Svag krona är inte ett argument för högre löneökningar

Industrifacken vill fortsätta med en löneökningstakt på de rekordnivåer som avtalades under de mycket speciella förhållande som rådde under avtalsrörelsen 2023. Detta vill man krydda med ytterligare avsättningar för arbetstidsförkortning trots att Sverige redan har en av OECD:s lägsta årsarbetstider och att det råder kompetensbrist, samtidigt som det skulle medföra ytterligare kostnader för företagen.

Grafiska Företagen och Gröna arbetsgivare ser bekymmersamt på att industrifackens krav ligger på en nivå som inte tar hänsyn till den faktiska ekonomiska situationen och företagens förmåga att betala. Utifrån de ekonomiska prognoser som ligger för kommande år är en god löneutveckling med ökade reallöner möjlig även vid betydligt lägre avtalsnivåer än vad industrifacken nu går ut med.

Industrifackens lönekrav avspeglar inte den verklighet den grafiska branschen verkar i. Grafiska Företagens senaste konjunkturindikator visar på dystrare framtidsutsikter, där särskilt industrin har det tuffare nu, säger Anna Freij, förhandlingschef på Grafiska Företagen.

Industriavtalet ska verka för en lönebildning som är förenlig med att utveckla Sveriges konkurrenskraft. Då kan löneökningsnivån inte bygga på tidigare inflation eller en svag kronkurs, utan måste ta hänsyn till att vi befinner oss i en lågkonjunktur i en osäker omvärld där flera tunga instanser redovisar allt fler signaler på att ekonomin pekar åt fel håll.

Även om läget i Sverige ser ljusare ut än vid föregående års avtalsförhandlingar behöver Sveriges konkurrenskraft vara vägledande i den kommande avtalsrörelsen. Omvärldsbilden framåt är svag och för företagen inom skogen, som agerar på en internationell marknad, är det av stor vikt att konkurrensvillkoren jämfört med omvärlden inte försämras, säger Anna Vargö, förhandlingschef på Gröna arbetsgivare.

Förutom en löneökningstakt på rekordnivåer och arbetstidsförkortning, kräver facken också en låglönesatsning, vilket är problematiskt ur två perspektiv. Dels bidrar det till att öka företagens lönekostnader generellt, dels höjs trösklarna för dem som idag vill in på arbetsmarknaden. En sådan kostnadsökning skulle innebära att personer som idag har ett jobb riskerar att förlora det samt att dörren till arbetsmarknaden stängs för många av dem som inte har något arbete idag.