Svenskt djurförsök: Gnagare får metallcylinder intryckt i hjärnan

Djurförsöket ”Experimentell traumatologi smådjur” går ut på att möss och råttor ges skador på hjärnan och sedan tvingas genomgå olika tester och övningar. Forskarna vill se hur hjärnskador som uppstår vid exempelvis trafikolyckor, fall och våld påverkar en individ, samt hur man ska kunna behandla skadorna.

Stockholms djurförsöksetiska nämnd har godkänt försöket, där 5000 råttor och 5000 möss totalt får användas under en femårsperiod. Liknande försök har pågått tidigare på Karolinska, vilket innebär att antalet djur i försöket totalt är fler. 

Under försökets gång utsätts djuren för traumatiska tryckvågsskador eller traumatiska hjärnskador. Vid skadetillfället kommer djuren vara under narkos. Forskarna kan sedan fortsätta experimentera på djuren som överlever skadorna de åsamkas, från en vecka upp till ett år. De "traumatiska tryckvågsskadorna" skapas genom att gnagarna utsätts för en tryckvåg som skadar deras trumhinna och ger hörselbortfall samt en mindre minnespåverkan. De "traumatiska hjärnskadorna" ges på fem olika sätt:

• Controlled Cortical Impact (CCI) hjärnskada.  Under operationen öppnas en del av skallbenet upp med en tandläkarborr. Skadan ges sedan genom att en så kallad pistong (kolv som utför en fram- och återgående rörelse i en cylinder) trycker ner den frilagda hjärnan. Efter det läggs benbiten som togs bort tillbaka och huvudet sys ihop.
• Mild hjärnskada med CCI.  Djuren läggs på en skumgummibädd. En pistong med silikonhuvud accelereras ner i gnagarnas huvud flera gånger, för att simulera flera hjärnskakningar och även andningsuppehåll som påverkar hjärnan. 
• Mild till medelsvår hjärnskada med closed head injury.  En metallcylinder eller pistong används för att ge trauma mot skallbenet, som i det här testet inte är öppet. Under testet varieras pistongens hastighet och diameter för att kunna få fram olika grader av hjärnskador. 
• Penetrerande hjärnskada. Under operationen öppnas skallbenet med en tandläkarborr så att hjärnytan friläggs. Skadan orsakas därefter genom att en accelererande metallcylinder penetrerar hjärnvävnaden till ett djur av cirka 3–5 mm.  
• Rotationsinducerad hjärnskada. En metallplatta sätts fast i skallbenet med lim; för att limmet ska fästa bättre borras grunda spår i skallbenet. Metallplattan fästs sedan till en rörlig del av en ”rotationsrigg” som gör att råttans huvud kan rotera i riktning uppåt-bakåt. Rotationen orsakas av att en metallvikt, som accelereras av ett luftgevär, träffar den rörliga delen av rotationsriggen. Efter försöket avlägsnas metallplattan om överlevnadstiden för djuren är mer än 5 dagar, annars lämnas den kvar.

Efter skadetillfället hålls djuren i burar och transporteras till labbet 1–2 gånger per dag för att undersökas och få smärtstillande. Utöver att djuren tilldelas hjärnskador på dessa olika sätt, kommer de även utsättas för olika typer av träning: löpning på rullband, löpning i hjul, simning och styrketräning. De kommer även ges olika typer av läkemedelsbehandlingar, till exempel antidepressiva läkemedel, ketamin och antiepileptisk medicinering. 

Djuren kommer sedan tvingas göra olika tester för att se hur hjärnskadan har påverkat dem, till exempel:

• Gnagarna hängs i framtassarna på en ståltråd som de sedan ska försöka klättra upp på. Beroende på hur stor skada hjärnan har fått, har individerna olika svårt att ta sig upp på ståltrådsvajern. Vissa klarar det medan andra ramlar ner. 
• Buren som gnagarna hålls i tippas, och man mäter vid vilket gradantal de inte längre kan stå, utan halkar. Testet genomförs både innan och efter skadan, så att forskarna ska kunna se hur hjärnskadan påverkat djurens motorik. 
• Djuren tvingas simma, trots att de inte är förtjusta i det. Under vattnet ska gnagarna hitta en plattform att stå på. De får sedan utföra testet upprepade gånger under många dagar, för att forskarna ska kunna se hur djurens minne har påverkats av hjärnskadan. 
• Gnagarna placeras i en labyrint där de övervakas när de kan välja att gå till en öppen eller stängd yta. Hur mycket tid gnagarna tillbringar i respektive yta ska visa hur ångestpåverkade de är.
• Gnagarna placeras i en annan labyrint med åtta ”armar”. I vissa armar finns en belöning (ofta matbaserad). Tester görs flera gånger för att forskarna ska kunna se om djuren minns var belöningarna fanns. 
• Gnagarna placeras på en roterande cylinder en bit ovanför golvet. Sedan mäts tiden hur länge de kan stanna kvar på cylindern innan de ramlar ner. 
• Djuren placeras i mitten av en kvadratisk plattform med höga väggar, där de sedan hålls i 20 minuter. Testet ska mäta djurens ångestnivå samt vilja att förflytta sig. 

Efter försökets slut planeras inga djur att användas i andra försök eller utplaceras i hem. De avlivas istället genom koldioxidförgiftning, halsdislokation, överdos av narkosmedel eller genom att tappas på blod när de är medvetslösa. 

– Det är hjärtskärande att läsa om vad djuren i det här försöket utsätts för. Hade det varit människor hade det nog uppfattats som sadistiskt, tortyrliknande och fel på alla vis, men när det gäller andra djur legitimeras det som vetenskap. Vi i Djurrättsalliansen är absolut inte emot forskning och vetenskapliga framsteg, men det får inte ske till vilket pris som helst. De etiska gränsdragningarna har med tiden förflyttats, vi utsätter inte längre människor för försök mot deras vilja. Av samma anledning borde vi inte heller utsätta andra djur för detta, säger Malin Gustafsson, talesperson för Djurrättsalliansen.

De djurförsöksetiska nämnderna
Hundratusentals djur utnyttjas årligen i svenska djurförsök. Innan ett försök startar behöver forskaren ansöka om att få ett etiskt tillstånd, som behandlas av en djurförsöksetisk nämnd. Sex regionala djurförsöksetiska nämnder ansvarar för olika delar av landet: Stockholm, Göteborg, Malmö/Lund, Uppsala, Linköping och Umeå. I det här fallet är det etiska tillståndet godkänt av Stockholms djurförsöksetiska nämnd och har diarienummer 21597-23.

Alla nämnder har 14 ledamöter: två jurister, sex forskare/försöksdjurstekniker/försöksdjurspersonal samt sex lekmän som ska representera allmänheten eller djurskyddsorganisationer.

Innan ett djurförsök godkänns ska ledamöterna väga djurets lidande mot den nytta som försöket eventuellt kan komma att resultera i. Nämnderna har möjlighet att göra undantag från djurskyddslagen och godkänna mer lidande för djuren än vad som är lagligt – man kan säga att djur som används i djurförsök är undantagna från djurskyddslagen. Förra året behandlades 372 ansökningar om djurförsök av de djurförsöksetiska nämnderna, 98 procent godkändes.

– Det som enormt många kännande och tänkande individer utnyttjas för innanför djurförsökslaboratoriernas stängda dörrar är oförsvarbart. Vi hoppas att makthavare tar ett etiskt ansvar och satsar på att ersätta djurförsöken med djurfria metoder, säger Malin Gustafsson, talesperson för Djurrättsalliansen.