Kraftinjektion för Sveriges natur – men lagkrav nås inte

–  Planen får stor betydelse för Sveriges naturvårdspolitik under flera decennier så det är avgörande att den håller måttet. Inte bara för att förbättra för arter och ekosystem i Sverige utan även för att motverka och anpassa oss till klimatförändringar, trygga livsmedelsproduktionen och förbättra människors hälsa, säger Gustaf Lind, generalsekreterare vid Världsnaturfonden WWF. 

Sverige och andra EU-länder ska ta fram nationella planer för hur de ska leva upp till EUs nya restaureringslag, som tillkom för att vända den kraftigt negativa utvecklingen för biologisk mångfald i Europa.  

I det förslag till plan som Naturvårdsverket i samarbete med andra myndigheter nu lägger fram, finns många viktiga delar med, betonar WWF. 

– Det är en kraftinjektion med många åtgärder för att Sverige ska återfå mer levande landskap, med en rik mångfald av arter och ekosystem. Det är bra att det finns många förslag om ökade informationsinsatser och ekonomiska stöd men vi vill se fler lagstiftningsförslag, säger Emelie Nilsson, expert på naturvårdspolicy vid WWF. 

För skogarna ges förslag om till exempel åtgärder som stärkt tillsyn, ökat skydd och styrmedel för att främja hyggesfritt skogsbruk. För sötvatten finns flera viktiga förslag – till exempel att ta bort vandringshinder för fisk, återställa vattendrag till naturligt tillstånd och att stärka samarbetet så att åtgärder i vattenmiljön planeras och genomförs mer samordnat. 

Även den inventering av naturtyper som föreslås är välkommen och en förutsättning för att kunna följa lagen.  

Men en betydande brist är själva målen, att beräkningen av hur stora områden som behöver restaureras, inte genomgående baseras på så kallade referensarealer som utgår från ekologiskt behov. Referensarealer anger hur stor areal som behövs av en naturtyp för att säkra att den ska finnas kvar på lång sikt.  

Regeringen har avfärdat restaureringslagens krav på en vetenskapligt grundad bedömning av restaureringsbehovet. 

– Det är en stor brist att man inte utgår från det ekologiska behovet och att man inte når målen för arternas livsmiljöer. Det är avgörande för att Sverige ska uppfylla lagkraven, säger Emelie Nilsson.  

I sötvattensmiljöer gör arealmålet att fokus hamnar på stora sjöar, men förklarar inte hur man samtidigt ska säkerställa att rinnande vatten och viktiga vandringsvägar också kan garanteras. 

Positivt är att Naturvårdsverket i samarbete med Skogsstyrelsen imorgon ska publicera ett regeringsuppdrag med ekologiskt baserade referensarealer för skog. 

 – Det är problematiskt att detta inte återspeglas i förslaget till restaureringsplan. Att inte restaurera många av våra hårt brukade skogslandskap riskerar att strida mot restaureringslagen, säger Peter Roberntz, skogsexpert på WWF. 

Det finns stort stöd för naturrestaurering hos svenskarna. I en opinionsundersökning som Verian utfört på uppdrag av WWF i januari 2026 svarade 64 procent att det är viktigt att återskapa skadad natur i Sverige. 

WWF menar även att den föreslagna planen inte heller fullt ut uppfyller lagens så kallade icke-försämringskrav. Kravet innebär att länderna måste vidta åtgärder för att förhindra en avsevärd försämring i områden som restaurerats, som redan är i gott tillstånd och som behövs för att nå restaureringsmålen. 

– I Sverige bedöms till exempel tusentals hektar av skog med höga bevarandevärden kalavverkas årligen i strid med lagens icke-försämringskrav. Detta är oacceptabelt och måste hanteras i den nationella planen, säger Peter Roberntz, skogsexpert på WWF.  

WWF välkomnar även många förslag kring jordbruket, som att utveckla jordbruksstöden för att gynna naturbetesdrift, virtuella stängsel och stärkt stöd till restaurering av naturbetesmarker.   

– Naturrestaureringslagen är en stor möjlighet för jordbruket. En ökad matproduktion med betande djur stärker den biologiska mångfalden. Det är en investering i vår civila beredskap och jordbruksföretag i hela landet. Målet för restaurering av naturbetesmarker i planförslaget behöver dock öka, säger Emelie Nilsson.  

FAKTA Restaureringslagen: 

EUs Naturrestaureringslag trädde i kraft 2024 och är den första lagen som har tidsatta mål för biologisk mångfald. Sverige ska precis som andra medlemsländer lämna sin nationella plan senast 1 september.  

2024 fick Naturvårdsverket i uppdrag att i samarbete med Skogsstyrelsen, Jordbruksverket, Boverket och Havs- och vattenmyndigheten ta fram ett förslag till nationell restaureringsplan. Enligt direktiven från regeringen skulle planen hållas på en mininivå och alla undantagsmöjligheter utnyttjas.  

I restaureringslagen finns specifika krav på vad de nationella planerna ska innehålla, till exempel: en beräkning av hur stor areal som ska restaureras för att nå målen, vilka åtgärder som ska göras, en uppskattning av kostnader, subventioner som påverkar negativt och socioekonomiska effekter. 

Läs mer om naturrestaurering här.