Sundsvalls sjukhus satsar på läkemedelsstudier

Onkologkliniken vid Sundsvalls sjukhus grundades år 2000. Redan tre år senare inrättades en klinisk forskningsenhet av den engagerade verksamhetschefen Lena Carlsson samt ett antal onkologer som ville driva forskningsstudier på sin klinik.

– De ville erbjuda sina patienter möjligheten att delta i läkemedelsstudier och drev på arbetet trots att de inte själva var aktiva forskare, säger Ulrika Rönningås, som arbetade som forskningssjuksköterska på sjukhuset mellan 2004–2019 och i dag sitter i klinikens forskningsråd där hon företräder den Kliniska prövningsenheten, KPE.

 Sedan dess har sjukhuset deltagit i ett stort antal studier – både industrisponsrade och akademiska. Det rör sig om allt från läkemedelsprövningar inom prostata-, bröst- och tarmcancer till omvårdnadsforskning och studier inom strålbehandling. Ofta pågår flera forskningsprojekt parallellt, och Sundsvalls sjukhus är känt för att bidra med många patienter till studier.

– Vi har framför allt varit med i läkemedelsstudier som rör de stora cancerdiagnoserna, och efter så många år med forskning har vi har fått ett gott rykte i branschen så vi får ofta förfrågningar om deltagande från läkemedelsindustrin.

Forskningen – en självklar del av arbetet

Ulrika Rönningås ser flera fördelar med att delta i studier, både för patienterna och för professionen.

– Det är en fantastisk möjlighet för våra patienter att få chansen att testa nya läkemedel och terapier, i organiserad form och med många kontroller. För oss sjuksköterskor och läkarna ger det värdefull erfarenhet och kunskap.

Forskningsarbetet är ständigt närvarande, och numera är det väl etablerat att kliniskt arbete och forskning går hand i hand på Sundsvalls onkologklinik.

– När nya medarbetare börjar hos oss, till exempel läkare som ska göra sin ST-tjänstgöring, får de redan från början veta att vi arbetar aktivt med kliniska prövningar här. Det blir som en självklarhet för alla och något man alltid har i bakhuvudet vid alla patientmöten.

Nära kontakt med patienten

På onkologkliniken vid Sundsvalls sjukhus behandlar de tre forskningssjuksköterskorna sina egna patienter, till skillnad från hur det oftast går till på större sjukhus där patienten sällan träffar forskningssjuksköterskan kliniskt. Det är en av framgångsfaktorerna och något som gör att studierna blir extra välskötta, menar Ulrika Rönningås.

– När forskningssjuksköterskorna själva behandlar sina patienter och har en bra dialog får de mycket större möjligheter att snabbt upptäcka avvikelser eller biverkningar. Patienterna lämnas inte över till en separat behandlingsenhet utan har samma sjuksköterska under hela forskningsresan.

Korta beslutsvägar

En annan fördel med det lilla formatet är de korta besluts- och kommunikationsvägarna på sjukhuset. Antalet studier som pågår parallellt är inte fler än att alla känner till dem och forskningssjuksköterskorna screenar alla patienter som kommer på nybesök.

– De sitter med på de multidisciplinära ronderna, vilket gör att vi alltid vet vad som är på gång. Så även om patientunderlaget är mindre jämfört med på ett stort universitetssjukhus, missar vi sällan några potentiella patienter när vi ska rekrytera till nya studier. De flesta kandidater tillfrågas eftersom vi har koll på dem och vet vilka de är.

Forskningsråd gör urval

I dag har sjukhuset även ett mindre ”forskningsråd” som består av två läkare och den forskande sjuksköterskan Ulrika Rönningås. Så fort en förfrågan kommer in till sjukhuset om att vara med i en studie, diskuteras den i forskningsrådet och med KPE som bedömer om det finns möjlighet att delta.

– Forskningsrådet försöker även få till en bra fördelning mellan diagnosgrupperna och, när det är möjligt, försöker vi prioritera de små patientgrupperna, säger Ulrika Rönningås.

Trots att fördelarna är många finns det ändå vissa utmaningar när man är ett litet sjukhus som vill satsa på forskning. I takt med att de precisionsbaserade läkemedlen blir allt fler tenderar läkemedelsprövningarna att bli allt smalare.

– Många studier i dag är väldigt målstyrda. Det kan göra det svårare för oss, som är mindre, att få fram tillräckligt många patienter till studierna. Vi har ju inte samma stora patientunderlag som de större sjukhusen.

En mix av studier

Ett sätt att möta detta dilemma är att fokusera lika mycket på akademiska studier som ofta är lite bredare i sitt urval. Till exempel har sjukhuset varit med i flera omvårdnadsstudier.

– Vårt mål är att fördelningen ska vara cirka 50/50 mellan de akademiska och de industrisponsrade studierna, säger Ulrika Rönningås och tillägger att även om de industrisponsrade studierna ger finansiell ersättning till kliniken så är det inte ekonomin som styr vilka studier man väljer att medverka i.

– Spridningen är viktigast för oss. Vi försöker vara med i så många olika typer av studier som möjligt för att lära oss så mycket som möjligt och komma patienterna till nytta på bästa sätt.

Ledningen måste vara med

Den största framgångsfaktorn är i slutänden att ha ledningen med sig och engagerade läkare som vill satsa på forskning.

– Det är superviktigt att ha ett klimat som är studiepositivt, ända upp på högsta ledningsnivå. Då kan vi göra ett bra jobb och då sprids ryktet om oss, vilket leder till att fler förfrågningar kommer in från både industrin och akademin. Det i sin tur blir till nytta för patienterna, och det är det viktigaste i slutänden, säger Ulrika Rönningås.

Rapport om förutsättningar, utmaningar och åtgärdsförslag för att främja klinisk forskning En del i Regionala cancercentrums uppdrag är att främja den kliniska forskningen. RCC Samverkans nationella arbetsgrupp för forskning publicerade 2025 en rapport som lyfter fram viktiga insikter om hur förutsättningarna för klinisk forskning ser ut idag. Ett särskilt fokus läggs i rapporten på hur mindre enheter kan stärka sin kapacitet att delta i kliniska studier för att säkerställa jämlik tillgång för patienter oavsett geografisk placering. Denna artikel är en del i arbetet med att lyfta framgångsrika exempel från mindre sjukhus.  Till rapporten Kliniska Studier inom Cancervården

Text: Karin Cedronius