EU:s åtgärdsprogram mot bostadskrisen svårt att använda i Sverige

I det ambitiösa åtgärdsprogrammet ”The European Affordable Housing Plan” ingår bland annat en strategi för effektivisering i byggbranschen, en paneuropeisk plattform för att attrahera och kanalisera privat investeringskapital mot hållbara och åtkomliga bostäder samt uppluckring av statsstödsregler som berör bostadsbyggande. Fastighetsägarna ser positivt på att EU-kommissionen adresserar problem på bostadsmarknaderna. Europeisk konkurrenskraft, välståndsbyggande och social trygghet förutsätter fungerande bostadsmarknader.

De viktigaste inslagen för svenskt vidkommande, menar Fastighetsägarna, är de som kan öka produktiviteten inom bostadsbyggandet, göra mer byggbar mark tillgänglig och främja tillgång till privat investeringskapital för ett ökat utbud av bostäder som blir åtkomliga för fler. Om EU-initiativet därtill underlättar utbyte av best practises mellan medlemsstater, regioner och städer är det mycket välkommet.

Men Fastighetsägarna ser även inslag som kan vara negativa för bostadsmarknaden i Sverige.

– Förändringen av statsstödsreglerna innehåller så vaga formuleringar om bland annat målgrupper och villkor för stöd att den kan komma att undergräva statsstödsreglernas syfte som värn för konkurrensneutralitet i fastighetsbranschen. Stick i stäv med EU-kommissionens intentioner kan det göra det svårare att locka det privata investeringskapital som behövs för ett större och mer tillgängligt bostadsutbud, säger Martin Lindvall, samhällspolitisk chef hos Fastighetsägarna Sverige.  

– Det sagt är utformningen av de nya statsstödsreglerna svår att på ett hållbart sätt förena med såväl regelverk som tradition på den svenska hyresbostadsmarknaden. I vilken mån Sverige kan luta sig mot dem för olika stöd till bostadsbyggande och renovering är därför osäkert, säger Martin Lindvall.  

Vad EU-kommissionens olika initiativ får för betydelse för bostadsförsörjningen kommer ytterst att vara upp till de olika medlemsstaterna. Vad gäller olika stöd som kan användas i Sverige är det huvudsakligen svenska regeringar som utformar dem. Ansvaret för om eventuella stöd går till rätt hushåll, för insatser på rätt plats och vid rätt tid – krav som det senaste investeringsstödet inte levde upp till – bärs därför av svenska politiker.  

– EU:s uttalade fokus på åtkomliga bostäder för normalinkomsttagare betyder att målgruppen för olika stödåtgärder vidgats avsevärt, när insatser för de mest sårbara hushållen redan halkar efter. Risken för betydande undanträngningseffekter är därför stor. Det gäller inte minst i Sverige, som i motsats till övriga medlemsstater saknar en social bostadssektor som vänder sig till den gruppen, säger Martin Lindvall.