Studie på Akademiska: Kan sjuksköterskeledd intervention öka rörelse och näringsintag hos patienter i samband med stamcellstransplantation?

– Resultaten visar att patienterna blev motiverade att röra sig mer och få i sig tillräckligt med kalorier och proteiner med en aktiv insats från en sjuksköterska. Vi föreslår att interventionen inkluderas i den ordinarie vården för patienter som genomgår stamcellstransplantation (HSCT), säger Sölvi Vejby, utbildningsansvarig sjuksköterska inom hematologi på Akademiska sjukhuset och medicine licentiat vid Uppsala universitet.

Studien pågick på Akademiska sjukhuset mellan oktober 2021 och augusti 2022. Interventionen omfattade patienter som var 18 år eller äldre med antingen en malign blodsjukdom eller aplastisk anemi; en allvarlig åkomma där benmärgen inte förmår producera blodceller. Patienterna skulle genomgå hematopoetisk stamcellstransplantation (HSCT), antingen autolog, där stamcellerna tas från patienten själv, eller allogen, där stamcellerna kommer från en donator.

– Sjuksköterskor inom cancervård upplever en ökad arbetsbelastning på grund av alltmer medicinskt intensiva behandlingar. Få studier har undersökt om det är genomförbart och om patienterna accepterar att följa ett program där de ska arbeta för beteendeförändring mot ett utsatt mål och själva rapportera framhåller Sölvi Vejby.

I studien följdes patienterna upp och fick stöd genom hela processen vid en stamcellstransplantation. För att stödet skulle bli framgångsrikt ute på klinikerna var det, enligt Sölvi Vejby, avgörande att patienterna fick dela med sig av sina erfarenheter. Därför intervjuades de efter utskrivning från sjukhuset.

Hon betonar också vikten av att etablera en kontakt med dietist i god tid före transplantationen, att sätta upp mätbara mål för fysisk aktivitet och att det finns ett mer omfattande nutritionsstöd. Likaså att man uppmuntrar patienterna att föra en aktivitetsdagbok eller att registrera överenskomna aktiviteter på en whiteboardtavla, för att öka deras motivation.

Före transplantationen fick patienterna en förberedande konsultation med en och samma studiesjuksköterska vilket i intervjuerna visade sig vara viktigt. Under sjukhusvistelsen gjordes dagliga uppföljningar. Dessutom gjordes två telefonuppföljningar efter utskrivning. Interventionen fokuserade på tekniker för beteendeförändringför att öka fysisk aktivitet och förbättra energi- och proteinintaget. Patienterna fick även två individuella konsultationer med en dietist. Fysisk aktivitet dokumenterades med hjälp av en aktivitetsdagbok där patienter registrerade typ av aktivitet, hur ofta och hur länge den utfördes samt hur ansträngande den var.

– För att optimera resultaten är det avgörande att aktiviteter och mål planeras efter varje patients förutsättningar och anpassas för att tillgodose varje patients unika behov. På längre sikt föreslår vi att man etablerar ett team av erfarna och utbildade sjuksköterskor som schemalagt ansvarar för den dagliga uppföljningen av fysisk aktivitet och nutrition, samt för att implementera och vidareutveckla vår anpassade intervention, avrundar Sölvi Vejby.