Kommentar till Klimatpolitiska rådets rapport

– Det blir allt tydligare att EU:s kortsiktiga mål för LULUCF-sektorn inte fungerar som tänkt. Kolsänkans storlek under ett enskilt år påverkas av en rad faktorer som vi inte kan styra. Tillsammans med skillnader och återkommande förändringar i hur vi mäter kolsänkan, både i Sverige och i andra medlemsländer, ger detta ett mycket osäkert beslutsunderlag som är närmast omöjligt för politiken att förhålla sig till, säger Viveka Beckeman, vd på Skogsindustrierna.  

Klimatpolitiska rådet publicerade idag sin årliga rapport om regeringens klimatpolitik. Rapporten konstaterar bland annat att Sverige inte ser ut att nå det av EU fastslagna LULUCF-åtagandet till 2030, och att avståndet till målet är avsevärt längre än i föregående rapport. En stor anledning till förändringen är att Sverige gjort vissa förändringar i metoden för hur  kolupptaget i skogen beräknas. Kombinerat med att tillväxten i skogen sedan tidigare har minskat innebär det att Sverige har gått ifrån att behöva öka det årliga upptaget med 4 miljoner ton koldioxid till att behöva öka upptaget med 19 miljoner ton. Den minskade tillväxten beror på en rad faktorer men torka med efterföljande insektsangrepp anses vara den viktigaste.  

– Att öka tillväxten kommer att vara avgörande för att öka skogens samlade klimatnytta i form av både koldioxidupptag och möjligheten att ersätta fossila produkter. Miljömålsberedningen har nyligen föreslagit åtgärder vi ser kan bidra till detta, till exempel satsningar på ökad gödsling och rådgivningsinsatser till skogsägare.  

Trenden med en minskad sänka inom LULUCF-sektorn är densamma i stora delar av Europa. Europeiska Miljöbyråns (EEA) sammanställning visar att koldioxidupptaget minskar i majoriteten av EU-länderna, inklusive ett flertal skogsrika länder, och för EU som helhet. Med befintliga åtgärder beräknas den genomsnittliga årliga sänkan i markanvändningssektorn inom EU bli 206 miljoner ton koldioxidekvivalenter under perioden 2022-2050, långt under målet på 310 miljoner ton år 2030.  

– Skogen kommer fortsatt att kunna bidra med en omfattande kolsänka i växande skog, förutsatt att den brukas aktivt. Det är dock en mycket långsiktig verksamhet, där perspektivet snarare är ett sekel än några få år eller decennier. Vi behöver mål och en politik som tar hänsyn till detta. Sverige och EU behöver långsiktiga LULUCF-mål som erbjuder flexibilitet över tid. På så sätt kan vi vidta rätt åtgärder som genererar den största möjliga klimatnytta under lång tid, och inte tvingas till ryckiga och kortsiktiga beslut, säger Viveka Beckeman.  

– Klimatpolitikens fokus måste vara att fasa ut användningen av det fossila. Här missar EU nästan helt skogsnäringens största klimatnytta, som uppstår när produkter av skogsråvara används för att ersätta och tränga ut fossila alternativ. Sverige behöver verka för att skogsprodukters breda substitutionsnytta synliggörs och räknas mot EU-gemensamma klimatmål, säger Viveka Beckeman.