Kommentar apropå att den parlamentariska kommittén enats om balansmål

Sverige står inför stora investeringsbehov som kommer att kräva mer offentliga resurser.

Förhoppningarna var stora om att den parlamentariska kommittén som vart åttonde år ser över det finanspolitiska ramverket skulle ta Sveriges investeringsbehov i beaktande och reformera ramverket för att möjliggöra underskott under de år investerings- och underhållsskulden betas av. Resultatet blev en marginell justering från överskottsmål till balansmål. Elinor Odeberg, chefsekonom på Arena Idé, är starkt kritisk.

- Ett balansmål täcker inte ens hälften (cirka 25 miljarder) av den prognosticerade minsta nivån för behovet av offentliga utgiftsökningar. Var ska resten av finansieringen komma? Alternativet till lånefinansiering är att kraftigt höja skatterna och skära ned i det offentliga åtagandet på andra områden. Det gör att skattehöjningar som kunde gått till att stärka resurserna till välfärden istället måste gå till att laga trasiga avloppsrör och potthål i vägarna.

Ramverket tillåter enbart underskott med hänvisning till lågkonjunktur, men inte underskott på toppen av en investeringscykel. Arena Idé har i en egen översyn av ramverket sammanställt Sveriges investeringsbehov: det rör sig om investerings- och underhållsbehov i vatten- och avloppssystem, bostäder, väg- och järnväg, energiproduktion och kapacitet i elnätet, försvar och jordbrukets klimatomställning. Utifrån prisnivå och andel offentlig finansiering landar de på ett genomsnittligt intervall på 50-170 miljarder mer per år i ökade offentliga utgifter, med en topp i slutet av 20-talet, för att sedan plana ut på lägre nivåer. 

- Att, som kommittén gör, ignorera realekonomiska behov är inte att ta ansvar för statens finanser. Det kommer antingen leda till att investeringar och underhåll fortsatt negligeras, vilket kommer leda till högre kostnader längre fram, eller att större utgifter tas utanför ramverket. Det kommer erodera statens budgetdisciplin och själva syftet med ramverket går då förlorat, säger Elinor Odeberg. 

Givet att Sverige har mycket låg statsskuld och att de investeringsbehov vi står inför är finansiellt överkomliga om lånefinansiering tillåts, är det en falsk motsatsställning som målas upp mellan samhällsviktiga investeringar och välfärd. Givet att många av våra investerings- och underhållsbehov är av tillfällig karaktär och kommer flera generationer till del bör lånefinansiering vara ett instrument (en ny stambana byggs bara en gång men kommer stå i hundratals år). 

- I slutändan är det hushållen som drabbas när staten drar sig tillbaka från finansieringen av samhällsviktiga investeringar. Vi kommer få möta dyrare el, högre kommunalskatter, högre VA-avgifter, bostadsbrist och en allt sämre fungerande infrastruktur, säger Elinor Odeberg.

Ett skrotat överskottsmål men i övrigt oförändrat ramverk ger heller inga garantier om att det inte kommer gå till mer sänkta skatter, eftersom kommittén inte preciserar vad de 25 miljarderna som frigörs av att balansmål ska gå till. Den 22 oktober lanserar Elinor Odeberg och Vilgot Österlund på Arena Idé sin slutrapport med förslag på nytt finanspolitiskt ramverk.