Kortare syretillförsel vid svår KOL räcker för att förlänga överlevnaden

– Tidigare har det rekommenderats att KOL-patienter med svår, kronisk hypoxemi ska behandlas med långvarig syrgasbehandling dygnet runt. Vår studie visar att det räcker med 15 timmar per dag. Det här betyder en ökad frihet för våra patienter som behandlas med syrgas under lång tid eftersom de nu kan vara utan syrgasbehandling nio timmar av dygnet, säger Christer Janson, överläkare och professor i lung- och allergisjukdomar på Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet.

I Sverige har 400 000-700 000 personer kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL), en sjukdom som påverkar lungorna och luftvägarna. Omkring 3 000 personer dör årligen i sjukdomen och dödligheten ökar, främst för kvinnor. Symtomen vid sjukdomen kan påminna om astma, men de kommer långsammare, ofta under många år. Den som drabbas får svårare att andas och orkar mindre än tidigare. Sjukdomen kan vara svår att upptäcka eftersom många kopplar sina andningssvårigheter till dålig kondition eller naturligt åldrande.

Den aktuella multicenterstudien, som publicerats i den ansedda medicinska tidskriften The New England Journal of Medicine (NEJM) pågick 2018-2022. Det är en registerbaserad, randomiserad och kontrollerad studie där forskarna inkluderat totalt 241 patienter från hela Sverige med kronisk, svår hypoxemi i vila. Patienterna slumpades in i två grupper för att påbörja långvarig syrgasbehandling i ett dygn eller 15 timmar per dag.

– Kronisk hypoxi innebär att syrebristen är permanent och att syretrycket i arteriellt blod (ett mått på hur väl syre kan förflytta sig från lungorna till blodet) är konstant lågt. I Sverige är KOL den vanligaste orsaken till kronisk hypoxi, men det uppkommer även i senare stadier av till exempel lungcancer, lungfibros och lungemboli, förklarar Christer Janson och fortsätter:

– Vid ettårsuppföljningen såg vi att risken för sjukhusvistelse eller död inte var lägre i 24-timmarsgruppen än i gruppen som fått syrgasbehandling 15 timmar per dygn. Förekomsten av sjukhusvistelse skilde sig inte nämnvärt åt mellan grupperna, inte heller biverkningar eller död oberoende av orsak. Ingen patient gick förlorad under uppföljningen.