Barn tvingas kämpa för skydd mot våld – trots samhällets ansvar

Minst 63 procent har själva utsatts för våld och 36 procent har bevittnat våld mot en närstående. Runt de 70 intervjuade barnen finns dessutom minst 152 syskon som vuxit upp under liknande förhållanden.

– Alla former av våld sätter djupa spår i barn och får konsekvenser på kort och lång sikt. Barnen måste kämpa mot myndigheter för att den hjälp och det skydd de har rätt till. Det är oacceptabelt. Nu måste samhället uppfylla skyldigheten att skydda alla barn från våld, säger barnombudsman Juno Blom.

Rapporten visar också ett tydligt samband mellan otrygga uppväxtvillkor och ökad risk att utnyttjas i kriminalitet, människohandel och sexuell exploatering. Utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck kan förstärka risken ytterligare. Flera barn beskriver att utvecklingen hade kunnat brytas om vuxna och myndigheter hade ingripit i tid.

Det framgår också en normalisering av våldet: barn och unga tonar ned och ursäktar våldet de utsatts för och lär sig leva med det. Våld och kränkningar eskalerar ofta successivt och blir gradvis en del av barnets vardag. Barn och unga beskriver våld främst som fysiskt, men att det psykiska våldet sätter djupast spår.

”Alltså jag har ju förstått det nu när jag blivit äldre, alltså att det är våld. Men man förstår inte det då. Man tror det är normalt. ”(Kille)

”Och jag tycker psykiskt våld är lite värre, till och med lite värre än fysiskt våld. För det stannar ju här i huvudet.” (Tjej)

Våldet påverkar hela barnets liv

Våld mot barn påverkar inte bara i stunden det sker. Barn som utsätts för våld lever ofta under långvarig stress och i otrygghet. Kroppen och psyket kan vara i ett konstant beredskapsläge, vilket påverkar barnets möjlighet till återhämtning, lärande och känslomässig utveckling. Även när våldet upphör kan efterverkningarna finnas kvar under lång tid, särskilt om våldsutsattheten inte uppmärksammas eller bearbetas, eller om barnets reaktioner – exempelvis utåtagerande beteenden – misstolkas av vuxna.

Flera beskriver svårigheter att förstå och hantera sina känslor och känna tillit till andra människor. Barns och ungas erfarenheter visar att samhällets bristande skydd förvärrar och förlänger våldets konsekvenser och ökar risken att rekryteras till kriminalitet.

Samtidigt vittnar barns och ungas berättelser om avancerade överlevnadsstrategier, en imponerande motståndskraft och en stor vilja att bidra till förändring.

"Jag vill nog mest säga liksom att det här är min berättelse. Det här är min röst och att, ja, det finns liksom fler som mig. Jag berättar inte det här för att någon ska tycka synd om mig, utan för att det aldrig ska få hända igen.” (Tjej)