FIFA måste ta sitt ansvar inför kommande VM när mänskliga rättigheter står på spel

Tvångsvräkningar, polisövervåld, övergrepp på migrantarbetare och rasdiskriminering, till och med risken för dödsfall och dödsstraff tas upp i Amnesty’s rapport ”Playing a Dangerous Game? Human Rights Risks Linked to the 2030 and 2034 FIFA World Cups”. Amnesty har analyserat riskerna för människorättskränkningar i Marocko, Spanien, och Portugal, som gemensamt lagt bud om att stå värd för VM-slutspelet 2030. Detsamma har gjorts för Saudiarabien som ensamt kandiderar till värdskap för VM 2034. Om några veckor väntas länderna lämna in detaljerade anbud, inklusive strategier för mänskliga rättigheter. I december väntas FIFA ta beslut om värdskapet för VM 2030 respektive 2034.  

- Amnesty kan redan se stora risker för människorättskränkningar både gällande budgivningen för VM 2030 och 2034. De människorättsfrågor som är förknippade med det gemensamma budet för VM 2030 är betydande och måste hanteras, medan de risker som är förknippade med Saudiarabiens bud för VM 2034, är av en helt annan omfattning och allvarlighetsgrad. Nu är det upp till bevis för FIFA att stå fast vid deras löften om reformer som man har gjort under de senaste åren, inklusive att utöva sin rätt att avvisa alla bud som inte uppfyller de angivna människorättskraven, säger Steve Cockburn, Amnesty Internationals chef för arbetsrätt och idrott.   
 
FIFA:s har misslyckats med att fullt ut säkerställa skyddandet av de mänskliga rättigheterna i samband med tidigare VM-turneringar och därmed har man bidragit till de övergrepp som skett. Vid slutspelet i Qatar 2022 utsattes migrantarbetare för allvarliga skador, inklusive dödsfall. Den här gången har FIFA insisterat på att anbudsgivarna ska konsultera civilsamhället, inklusive människorättsorganisationer men Amnesty kan konstatera att det inte har gjorts.  

Riskerna med VM-ansökan för 2030  
För den gemensamma ansökan för 2030, från Marocko, Portugal och Spanien, där tre av matcherna kommer att spelas i Argentina, Paraguay och Uruguay har Amnesty kunnat identifiera risker främst relaterat till arbetsrätt, diskriminering, yttrande- och mötesfrihet, polisarbete, integritet och rätten till bostad.  

I Marocko kommer nybyggnationer att krävas inklusive en ny fotbollsarena med kapacitet för 115 000 platser, men lagstiftning för att stärka hälsa och säkerhet på arbetsplatser har ännu inte antagits och tvångsvräkningar i landet är redan ett problem. I samtliga tre länder riskerar migrantarbetare att utnyttjas och utsättas för andra övergrepp, inklusive trafficking.  

Överdriven användning av polisvåld är en bevisad risk i alla tre länderna, både i samband med fotboll och i andra sammanhang, inklusive användning av gummikulor. Användningen av invasiva spionprogram och biometrisk övervakning, framför allt i Marocko och Spanien, kan resultera i att rätten till privatliv hotas.
En oberoende FIFA-utvärdering av Marockos tidigare bud, att arrangera VM 2026, noterade att dess kriminalisering av samkönade relationer och handlingar var ”särskilt problematisk”.  Kriminalisering av utomäktenskapliga sexuella relationer i Marocko hindrar också ofta kvinnor från att rapportera incidenter av sexuellt våld. 

I Marocko begränsas yttrandefriheten genom kriminalisering av kritik mot islam, monarkin, statliga institutioner, militären och statens territoriella integritet.Journalister och människorättsförsvarare i landet har trakasserats, utsatts för godtyckligt frihetsberövande, misshandel och åtalats för att ha kritiserat regeringen, särskilt i relation till Västsahara.  

Rasdiskriminering är ett problem i alla tre länder med rasistiska handlingar mot svarta fotbollsspelare, bland annat mot Vinicius Junior i Spanien, Moussa Marega i Portugal och Chancel Mbemba i Marocko. Enligt en undersökning från Portugal år 2020, som gjordes bland personer som verkar inom fotbollen, anser 60% att det förekommer rasism inom fotbollen.  

FIFA:s uttalade åtagande om att halvera koldioxidutsläppen till 2030 och vara ”netto-noll” till 2040, kan ifrågasättas genom de växthusgaser som kommer att genereras genom resor om turneringen sker på tre kontinenter (Portugal/Spanien resp Marocko resp Urugay/Paraguay/Argentina) och de deltagande lagen i turneringen utökas till 48 lag. 

- Innan FIFA tilldelar en turnering måste de säkerställa bindande människorättsavtal som fullt ut skyddar arbetstagare, lokalsamhällen, spelare och fans, inklusive skydd mot övergrepp och diskriminering som bygger på ras, religion, kön och sexualitet, säger Andrea Florence, chef för Sports & Rights Alliance, en koalition där Amnesty International ingår och som kämpar för mänskliga rättigheter inom idrotten. 

