Det hållbara alternativet till ålen på julbordet

– Även om bara en art försvinner, riskerar det att leda till stora följder för hela ekosystemet. Så att välja bort en art i dag, är ett litet pris att betala för att fortsätta ha en rikedom av olika slags fisk i haven nu och i framtiden, säger Gustaf Lind, generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF.  

Sverige är ett av de länder i EU med störst ålfiske. Detta trots att ålen är en art som det internationella havsforskningsrådet (ICES) starkt rekommenderar att över huvud taget inte fiska. Fångsterna ska alltså vara noll och omfattar ålens alla livsstadier och allt fiske – inklusive fångst av glasål för utsättning och odling i vattenbruk. 

Då de odlade ålarna alltid kommer från det vilda, och sedan göds i fångenskap, så bidrar inte denna verksamhet till att bevara ålen utan leder till fortsatt utrotning av denna unika art. 

– Trots att rådet från forskarkåren är kristallklart och visar samma sak år efter år, så fortsätter fisket. Och eftersom efterfrågan fortsatt finns så riskerar det att fortgå. Här kan alla ta sitt ansvar, att helt avstå från att köpa ål. Men det yttersta ansvaret vilar ändå hos våra beslutsfattare. Om ett ålfiskeförbud införs så skulle det ju inte finnas någon ål att sälja, säger Inger Melander, fiskexpert på Världsnaturfonden WWF.  

Om man jämför med 1950, så finns i dag bara cirka 1–5 procent av beståndet kvar. 

När en, eller flera, arter flera försvinner rubbas balansen i ekosystemet. Det kan i sin tur leda till bland annat förlust av ekosystemtjänster och att livsmiljöer skadas eller helt slås ut. Men det kan också få följder som vi helt enkelt inte kan förutspå. Enligt WWFs Living Planet Report 2024 har populationerna av ryggradsdjur i haven minskat med i snitt 56 procent sedan 1970. I sötvatten är minskningen hela 85 procent.  

I början av december släpptes WWF Fiskguiden 2024 – en konsumentguide för fisk- och skaldjur. I guiden framgår vilka fiskar och skaldjur som är bättre val att välja i fiskdisken.  

– Ett bra alternativ till ålen är att välja odlad clarias. Den är liksom ålen fet i köttet och äts utmärkt rökt, men utan att vi riskerar att förlora några arter.  

Andra vanliga fiskar på julbordet är lax, sill och ansjovis. När det kommer till laxen får lax som är odlad på land i Norge grönt ljus i Fiskguiden, men alternativet som är vanligast i frysdiskarna – lax odlad i öppna kassar – får gult ljus och bör ätas max 3-4 gånger per år.   

Även sill och strömming som kommer från Östersjön ska undvikas, men det finns bättre alternativ som är fiskade i bland annat Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön.  

När det kommer till Janssons frestelse – ännu en svensk klassiker på julbordet – gäller det att ha ögonen med sig. Ansjovis, som fisken i gratängen kallas för i butik, är i själva verket gjord på skarpsill. Och i likhet med sill/strömming, så ska man undvika skarpsill som är fiskad i Östersjön.  

Till nyår så brukar löjrom serveras. Den variant som kommer från svenskt fiske i Bottenviken har grönt ljus. 

Hummer har däremot rött ljus och ska undvikas. Ett bättre alternativ är kungskrabba. Utöver det finns bra alternativ av både ostron, kammussla/pilgrimsmussla och blåmusslor. 

Läs mer på: wwf.se/fiskguiden