”Jag tycker att vi ska se och bry oss om varandra lite mer” – fredagsporträttet med Stefan Kristiansson

Hur hamnade du i Einar Mattsson-koncernen, och vilken bild hade du och fick under anställningsintervjun?
– Jag blev erbjuden en tjänst här på Einar Mattsson och valde att tacka ja till den. Bilden jag fick vid intervjuerna var att det var ett familjärt och öppet företag som är framåt, och som utvecklas och växer i lagom takt.

Vad har du gjort tidigare i yrkeslivet?
– Jag hade jobbat med en del olika saker innan jag kom in på byggbanan som traditionell lärling på Skanska i Visby. Där skaffade mig yrkesbevis som både snickare och betongarbetare. 1992 träffade jag Monica, vilket resulterade i en flytt från lilla Visby upp till storstaden. Efter en del år som hantverkare blev jag erbjuden att bli arbetsledare och tjänsteman. I hyfsad närtid så var jag tio år på PEAB i olika roller. Däribland också konsult som byggledare vid Chopin-bygget på Huddinge sjukhus, där vi bland annat byggde en barnakut. Det kändes speciellt och meningsfullt att få göra.

Hur kommer det sig att du började jobba med fastigheter?
– Det kom med den tjänsten jag blev erbjuden här på Einar Mattsson. Genom min yrkesbakgrund passar det bra att kunna ta vara på min erfarenhet och det jag gjort tidigare, och samtidigt prova något nytt med förvaltning av just bostäder.

Vad är mest utmanande med att jobba med fastigheter?
– En utmaning är de akuta utryckningarna. Då gäller det att rappa på och få loss resurser för att minimera skador, som vid vattenläckor. Vi har duktiga medarbetare i gruppen, både yrkesarbetare och tjänstemän, så det brukar lösa sig på ett bra sätt.

Vilka egenskaper är viktigast i ditt jobb?
– Att veta lite om ganska mycket, att vara hyggligt bra på att ta folk och att ha ett brett kontaktnät. Det är tre egenskaper som hjälper långt till att få jobbet gjort.

På huvudkontoret ser vi dig ibland med en bricka kaffe som du ger dina medarbetare. Hur uppkom den omtänksamma vanan?
– Eftersom samhället blir alltmer egoistiskt så tycker jag att vi ska se varandra och bry oss om varandra lite mer. En kopp kaffe, ett vänligt ord eller en klapp på axeln kan göra hela skillnaden, och är väldigt enkelt att bjuda på i sin vardag.

Du klingar på härlig gotländska. Är din favoritefterrätt saffranspannkaka, eller hur charmar man bäst dina söta smaklökar efter en god middag?
– Ja, den ligger väldigt bra till om den serveras med salmbärssylt och grädde.

Vad drömde du om att bli som barn?
– Som barn minns jag inte, men som yngling drömde jag om att bli rocktrummis eller fotbollsproffs. Jag höll på massor med musik där jag mest spelade trummor. Men med drömmarna gick det ju så där ...

Vad är roligast av återbruk, energi och digitalisering?
– Svaret får bli återbruk, vi har bara en planet. Det är dags att börja bli lite hyggligare mot den, så den får hänga med ett tag till.

Finns det någon särskild fastighet du gillar lite extra?
– Då säger jag Plogen 4 på Katarina Bangata, där jag bodde mina tio första år i Stockholm. Då var det inte Einar Mattssons fastighet, men huset ingår i beståndet idag. Sedan har fastigheten ett extra plus för att den ligger intill Nacka-statyn. (”Vi ses vid målet” är en skulptur till minne av fotbollslegendaren Lennart "Nacka" Skoglund.)

Vad har du för intressen?
– Förutom redan nämnda musik och fotboll, så är jag sjukt såld på att spela padel. Jag är en riktig ”padelmupp” och spelar en del.

När känner du dig som mest harmonisk?
– Det enkla svaret är på Gotland och vid havet där. Jag kan även känna mig upprymd och harmonisk då jag hjälpt någon att få det bättre. Stöttat en yngre person som behövt en puff i rätt riktning.

Förrförra veckan hade hela koncernen arbetsmiljövecka. Vad tog du med från det här årets fokusvecka?
– Att vi alltid måste säkra att vi har den tid och utrustning som krävs för att utföra en uppgift på ett bra och säkert sätt. Också att vi uppträder schysst mot varandra då det gäller det psykosociala. Dessutom ska vi också vara observanta och motarbeta stress, då den ofta är starten till ett dåligt mående.

Om du fick välja att träffa en person en hel dag, vem skulle du välja? Vad skulle ni göra och var?
– Bruce Springsteen, min husgud de senaste 40 åren. Hjälp, vad gammal jag låter ... Och det är inte bara för hans musik, utan även för hans ödmjuka sätt att vara i sitt band, mot sin publik och alla de goda saker han gör utför scenen. Vi skulle såklart köra ett gig på “The Stone Pony” i Jersey där allt började, och jag skulle kicka bort Max (deras ordinarie trummis) från trummorna om än bara för en enda spelning.

Om du ska tipsa en 18-åring som snart tar studenten om några framtidsvisdomar att bära med sig, vad säger du då?
– Att du duger som du är. Försök inte vara någon annan, de är ju redan upptagna.

Berätta något om dig som väldig få personer vet.
– Att jag gjort 7 (!) mål i fotboll på Friends Arena, så jag jagar fortfarande Zlatans målrekord.