DHR:s analys av regeringens vårbudget 2026: Ett svek och ett tomt löfte

Om man ser på vårbudgeten med DHR-glasögon är den mer kompensatorisk än rättighetsdriven. Den lindrar vissa kostnader och förstärker delar av vården, vilket är bra. Men den gör inte mycket för att förändra de systemfel som DHR länge pekat på: ojämlik tillgång till stöd, bristande rörelsefrihet, otillräcklig tillgänglighet och svag ekonomisk trygghet för personer med funktionsnedsättning. 

Regeringen beskriver själv budgeten som åtgärder på 7,7 miljarder kronor med tyngdpunkten på energipriser, vård, skola, kriminalpolitik och vissa arbetsmarknadsinsatser. I det officiella material som regeringen lyft syns inga spår av sådant som betyder något för människors vardag. Vårbudgetsatsningar på exempelvis personlig assistans, hjälpmedel, tillgänglighet, bostadsanpassning eller en starkare ekonomisk trygghet för personer med funktionsnedsättning. Det är särskilt anmärkningsvärt mot bakgrund av att Socialstyrelsen bara dagar före budgeten konstaterade att allt färre får kommunalt beslutad personlig assistans, och att minskningen riskerar att påverka livsvillkoren för personer med omfattande behov. När den utvecklingen pågår hade vi åtminstone väntat oss någon tydlig signal om assistans, rättssäkerhet eller behovsstyrt stöd. 

Ur DHR:s perspektiv är det dom centrala rättigheterna, självbestämmande, trygg ekonomi, arbete, rörelsefrihet, tillgänglighet och personlig assistans det viktigaste. Stöd ska utgå från individens behov, att bilen (friheten att röra sig) och personliga hjälpmedel för många är avgörande för självständighet, och att personlig assistans ska ge rätt att leva ett liv som andra.

Det tydligaste problemet är att budgeten, utifrån det regeringen själv valt att lyfta fram, totalt saknar en synlig rättighetsagenda för personer med funktionsnedsättning. I regeringens presentation av vårbudgeten ligger fokus i stället på energipriser, vårdbemanning, IVF, vaccinationer, skola och brottsbekämpning. 

Det som ändå är lite positivt för DHR:s målgrupper kan man, om än med en stor portion välvillighet, tolka så här:

Regeringens vårdsatsningar kan ha betydelse för många med nedsatt rörelseförmåga, särskilt äldre med stora vårdbehov. Regeringen föreslår 250 miljoner kronor för bättre sommarbemanning i vården och 112 miljoner kronor 2026 till ett vaccinationspaket för äldre, samtidigt som hela vårdpaketet uppges omfatta 564 miljoner kronor. För personer som är beroende av fungerande vårdkedjor, rehabilitering och tillgång till vård även under sommaren är det här positivt.

Det finns också en möjlig pluspost i energi- och transportdelen. Regeringen säger att budgeten innehåller ett energiprispaket med bland annat tillfälligt sänkt skatt på bensin och diesel, el- och gasstöd samt en stärkt elbilspremie. För DHR-medlemmar som är beroende av bil för att kunna arbeta, handla, resa till vård eller delta i samhällslivet kan lägre drivmedelskostnader ge viss lättnad. DHR betonar själv att bilen för många är avgörande för självständighet. Men det är viktigt att säga att detta är generella hushållsåtgärder, inte funktionsrättspolitik. 

Arbetsmarknadssatsningarna är också i någon mån positiva, eftersom DHR prioriterar arbete och ekonomi. Regeringen föreslår bland annat 25 miljoner kronor till Arbetsförmedlingen för bättre kartläggning och anvisning till utbildning, 5,5 miljoner till Jobbsprånget och 250 miljoner till sommarjobb och tidsbegränsade jobb för ungdomar i kommuner med hög arbetslöshet. Det kan underlätta för vissa, men satsningarna är breda och inte utformade specifikt för personer med funktionsnedsättning eller för att undanröja tillgänglighetshinder på arbetsmarknaden. 

Samma sak gäller färdtjänst och rörelsefrihet. Regeringen har visserligen tidigare i år gett Transportstyrelsen i uppdrag att utreda skillnader i hur färdtjänst beviljas och konstaterat att personer som tidigare haft rätt till färdtjänst ibland nekas i vissa delar av landet. Det visar att regeringen känner till problemet. Men i vårbudgeten syns ingen tydlig ekonomisk satsning på bättre eller mer likvärdig färdtjänst. 

Det saknas också ett tydligt budgetgrepp om tillgänglighet och hjälpmedel. Bristande tillgänglighet är en rättighetsfråga och att hjälpmedel ska vara likvärdiga i hela landet och inte bero på var man bor eller hur mycket man kan betala! DHR har inte hittat någon framträdande vårbudgetsatsning på detta i regeringens officiella budgetmaterial från de senaste dagarna. Det gör att budgeten framstår som svag – eller rent ut sagt helkass - i just den strukturella omställning som vi driver.

DHR kan rimligen välkomna delar av vård- och kostnadslättnaderna, men samtidigt kritisera budgeten för att den inte tar personer med funktionsnedsättnings rättigheter på tillräckligt stort politiskt allvar. Det som hjälper är mest indirekt. Det som verkligen skulle stärka självbestämmande och delaktighet lyser i stor utsträckning med sin frånvaro.