Varför syns så få kvinnor i marknadsföringsdebatten?

Trots att marknadsföringsvärlden till stor del befolkas av kvinnor är det männen som syns. För att fler kvinnor ska ta klivet till chefspositioner behövs fler förebilder, det skriver Giselle Almonacid.

Mark Ritson, Sir John Hegarty, Alex Bugosky, Les Binet, Peter Field, Tom Goodwin, Byron Sharp. Och såklart Karen Nelson-Field.

I marknadsföringsvärlden råder ingen brist på profeter och gurus. Vissa har nått stjärnstatus på grund av sin insamlade kunskap, andra genom lysande formuleringsförmåga. Oaktat förklaringen till statusen är den absoluta majoriteten män. Vi behöver inte gå utomlands för att konstatera att den samlade expertkåren inom marknadsföring domineras av män.

Åtminstone den del av expertkåren som syns och hörs.

Den som scrollar igenom de senaste månadernas debattexter här på Resumé får förbereda sig på att möta en himla massa män. Jag roade mig själv med att räkna och fick det till att 21 av de 28 senaste texterna är skrivna av män, redaktionens egna texter borträknade.

Om du som jag varit en flitig Resumé-läsare i många år vet du att det här inte är någon nyhet. Manliga debattörer från branschens alla discipliner har länge dominerat vårt husorgan. Detta trots att andelen kvinnor inom kommunikation, information och PR enligt SCB är hela 70 procent. Para detta med Resumés egna kartläggningar som visar på den skeva könsbalansen inom alltifrån ägarfördelningen i byråvärlden till guldäggs-vinnarna och det blir tydligt att vår bransch har problem, både när det kommer till representation och faktisk makt.

Att kvinnor, med några lysande undantag, inte hörs i branschdebatten är naturligtvis ett mångbottnat problem. För det första blir debatten fattigare när inte fler perspektiv kommer upp till ytan. Nya perspektiv kommer inte upp till ytan och gamla sanningar cementeras. Med min brasilianska bakgrund vet jag hur värdefullt nya synvinklar kan vara i alla typer av organisationer. Visst skaver det ibland, men resultatet blir i slutändan alltid bättre.

Den största utmaningen ligger dock i den snedvridna bilden av vilka som befolkar vår bransch. Det ena ger visserligen inte det andra, men jag har en misstanke om att bristen på kvinnliga röster påverkar hur många kvinnor vi ser på chefspositioner och ägarlistor. Vi som jobbar med reklam och marknadsföring vet hur viktigt det är med visuell representation. Att de som är vår målgrupp speglas i vår kommunikation. Redan när studenterna går på Berghs, Medieakademin eller Yrgo får de höra att de ska läsa Resumé för att få en bättre förståelse för hur branschen fungerar. Det är ett bra tips, men risken är också att en uppfattning om att det är en bransch där män drar i spakarna och agerar experter cementeras. Den som vill hitta kvinnliga ledarförebilder får leta på annat håll.

Syftet med den här texten är varken att klanka ned på de manliga skribenterna eller Resumé som publicerar dem. Skribenternas tankar är, oftast, väl värda att begrunda och Resumé varken kan eller bör neka en text på grund av författarens kön eller bakgrund. Snarare är syftet att vara en uppmaning. Till de manliga chefer med åsiktsstarka kvinnliga kollegor – lyft dem, ge dem chansen, utrymmet och förutsättningar att fundera och formulera. Som

Christina Knight klokt nog konstaterade häromdagen behöver ni engagera er för att förändringsarbetet ska sätta fart på riktigt. Uppmaningen går även till alla er smarta kvinnor på marknadsavdelningar, mediebyråer och kreativa konceptstudios. Det behöver knappt sägas, men ni finns där ute och era röster saknas. Jag har full förståelse för att många av er inte känner något behov av rampljuset, likväl är det viktigt att inse vårt ansvar gentemot varandra. Inte minst i formandet av nya förebilder och en ny framtid. Det finns naturligtvis strukturella förklaringar till varför läget ser ut som det gör. Jag förstår de som känner att ansvaret för att förändra läget inte är kvinnornas. Likafullt har jag svårt att stå vid sidlinjen och vänta på förändring. Gräv där du står, för någonstans måste vi börja.