Amnesty säger nej till nationellt tiggeriförbud – hotar mänskliga rättigheter

Amnesty instämmer med utredningens slutsats att ett nationellt tiggeriförbud inte bör införas. Organisationen kritiserar dock att bedömningen främst baseras på minskat behov snarare än en rättighetsprövning. Ett nationellt förbud riskerar att kränka en rad rättigheter. Några exempel finns i Europakonventionen, som sedan 1994 även gäller som svensk lag, inklusive rätten till privatliv (art. 8), yttrandefrihet (art. 10) och skydd mot diskriminering (art. 14). Dessutom riskerar ett nationellt förbud att strida mot Sveriges åtaganden enligt bland annat FN:s konvention om avskaffande av rasdiskriminering (ICERD) och EU:s likabehandlingsdirektiv.

Trots att utredaren inte rekommenderar ett nationellt tiggeriförbud presenteras ett författningsförslag. Amnesty anser att författningsförslaget är oproportionerligt och rättsosäkert. 

– De oacceptabla effekter ett nationellt tiggeriförbud riskerar att få för mänskliga rättigheter borde vara avgörande i bedömningen, säger Lisa Långberg, sakkunnig på Amnesty Sverige.

Amnesty framhåller också att ett nationellt förbud riskerar att öka utsattheten för personer som tigger, inte minst romska EU-medborgare, och försvåra tillgången till socialt stöd, hälso- och sjukvård samt skydd mot exploatering och människohandel. Lokala tiggeriförbud har tidigare visat på godtycklig tillämpning och rättsosäkerhet, vilket förstärker risken för diskriminering.

– Att börja tigga är ofta sista utvägen för personer i extrem utsatthet. Ett nationellt tiggeriförbud skulle inte lösa de underliggande problemen, utan snarare förvärra utsattheten och försvåra tillgången till stöd. Fattigdom ska inte kriminaliseras, säger Lisa Långberg.