Risker med Saudiarabiens bud på VM 2034 
Saudiarabien har en förfärande historia när det gäller mänskliga rättigheter och landets kandidatur medför en rad mycket allvarliga risker. Saudiarabien har under de senaste åren spenderat miljarder på en kampanj för att förbättra sin image, och har i hög grad förlitat sig på investeringar i sport, inklusive fotboll, för att skifta fokus från sin bedrövliga meritlista när det gäller människorättskränkningar. Ett utkast till ny strafflagstiftning ser även ut att i lag ytterligare befästa stora delar av de människorättskränkningar som sker.   

Att stå värd för turneringen skulle även kräva ett enormt byggprogram, vilket ökar riskerna för tvångsförflyttningar. Rapporter om dödligt våld har redan inkommit i samband med att man rivit bosättningar i samband med The Line, en del av landets nya stadsbyggnadsprojekt NEOM.  

Hundratusentals arbetare kommer sannolikt att behövas för möjliggöra turneringen, varav de flesta sannolikt kommer att vara utländska medborgare.  Kafala-systemet, som juridiskt binder en migrantarbetares immigrationsstatus till en arbetsgivare eller sponsor, ger arbetstagarna begränsade möjligheter att överklaga när de utsätts för utebliven lön, våld eller andra övergrepp. 
 
Diskriminering är djupt rotad i landets lagstiftning och praxis och kan drabba supportrar, anställda, deltagande fotbollsspelare och journalister. Kvinnliga supportrar riskerar orättvisa och oproportionerliga åtal enligt lagar som kriminaliserar sex utanför äktenskapet, som ofta används för att tysta offer för sexuellt våld, inklusive våldtäkt, och som kan leda till frihetsberövande på obestämd tid.  

Trots den saudiska turistbyråns försäkringar att "alla är välkomna" finns det inget juridiskt skydd för HBTQI-personers. Åtal väcks ofta under landets vaga och omfattande ordnings- och moralregelverk, men även Anti-Cyber Crime lagstiftningen. 

All offentlig utövning av andra religioner än islam är förbjuden, och den shiamuslimska minoriteten utsätts för betydande diskriminering. Tolv shiamuslimska supportrar till Al Safa Football Club dömdes nyligen till fängelsestraff på mellan sex månader och ett år för att ha reciterat en folkloristisk religiös sång under en match. 
 
Det råder liten eller ingen yttrandefrihet, föreningsfrihet eller mötesfrihet. Inga oberoende människorättsorganisationer, politiska partier eller fackföreningar tillåts och det har förekommit omfattande arresteringar och fängslanden av journalister, människorättsförsvarare, politiska aktivister, författare, religiösa företrädare och kvinnorättsaktivister. Nästan alla människorättsförsvarare står nu antingen inför rätta, avtjänar fängelsestraff, har reseförbud eller befinner sig i exil. En brett definierad antiterroristlagstiftning har använts för att åtala aktivister, och fängelsestraff på upp till 45 år och dödsstraff, har utdömts för att ”direkt eller indirekt” ha förolämpat kungen eller kronprinsen.  

Fans och migrantarbetare som reser till en VM-turnering i kan få intryck av att de är undantagna från dödsstraffet, men utländska medborgare utgjorde 39 procent av de personer som avrättades i kungariket mellan 2010 och 2021, bland annat för icke-våldsbrott som narkotikabrott. Amnesty har registrerat att Saudiarabien avrättade 172 personer under 2023, från minst 13 olika stater, däribland sex kvinnor. 

Det finns inga oberoende medier, och journalister som kritiserar regeringen utsätts för censur, fängelsestraff och förtryck. Journalisten Jamal Khashoggi mördades i Turkiet 2018 i ett mord som sanktionerades av den saudiarabiska staten. Myndigheterna blockerar en rad olika webbplatser och har slagit till mot enskilda personer på nätet. Salma al-Shehab, en saudiarabisk doktorand vid University of Leeds i Storbritannien, fängslades och dömdes till 27 års fängelse på grund av sin Twitteraktivitet, och Manahel al-Otaibi, en fitnessinstruktör, dömdes till 11 års fängelse för tweets till stöd för kvinnors rättigheter. Kritikers onlinekonton har hackats och Pegasus spionprogram har använts för att spåra telefoner tillhörande kvinnorättsaktivister, politiska dissidenter, journalister och deras familjemedlemmar. 
 
Amnestys rekommendationer  
De viktigaste rekommendationerna i rapporten är bland annat att FIFA ska genomföra verkligt oberoende riskbedömningar för mänskliga rättigheter för varje bud och säkerställa bindande åtaganden från värdnationerna för att förhindra människorättskränkningar. FIFA ska inte tilldela VM till något land som inte ger garanter för mänskliga rättigheter. Om värdlandet äventyrar eller kränker de mänskliga rättigheterna måste FIFA säga upp alla avtal med värdnationen gällande VM.  

- Historien visar att VM kan vara en källa till värdighet eller exploatering, inkludering eller diskriminering, frihet eller förtryck, vilket gör FIFA:s tilldelning av värdskapet för turneringarna 2030 och 2034 till ett av de mest betydelsefulla beslut som en idrottsorganisation fattat, säger Steve Cockburn

Bakgrund
Amnestys nya rapport bygger på utredningar som Amnesty International gjort tillsammans med sina samarbetspartner i Sports & Rights Alliance. En sammanfattning har delats både med FIFA och nationella fotbollsförbund samt myndigheter i de länder som lämnat bud för värdskap 2030 samt 2034.