Havsavtalet snubblade på mållinjen – besvikelse över Sverige

–  Detta innebär små steg framåt, men det återstår sjumilakliv för att rädda våra hav. Vi välkomnar de framsteg som mötet har resulterat i. Det är bra att många länder ratificerade havsavtalet, men samtidigt oerhört olyckligt att det inte räckte hela vägen för att avtalet också skulle träda i kraft vid tidpunkten för havskonferensen. Och ännu saknas viktiga åtgärder och den finansiering som behövs för att vända utvecklingen för våra hav, säger Karin Lexén, generalsekreterare Naturskyddsföreningen.

FN:s havsavtal från mars 2023 syftar till att begränsa miljöpåverkan i havsområden utanför nationell jurisdiktion. Avtalet omfattar två tredjedelar av världshavens yta och innebär bland annat att 30 procent av internationellt vatten kan få ett starkare skydd. I nuläget saknas ännu ett fåtal ratificeringar för att det ska kunna träda i kraft. Sverige hade inte förberett sig för att ratificera avtalet, utan ska göra det först i september 2026.

– Det är bra att Sverige åtog sig nya, om än få, åtgärder för haven vid mötet. Men vi är besvikna över att den svenska regeringen, till skillnad från Norge, Danmark och Finland, ännu inte har ratificerat havsavtalet. Det hade varit möjligt också för Sverige att ligga i framkant. I stället ser vi ett senfärdigt agerande och svagt ledarskap av regeringen i en tid då det behövs en stark svensk röst, säger Karin Lexén.

En av de viktiga frågorna under konferensen har varit hur överfisket och exploateringen längs världens kuster och hav ska begränsas, och hur resurser ska fördelas mer rättvist. Ett subventionerat industriellt överfiske är den främsta orsaken till förlust av biologisk mångfald i haven. Naturskyddsföreningen hoppades att ett WTO-avtal om att förbjuda statliga subventioner som bidrar till ett storskaligt överfiske skulle kunna träda i kraft på havskonferensen. Men ännu saknas ratificeringar för att det ska kunna ske. 

– Vi beklagar att inte fler länder tog tillfället i akt och förbjöd stöden till de storskaliga fiskeflottor som dammsuger ut våra hav. Dessa stöd måste riktas om - från industriellt fiske till ett skonsamt småskaligt fiske. Det är det småskaliga fisket som bidrar mest till arbetstillfällen, livsmedelsförsörjning och fattigdomsbekämpning globalt, säger Sara Fröcklin, internationellt sakkunnig hav och fiske på Naturskyddsföreningen.

Inför havskonferensen presenterades EU-kommissionens nya ”Ocean Pact”. Naturskyddsföreningen anser att den utgör ett steg i rätt riktning, men är otillräcklig. Det saknas såväl tydliga bindande åtgärder mot bottentrålning i skyddade havsområden som tillräcklig finansiering. Däremot höjde flera länder ambitionerna gällande begränsningar av bottentrålning, bland annat Storbritannien och Danmark som åtog sig att utöka sina förbud mot bottentrålning i skyddade områden. Sverige har en lagstiftning som möjliggör ett förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden, men ännu har inga förbud införts.

– Utan konkreta och bindande åtgärder riskerar havsarbetet förbli välmenande ord snarare än effektiv handling för att återställa ekosystemen i våra hav. I sina anföranden på havskonferensen lyfte klimat - och miljöminister Romina Pourmokhtari ett svenskt förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden. Nu förutsätter vi att hon också genomför förbudet – det skulle göra stor skillnad för livet i våra svenska hav, säger Ida Carlén, sakkunnig hav och fiske på Naturskyddsföreningen.

Föroreningar i havsmiljö är ett stort hot mot den biologiska mångfalden och människors hälsa. Det var därför välkommet att ministrar från 95 länder inklusive EU gick ut med en uppmaning att ro i hamn de pågående förhandlingarna om ett globalt plastavtal.

– Att få till ett starkt och bindande plastavtal är avgörande för att begränsa mängden plast som produceras, och för att kunna fasa ut särskilt farliga kemikalier, säger Karin Lexén, generalsekreterare Naturskyddsföreningen.