Misär på Kronfågels kläckeri i Skåne: kycklingar kläms ihjäl och äter på varandra

Reaktionerna har varit starka efter att Djurrättsalliansen arbetat undercover och offentliggjort filmer från det största avelsföretaget i kycklingindustrin. Materialet, som även visades i Uppdrag gransknings program “Kycklingens pris”, avslöjar hur avelshönor- och tuppar lever under miserabla förhållanden, hålls på svältdiet och avlivas utan bedövning. 

Idag exponerar Djurrättsalliansen ytterligare en dold del av kycklingbranschen: ett av Kronfågels två kläckerier, där hundratusentals kycklingar kan kläckas på en dag. För att kunna dokumentera hur kycklingarnas första dag i livet ser ut har Djurrättsalliansen även i detta fall tagit anställning och filmat med dolda kameror. 

Filmerna visar bland annat hur kycklingar slungas omkring på rullband i en gigantisk maskin, kläms till döds och hanteras som livlösa ting. Skadade och sjuka kycklingar lämnas i backar där de äter på andra kycklingars inre organ. 

– Filmerna visar vad kycklingarna, som vi människor äter, tvingas genomlida sin första stund i livet. Vi hoppas att många känner precis som vi, att det är fel att utsätta kännande och tänkande individer för detta. Jag tror att många känner en enorm maktlöshet inför de orättvisor vi ser i vår omvärld i dag, men när det kommer till hur djuren behandlas kan vi var och en enkelt göra något för att inte vara delaktiga i djurplågeriet, och det är att sluta äta djur, säger Malin Gustafsson, talesperson för Djurrättsalliansen.

Företaget där Djurrättsalliansen arbetat och filmat heter Swehatch AB. På företagets anläggningar kläcks kycklingar som sedan föds upp under varumärket Kronfågel, för att tillslut hamna på konsumenternas tallrikar. Swehatch är ett dotterbolag till Kronfågel AB och tillsammans ingår de i koncernen Scandi Standard. De 55 miljoner kycklingar som Kronfågel slaktar på ett år kläcks på något av Swehatch två kläckerier, varav det som Djurrättsalliansen arbetat på ligger i Skåne.

Kycklingar åt på varandra
På kläckeriet är det noga uträknat när kycklingarna ska kläckas. I så kallade kläckrum står staplar av vita plastbackar som är fyllda med ägg. I varje back ligger 150 ägg och i varje stapel finns över 2000 ägg. När kycklingarna kläcks fylls plastbackarna av små, gula, duniga kycklingar. Efter kläckning körs de ut i en hall där de hälls ut på ett rullband och åker genom en sorteringsmaskin. Maskinen avlägsnar de tomma äggskalen och vid ett rullband sitter personal och sorterar bort avvikande, sjuka, skadade och döda djur. De läggs ner i backar för att senare gasas ihjäl. Personen från Djurrättsalliansen som arbetade undercover blev vittne till hur de utsorterade kycklingarna rutinmässigt lämnades i flera timmar, någonting som är olagligt i Sverige – svårt sjuka och skadade djur ska få vård eller avlivas “omedelbart”.

– Levande kycklingar tvingades stå på döda och kycklingar åt av andras inälvor. Det var rutin att dessa djur blev liggande i timmar istället för att avlivas omgående. De måste lidit enormt och det var fruktansvärt att se, berättar personen som Djurrättsalliansen har valt att hålla anonym. 

I slutet av sorteringsmaskinen sprutas kycklingarna ut i nya plastbackar som sätts på varandra i staplar. Därefter placeras de i ett lastrum i väntan på djurtransporter som kör kycklingarna till uppfödningsgårdarna. Under sin första dag på kläckeriet får djuren varken mat eller vatten. 

“Ett industriellt inferno”
Allt på kläckeriet sker i en mycket hög hastighet. “Spill” i form av döda kycklingar tillhör vardagen. 

– Det var en väldigt vårdslös hantering. När nykläckta kycklingar skulle sorteras och forslas genom maskinen var det djur som föll ner på golvet. Kycklingar blev ihjälklämda av backar på golvet och vi gick runt bland dem tills det skulle städas, berättar personen som arbetade undercover.

I naturligt tillstånd skulle kycklingarna tillbringat sin första tid i livet under sin mammas vingar. De är starkt präglade på att följa hönan för att få värme och skydd och för att lära sig vad som är ätbart och vad som är farligt. Men i industrin är alla kycklingar föräldralösa.

– De möter världen i ett industriellt inferno och hanteras som produkter. Sedan skickas de till djurfabriker där tiotusentals kycklingar dumpas på samma golv. Där växer de i raketfart i några få veckor innan de brutalt dödas och slutligen hamnar på människors tallrikar. Har vi människor bara empatin och viljan kan vi sätta stopp för det här systematiska djurplågeriet och det gör vi genom att stänga ner djurindustrierna för gott, säger Malin Gustafsson. 

Anledningen till att Djurrättsalliansen granskat kläckerierna är att i princip alla kycklingar som kläcks i Sverige för att bli mat – över 100 miljoner årligen – genomlider den här industriella hanteringen, och det saknas insyn i hur kläckningen går till.

– På kycklingföretagens hemsidor nämns i princip bara att kycklingar kläcks. Inga bilder eller filmer finns som visar hur det faktiskt går till. Nu finns de här filmerna, så att var och en av oss kan fatta ett välgrundat beslut om vi vill vara en del av att djur behandlas så här eller inte, säger Malin Gustafsson. 

De kycklingar som syns i filmmaterialet tillhör hybriderna Ross 308 samt Ranger Gold, som är en så kallad “långsamväxande” hybrid. Båda hybriderna är framtagna av Aviagen, det företag som Djurrättsalliansen avslöjade i början av november. Utöver Kronfågel säljer Swehatch även kycklingar till bland annat Knäreds kyckling, Bjärefågel och Atria. 

• Här finns filmmaterial för medier att ladda ner och använda (cred Djurrättsalliansen): https://vimeo.com/890813289
  Lösenord: media321

• För mer information och intervjuer, kontakta Djurrättsalliansen:
  Telefon: 072-300 39 00
  Mejl: info@djurrattsalliansen.se