”Han var en bra lyssnare och genuint intresserad av andra människor” — fredagsporträttet med Stefan Ränk om morfar Einar Mattsson

Hur hade Einar velat fira att företaget fyller 90 år i år?  
– Han hade velat ha en fest för personalen och branschkollegor. 

Gillade han att fira och uppmärksamma särskilt viktiga företagshändelser?  
– Ja, verkligen. Han var mycket social och umgicks med folk i alla åldrar. Det höll honom igång upplevde han. 

Du brukar säga ”Det är vad vi gör varje dag som ger resultat på sikt”. Vilken devis levde Einar utifrån?
– Han sa vid något tillfälle att ”Det viktiga är inte att vara bäst, det viktiga är att varje dag känna att man gjort sitt allra bästa.” I praktiken innebar det att han lade mycket tid på sin verksamhet. 

Vilken företagskultur ville Einar att företaget skulle ha när han drev det?  
– Han tänkte nog inte i de banorna. Han var alltid sig själv och de som arbetade hos honom likaså. Det skapade en intern kultur som innehöll stort engagemang och hederlighet. Att det gick att lita på Mattsson var viktigt.  

Vad värdesatte Einar för egenskaper hos sina medarbetare?  
– Då tänker jag direkt på engagemang, omtanke och kvalitet. 
 
Vad tillförde familjeägandet för dimension i affärerna då?
– Han själv såg det inte som ett familjeföretag förrän på gamla dar. Som alla entreprenörer såg han ett stort värde i att få styra det utifrån sina egna tankar och idéer. I takt med att min mor Marianne, min far Ristjan och Einars systerson Lennart Ericson engagerade sig verksamheten, så framstod dock firman i utomståendes ögon som ett gediget familjeföretag. Där var och en kompletterade Einar med sina unika kompetenser och kunskaper. 

Ville Einar att företaget skulle växa? Vad hade han sagt om koncernen som den ser ut idag?
– Einar investerade kontinuerligt i nya hyresfastigheter men med en relativt liten volym varje år. Han var noggrann med att det skulle finnas tillräckligt med resurser för att arvingarna skulle kunna finansiera arvsskatten som fanns på den tiden. 

Vad tror du Einar hade tyckt varit det mest utmanande med att driva företag idag?
– Han hade ondgjort sig över stadens oförmåga att anvisa mark för hyresrätter till privata aktörer och också varit ytterst skeptisk till den regelbörda som faller över oss. 

På vilket sätt skiljer sig ert sätt ifrån hans sätt att äga och styra?
– Väldigt mycket. Han var den ensamme entreprenören och vi är tre delägare. Han bestämde allt själv, såväl strategiskt som operativt. Det gjorde att han alltid fanns att tillgå för att lösa ut målkonflikter eller andra frågor som uppkom i verksamheten. Vi har byggt en organisation som är decentraliserad med mandat, befogenheter och beslutsgrindar. Han såg ett stort värde i att slippa det. 

Ni som är ägare idag är ovanligt bra lyssnare. Var Einar det också? Vilka andra egenskaper präglade honom?  
– Ja, han var en bra lyssnare och genuint intresserad av andra människor. Han kom ihåg de han talat med och kunde ofta referera till tidigare samtal och möten. Eftersom han var på kontoret dagligen till 95 års ålder, så umgicks han och lärde känna generationer av medarbetare, branschfolk, politiker och tjänstemän i staden. Han kunde alltid referera till vad företrädare hade sagt och gjort. 

Vad hade han varit mest stolt över kring koncernen idag?
– Att den växt så mycket sedan hans tid och att hans namn idag är ett så starkt varumärke som han känner igen sig i. 

Vad hade han varit besviken över och beklagat sig över? 
– Att politikerna ännu inte gett människor förtroendet att själva få avgöra vad det är värt att betala i hyra för en lägenhet. Han trodde att han under sin livstid återigen skulle få uppleva en bostadsmarknad med fri hyressättning. Det fungerade när han kom till Stockholm 1928. Han kunde inte acceptera att all den utveckling som skett sedan dess med svenskarnas utbildning och ekonomi, att det ännu förhindrade boende från att få avgöra vad en lägenhet var värd att betala för i hyra. Det förtroendet hade ju getts dem som skulle köpa sin bostad.  

Vilka egenskaper och intressen har ni ägarsyskon med er från er morfar?  
– Det är vår företagsamhet, entreprenörskapet, samhällsengagemanget och mer privat skärgårdslivet och skogs- och jordbruket. 

Vad hade han sagt om samhällsutvecklingen och världsläget idag, och hur hade hans förhållningssätt varit?  
– Det hade varit mycket intressant att ha ett samtal med honom om det. Han hade ju upplevt två världskrig, hela välståndsresan och teknikutvecklingen under 1900-talet.  

Hur såg Einar på att flera av syskonen prövade på byggsektorn?
– Alla bröderna arbetade vid något tillfälle hos honom i början, men det var bara John som fortsatte i branschen. Einar och John gjorde ett hyresrättsprojekt tillsammans 1948 med valde därefter att ha egna verksamheter. Einar var mycket släktkär. Lillebror John gjorde han aldrig fler affärer med, men de stod varandra nära livet ut.  

Er mormor Birgit var ett stort stöd till Einar och hans framgångar. Har era familjer också bidragit till era möjligheter att vara framgångsrika utvecklare av koncernen? 
– Framför allt har våra barn nog fått en ganska skev bild av vad ett normalt arbete med en normal arbetstid är. Utan min fru Martina hade jag aldrig fått tid till att arbeta på det sätt jag gör i min roll. 

Vilket eftermäle ville Einar lämna efter sig?
– Han pratade aldrig om det. Det första han gjorde när han kom till kontoret varje dag var att kontrollera hur mycket som fanns i kassan och vilka fakturor som skulle betalas. Hade vi frågat tror jag han hade sagt: ”Att han hade gjort rätt för sig”. 

På hans begravning läste jag Erik Gustaf Geijers dikt ”Odalbonden”. I den finns väldigt mycket karakteristik som kan skrivas om Einar. Som exempelvis den tredje versen: 

”Mig lockar icke ärans namn. 
Hon bor dock i mitt bröst. 
Min skörd ej gror i ryktets famn. 
Jag skär den lugn var höst.”