Säkrare riskbedömning av hormonstörande ämnen

Hälsoriskbedömningar anger vilka negativa effekter ett ämne kan ge upphov till och vid vilka halter skadliga effekter kan uppstå. Hormonsystemet reglerar i stort sett alla kroppens organ, vävnader och celler samt styr livsviktiga funktioner som fortplantning, tillväxt och utveckling. Särskilt kritisk är fostertiden då utveckling av olika organ och vävnader sker.

Det råder stor osäkerhet vid riskbedömning av hormonstörande ämnen. Det är känt att dessa ämnen påverkar hormonsystemets funktioner och kan ge upphov till effekter vid mycket låga doser. Men de kan också orsaka olika, och även motsatta, effekter vid höga och vid låga doser i djurstudier. Ofta är effekterna mycket subtila och blir ibland inte tydliga förrän långt efter exponeringen upphört. Dessa egenskaper strider mot flera av de antaganden och principer som toxikologin och riskbedömningen traditionellt bygger på.

I riskbedömningsprocessen, till exempel enligt EU:s kemikalieförordning REACH, lägger myndigheter ofta störst vikt vid toxicitetsstudier som genomförts enligt internationellt överenskomna och standardiserade tester, vilka anses vara mycket tillförlitliga. Dessa tester kan dock missa de effekter som är specifika för hormonstörande ämnen, som till exempel effekter vid mycket låga doser och fördröjda effekter.

- Vi människor exponeras för ett stort antal kemikalier varje dag, många av dessa har visat sig kunna störa hormonsystemets normala funktion i experiment, säger Anna Beronius, doktorand vid Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet. De senaste decennierna har flera samband mellan hormonstörande ämnen och hormonrelaterade sjukdomar hos människor rapporterats, vilket kan tyda på att våra metoder för riskbedömning och reglering av kemikalier hittills inte har varit tillräckliga för att skydda människors hälsa.

Avhandlingens syfte var att undersöka hur den vetenskapliga osäkerheten beträffande hormonstörande ämnens toxicitet kan minskas eller hanteras för att göra hälsoriskbedömningen bättre och mer tillförlitlig. Avhandlingsarbetet har undersökt riskbedömningsprocessen för hormonstörande ämnen inom EU, liksom de toxicitetsdata som finns tillgängliga för riskbedömare och hur användningen av all tillgänglig toxicitetsdata kan förbättras. Den omdebatterade substansen bisfenol A (BPA) har använts som en fallstudie i en stor del av detta arbete.

Resultaten visar att icke-standardiserade forskningsstudier, alltså studier som genererats inom akademisk forskning, bidrar med information som skulle kunna ge en säkrare riskbedömning för hormonstörande ämnen. Inom avhandlingsarbetet har också metoder utvecklats för att öka användbarheten av akademiska forskningsstudier i hälsoriskbedömning av kemikalier.

Forskningen har finansierats av forskningsrådet Formas och forskningsnätverket CASCADE Network of Excellence inom EU:s sjätte ramprogram. Handledare har varit professor Annika Hanberg. Disputation sker den 31 maj 2013.

Doktorsavhandling: Risk Assessment of Endocrine Disrupting Compounds, Anna Beronius, Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet (2013), ISBN 978-91-7549-144-8.

Hämta avhandlingen

Mer om forskarutbildningen vid Karolinska Institutet