Silviasystern stärker demensvården i Umeå

För några år sedan fick Eva Persson ett erbjudande av sin arbetsgivare att vidareutbilda sig till Silviasyster.

– Jag tackade ja direkt. Jag arbetade då som undersköterska på ett demensboende här i Umeå och ville lära mig mer, säger hon.

I dag ingår Eva Persson i Umeå kommuns demensteam. Teamet ska driva på utvecklingen av demensvård genom att vidareutbilda och ge stöd till personal i hemtjänst, hemsjukvård och på vård- och omsorgsboenden.

Förutom Eva består teamet av två specialistsjuksköterskor inom demensvård, en arbetsterapeut, en fysioterapeut och ytterligare tre undersköterskor med specialistutbildning inom demens, varav en liksom Eva är Silviasyster.

– En stor del av vårt arbete handlar om att gå in med råd och handledning till personal som behöver stöd, till exempel när en person med demenssjukdom är orolig eller aggressiv, säger hon.

Teamet har blivit uppmärksammat också utanför den egna kommunen. Förra året fick det Demensförbundets utmärkelse ”Årets Demensteam” och ett stipendium på 50 000 kronor.

Kombinerade studier och arbete
Silviasysterutbildningen genomförs i samverkan mellan Sophiahemmet Högskola och Stiftelsen Silviahemmet, och sker digitalt och på halvfart. Det gjorde att Eva Persson kunde kombinera studierna med sitt vanliga arbete.

Utbildningen gav många nya kunskaper, konstaterar hon. Både om kognitiva sjukdomar och bemötande av personer med demens för att främja deras välbefinnande och livskvalitet. Utgångspunkten är den palliativa vårdfilosofins fyra hörnstenar: symtomlindring, teamarbete, kommunikation och närståendestöd, där alla delar är lika viktiga.

– Det här väckte många tankar hos mig, inte minst om hur sjukdomen påverkar närstående. Något som jag har egen erfarenhet av. 
 
Fokus på människan
Det hon främst tagit till sig är det personcentrerade perspektivet. Där fokus inte ligger på sjukdomen utan på personen med demenssjukdom, och de svårigheter och förmågor som just den personen har. Hur rätt bemötande och kännedom om en individ kan förstärka det som faktiskt fortfarande fungerar.  

– Det är så att viktigt ta hänsyn till och involvera de närstående. Att vi som arbetar med demensvård ser dem som en resurs, inte som någon som lägger sig i. Det är ju de som levt nära personen som känner honom eller henne bäst, säger Eva Persson.