Våren är här men inte för alla

Men mitt i allt detta blir också en annan verklighet smärtsamt tydlig, nämligen att alla inte kan ta del av våren på samma villkor. Ett trappsteg upp till en uteservering kan stänga någon ute helt. En ojämn gångväg kan göra en park otillgänglig. En glasskiosk utan sänkt disk kan omöjliggöra en enkel beställning. 

Det handlar inte om otur eller individuella hinder, utan det handlar om hur vårt samhälle fortfarande utformas med endast normativa kroppar i åtanke, och andra i skymundan. Personer med rörelsenedsättning begränsas inte av sina kroppar, utan av exkluderande miljöer som inte tar tillgänglighet på allvar. 

Vi måste sluta tänka på tillgänglighet som något extra eller något vi kan “ta tag i senare”. Tillgänglighet är en grundförutsättning för ett jämlikt samhälle. När vi bygger uteserveringar, utformar parker eller öppnar verksamheter måste vi alltid fråga oss: Vem har vi tänkt på och vilka lämnar vi utanför? 

Våren borde vara till för alla. Men det kräver att vi ser till att det offentliga rummet verkligen är öppet för alla, året runt.