Svenska domare mer aktiva med frågor till EU-domstolen än väntat

Isak Nilsson undersöker i sin avhandling samspelet mellan EU-domstolen i Luxemburg och nationella domstolar genom systemet för förhandsavgöranden. Systemet är en central del av EU-rätten och innebär att nationella domstolar kan, och i vissa fall måste, vända sig till EU-domstolen för vägledning i hur unionsrätten ska tolkas eller om den är giltig. Målet är att EU-rätten ska tillämpas på ett enhetligt sätt i alla medlemsstater.

– Trots systemets centrala betydelse vet vi fortfarande relativt lite om hur nationella domstolar faktiskt förhåller sig till institutet i praktiken. Det unika med min studie är att inte bara fokusera på fallen där domstolarna väljer att begära förhandsavgörande, utan också på alla de fall när de väljer att avstå, säger Isak.

Konsekvenserna av att inte begära förhandsavgörande kan innebära fragmentering av EU-rätten, problem för skyddet av individers fri- och rättigheter, samt även att medlemsstaten i fråga gör sig skyldig till ett fördragsbrott.

Parter viktiga – men domarna agerar också på eget initiativ

Resultaten visar att förhandsavgöranden ofta aktualiseras genom parternas agerande i processen. I ungefär hälften av de mål som hänskjuts till EU-domstolen är det parterna som tar initiativet. Domstolarnas benägenhet att hänskjuta frågor är dessutom större när båda parterna är överens om behovet av EU-domstolens vägledning i det enskilda fallet.

– Parterna bidrar genom att föra upp EU-rättsliga frågor på domstolarnas bord och yrka på hänskjutande till EU-domstolen. Det gör dem till en viktig del av systemet i praktiken, säger Isak Nilsson.

Samtidigt visar studien att domstolarna avslår den stora majoriteten av parternas yrkanden om att inhämta förhandsavgöranden. Avslagen motiveras ofta med att frågan saknar relevans för målets avgörande eller att det inte finns tillräckliga skäl för ett hänskjutande.

– Det är den nationella domaren som ensamt har att bestämma om ett förhandsavgörande ska inhämtas eller inte och min avhandling visar att det är en rejäl uppförsbacke för parterna att få till stånd ett förhandsavgörande.

Svenska domstolar har länge beskrivits som särskilt passiva när det gäller att begära förhandsavgöranden från EU-domstolen. Avhandlingens resultat nyanserar dock denna bild. I 42 procent av fallen som resulterade i ett förhandsavgörande ställde domstolarna frågor utan någon begäran från parterna och ibland i strid med deras önskemål.

– Det visar att dessa domare inte bara reagerar på parternas initiativ utan också själva tar ett aktivt ansvar. Studien visar därmed att svenska domare inte är fullt så passiva som tidigare gjorts gällande, säger Isak.

Länk till avhandlingen

Fakta: EU-domstolen och förhandsavgöranden

EU-domstolen är Europeiska unionens högsta rättsliga instans och har till uppgift att säkerställa att EU-rätten tolkas och tillämpas enhetligt i alla medlemsstater och av EU:s institutioner.

Förhandsavgörandeinstitutet innebär att nationella domstolar kan, och i vissa fall är skyldiga att, ställa frågor till EU-domstolen om hur EU-rätten ska tolkas eller om en EU-rättsakt är giltig. EU-domstolens svar är bindande för den nationella domstolen i det aktuella målet och fungerar samtidigt som vägledande för domstolar i hela unionen.

Syftet med systemet är att motverka olika tolkningar av EU-rätten och att stärka rättssäkerheten, likabehandling och skyddet för individers rättigheter inom EU.

Om disputationen

Isak Nilsson, Juridiska institutionen försvarar sin avhandling med den svenska titeln: Att hänskjuta eller inte hänskjuta? Nationella domare, parter och förhandsavgörandeinstitutet (Engelsk titel: Referral or non-referral? National judges, parties, and the preliminary ruling procedure)

När: Onsdag 20 maj, 2026
Tid: kl. 10.15-12.00
Plats: Lindellhallen 1, Samhällsvetarhuset