Forskningsstudie: När är det optimalt att förlösa gravida vars barn växer sämre än förväntat?

– Syftet med studien är att skaffa kunskap om när barn som hämmas i sin tillväxt mår bäst av att födas. Vi vet inte exakt när tiden är bäst att förlösa en kvinna vars barn inte växer normalt. Eventuella problem som uppstår för barnet av att födas tidigare än beräknat måste vägas mot de möjliga problem som kan uppstå i livmodern eller vid förlossning för ett barn som kanske inte har optimal näringsförsörjning, säger Eva Bergman, överläkare i obstetrik på Akademiska sjukhuset och forskare vid Uppsala universitet, som leder forskargruppen i Uppsala.

Den kliniska studien TRUFFLE2 inleddes 2020 och beräknas pågå fram till juli 2024. Förutom Akademiska sjukhuset i Uppsala deltar sjukhus i Linköping, Lund, Malmö och Stockholm. Totalt räknar forskarna med att inkludera 200 patienter i Uppsala, varav 14 kommer lottas till direkt förlossning eller fortsatt övervakning. Hittills har 12 patienter deltagit i lottningen.

I Sverige väljer man ibland att förlösa gravida vars foster är hämmade i tillväxten i förtid för att förhindra att de inte utvecklas normalt eller till och med dör av närings- och syrebrist. Tillväxthämning i livmodern i sen graviditet anses idag vara främsta orsaken till intrauterin fosterdöd, det vill säga att barnet dör i livmodern.

– Förlossning sker oftast efter graviditetsvecka 37+0 om blodflödet i navelsträngen inte blir kraftigt avvikande. I andra länder är rutinen annorlunda och där väljer man ofta att förlösa redan från graviditetsvecka 32. Dock saknas medicinska bevis för när man ska förlösa, förklarar Eva Bergman.

Hon berättar att fostertillväxten påverkas av flera faktorer: genetiska, näringsmässiga och miljömässiga, men också moderkakan och fostrets egenskaper. Det är känt att en moderkaka, som fungerar sämre inte kan öka närings- och syretillförseln från mor till barn vilket kan göra barnet tillväxthämmat. Barnet använder då sin förmåga att omfördela blodflödet i kroppen så att hjärnan prioriteras och ej tar skada. Dessutom finns ett starkt samband med att mamman har högt blodtryck eller havandeskapsförgiftning, likaså ett visst samband mellan några autoimmuna sjukdomar hos mamman, till exempel SLE (systemisk lupus erytematodes). 

Studiens upplägg steg för steg

Till studien inbjuds gravida kvinnor som minst nått graviditetsvecka 32. Kvinnorna ska ha varit på kontroll av sitt barns tillväxt där det konstaterats ligga under 14 procent av medelvärdet. Forskningsteamet följer barnets tillstånd bland annat genom mätning med ultraljud av tillväxt och framför allt vissa blodflöden.

– Om barnet får för lite syre prioriterar det blodtillförseln till hjärnan. Det unika i TRUFFLE2 studien är att undersöka om vi förbättrar barnets välmående om vi använder omfördelningen till hjärnan för att besluta om förlossningstidpunkt. Från graviditetsvecka 32–34 erbjuds övervakning av den gravida kvinnan och barnet minst varannan vecka. Detta är idag klinisk rutin på samtliga sjukhus i Sverige, men då ingår inte blodflödesmätning i hjärnan. Välmåendet hos de barn som lottats till studien följs upp direkt efter födseln och deras neurologiska utveckling vid 2 års ålder, säger Eva Bergman. 

Förutom blodflöden till barnets navelsträng och hjärna ingår registrering av hjärtljuden; så kallat CTG. Om blodflödet till barnets hjärna blir avvikande, men barnet har fortsatt normalt CTG, blir kvinnorna under graviditetsvecka 34–36 tillfrågade om att lottas till en av två grupper där man antingen startar förlossningen inom två dagar eller fortsätter övervakningen under graviditeten.

– Att kunna svara på frågan om när tillväxthämmade barn i sen graviditet ska förlösas för att må bäst är väldigt angeläget, det är en av de största frågorna inom modern förlossningsvård idag, avrundar hon.

Nota bene: I Sverige finansieras den kliniska studien med 20 miljoner från Vetenskapsrådet.