Människan på väg mot månen för första gången på över 50 år

I början av april kan nästa stora steg i mänsklighetens återkomst till månen bli verklighet.

NASA planerar att sända upp Artemis 2 från Kennedy Space Center i Florida, med ett första uppsändningsfönster onsdagen den 1 april klockan 18.24 lokal tid. Det motsvarar torsdagen den 2 april klockan 00.24 svensk tid. Uppsändningsfönstret är två timmar långt och om något skulle behöva senareläggas finns nya möjligheter varje dag fram till och med den 6 april. Den senaste väderrapporten säger att det just nu är 80 procent chans att raketen kommer iväg på första försöket. 

Början på en långsiktig närvaro på månen

Artemis 2 är den första bemannade flygningen i Artemisprogrammet och första gången sedan 1972 som människor reser ut mot månen. Uppdraget handlar inte om att landa, utan om att testa allt som krävs för att kunna göra det inom kommande flygningar planerade till 2028.

Resan börjar med att raketen Space Launch System, den mest kraftfulla som någonsin byggts, lyfter kapseln Orion med fyra astronauter ombord. Besättningen består av den kanadensiska astronauten Jeremy Hansen och de amerikanska astronauterna Christina Koch, Victor Glover och Reid Wiseman.

Väl i rymden gör farkosten två varv runt jorden för att kontrollera att alla system fungerar som de ska. Därefter tänds huvudmotorn på nytt och skickar Orion ut ur jordens omloppsbana och vidare mot månen.

Färden till månen tar ungefär fyra dagar. Under den tiden testar besättningen allt från livsuppehållande system till navigation och kommunikation i yttre rymden. När farkosten når månen kommer den runda himlakroppen, på ett avstånd av cirka 6 000 till 10 000 kilometer från ytan. När de är som längst bort befinner sig astronauterna omkring 400 000 kilometer från jorden, vilket gör detta till den färd där människor reser längre bort från jorden än någonsin tidigare.

När Orion passerar månens baksida bryts kommunikationen med jorden i upp till 50 minuter. Under den tiden är besättningen helt på egen hand, samtidigt som de dokumenterar månen och testar system inför kommande uppdrag.

Efter passagen runt månen fortsätter färden hem mot jorden. Hela uppdraget väntas ta omkring tio dagar.

Artemisprogrammet byggs nu ut till ett omfattande internationellt samarbete där fler än 50 länder deltar. Tillsammans utvecklas teknik, infrastruktur och gemensamma principer för hur månen ska utforskas och användas, med målet att möjliggöra en långsiktig mänsklig närvaro och i nästa steg ta människor vidare mot Mars.

Varför månen och varför nu?

Intresset för månen handlar inte bara om att återvända, utan också om vad som finns där. I månens polarområden finns vattenis som kan användas för att producera syre och bränsle, och i månens ytmaterial finns metaller och andra resurser som kan bli viktiga för framtida rymdverksamhet. Det finns även sällsynta jordartsmetaller på månen som man gärna vill ta tillbaka till oss här på jorden, samt en isotop av helium (helium-3) som är extremt sällsynt på jorden men som det finns rikligt av på månen. Det är ett potentiellt bränsle för framtida ren fusionsenergi. Forskare pekar också på att månen är en naturlig testmiljö för nästa steg i rymdfarten.

Martin Wieser, forskare vid Institutet för rymdfysik i Kiruna, beskriver utvecklingen som en ny fas i rymdutforskningen där fler aktörer är med och konkurrerar. "Det vi ser nu är en ny version av rymdkapplöpningen på 1960-talet. Men nu är det fler spelare som tävlar om att vara först", säger han.

De platser som är mest attraktiva för framtida baser, till exempel vid månens sydpol där solljuset är mer konstant och där vattenis kan finnas, är samtidigt begränsade. "De som kommer dit först kan i praktiken lägga anspråk på de få områden som passar för baser", säger Martin Wieser.

Månen är också en utmanande miljö där mycket återstår att lösa. Från skadlig strålning till det fina måndammet som kan slita på utrustning och fastna överallt. Det är just därför den är så viktig. Här kan tekniken testas i praktiken inför längre resor. I en längre intervju på Rymdstyrelsens webbplats berättar Martin Wieser mer om vad som krävs för att människor ska kunna leva och arbeta på månen.

Att resa till månen är fortfarande tekniskt krävande. Allt som behövs under resan måste tas med från jorden, inklusive bränsle för hela färden, vilket ställer stora krav på både raketer och system.

När Artemis 2 lyfter är det därför inte bara en resa runt månen. Det är ett test av teknik, samarbete och förmågan att ta nästa steg ut i solsystemet, och ett av skälen till att uppsändningen blir så intressant att följa.