, tygfärgning och bröllop. Abderramane Sissako är en hyllad regissör vars lågmälda och eftertänksamma filmer ger tittaren möjlighet att komma nära vardagsliv och människor. För kritikerrosade Bamako som först visades vid Cannes mottog han flera internationella priser.
El gusto av Safinez Bousba, Algeriet (retrospektiv)
Algers Casbah på 1940-talet var en myllrande stadsdel där judar, muslimer och kristna umgicks på ett relativt okomplicerat sätt. Här träffades ett gäng musiker och spelade chaabi tillsammans, en musikstil som har både judiska, arabiska och andalusiska rötter. Men spänningarna mellan folkgrupperna ökade och i samband med befrielsekriget mellan algerier och fransmän som bröt ut 1954 skingrades männen för vinden.
Ta del av hela programmet:
https://cinemafrica.se/sv/
Bilder





Om CinemAfrica
CinemAfrica Filmfestival i Stockholm startade 1998 och är idag Nordens största festival för afrikansk kvalitetsfilm. Till festivalen bjuder vi in aktuella filmskapare och debattörer för att medverka i seminarier och samtal kring de filmer vi visar. CinemAfrica är en ideell förening som arbetar med att sprida kvalitetsfilm från den afrikanska kontinenten och diasporan i Sverige. Vi visar spelfilmer, kortfilmer och dokumentärer gjorda av filmskapare med afrikanskt ursprung och fungerar som en plattform och forum för afrikansk film i Sverige. Vi arbetar för att öka utbudet av afrikansk film på biografer, festivaler, samt tv. Genom att visa film från Afrika arbetar vi för att komplettera det svenska kulturutbudet och uppdatera bilden av Afrika.
Följ CinemAfrica
Abonnera på våra pressmeddelanden. Endast mejladress behövs och den används bara här. Du kan avanmäla dig när som helst.