Omvärlden måste stoppa Israels etniska rensning av palestinier och annektering av Västbanken.

I rapporten ”Erasing anything Palestinian: Israel's ethnic cleansing of West Bank Bedouin and herding communities” avslöjar Amnesty hur den israeliska regeringen har gjort formell annektering av Västbanken till ett uttryckligt politiskt mål. Detta sker genom en brutal och statligt sanktionerad kampanj av bosättarvåld och tvångsförflyttningar av palestinska herde- och beduinsamhällen i område C på den ockuperade Västbanken. Detta möjliggörs genom att den israeliska regeringen påskyndat utbredningen av bosättningar och ”land grabs”, ökat det finansiella och logistiska stödet till bosättningar, beväpnat bosättare, samt implementerat bosättarrörelsens religiösa nationalistiska agenda.

Område C utgör över 60 procent av den ockuperade Västbanken och har länge varit central för Israels ansträngningar att kontrollera mark och demografi. I området finns viktiga naturresurser, betes- och jordbruksmarker och en relativt liten palestinsk befolkning. 
 
- Under de senaste tre och ett halvt åren har israeliska myndigheter accelererat en statligt ledd kampanj för etnisk rensning på Västbanken, där palestinska samhällen rycks upp, berövas sin egendom och tvångsförflyttas. Detta är inte ett verk av enskilda aktörer eller ett fåtal extremister. Det vi bevittnar är en avsiktlig, statsledd annektering, helt i strid med folkrätten, som utspelar sig inför hela världens ögon, säger Anna Johansson, generalsekreterare för Amnesty International Sverige. 
 
Amnesty Internationals utredning visar hur det palestinska folket genom tvång utplånas från sina förfäders marker, berövas sitt levebröd och terroriseras till att fly från sina hem, genom en aldrig tidigare skådad våg av bosättarattacker. Attacker som öppet tolereras och aktivt understöds av den israeliska regeringen som skryter med sina avsikter att formellt annektera stora delar av palestinsk mark. 
 
Samhällen i Jordandalen och södra Hebronbergen som riskerar att fördrivas fortsätter att göra motstånd, fast beslutna att stanna kvar på den mark de har bebott i generationer.  
 
Trots att stater har en tydlig, rättslig skyldighet att agera för att få ett slut på Israels olagliga ockupation och apartheidsystem, har det internationella samfundet gång på gång underlåtit att agera mot detta.  
 
- Det internationella samfundet har agerat alldeles för passivt inför Israels upprepade och grova folkrättsbrott, inklusive att den israeliska staten ignorerat resolutioner från FN:s generalförsamling och säkerhetsråd. Det internationella samfundet måste tydligt signalera att Israels etniska rensning och annektering är och förblir oacceptabelt, säger Anna Johansson. 
 
Minst 117 samhällen, som främst består av palestinska beduiner och herdefolk, har helt eller delvis tvångsförflyttats mellan januari 2023 och april 2026. Detta enligt FN:s kontor för samordning av humanitära insatser, OCHA. I slutet av april 2026 hade minst 5 910 personer tvångsförflyttats, enligt uppgifter från FN. 
 
I slutet av april 2026 hade israeliska bosättare etablerat 363 utposter på den ockuperade Västbanken, enligt organisationen Peace Now. 212 av dessa har tillkommit sedan 2023. De israeliska myndigheterna har inte bara underlåtit att vidta åtgärder för att avveckla dessa, utan aktivt uppmuntrat uppbyggnaden av dem. Detta trots att de är olagliga enligt både israelisk lag och folkrätten. Bland dessa 212 ingår bosättningsutposter för boskapsskötsel, som i praktiken används av bosättare för att ta över stora områden av palestinsk mark genom bete. Utöver att aktivt stötta de olagliga utposterna ägnar sig den israeliska regeringen också åt “land grabbing”. Nästan 58 procent av marken i område C är oregistrerad, och i februari 2026 hade israeliska myndigheter beslagtagit hälften av denna mark genom att förklara det som statlig israelisk mark.  
 
- Världens ledare har förklarat annekteringen och våldet som isolerade handlingar utförda av extremistiska bosättare eller ministrar, och därför infört begränsade sanktioner mot vissa individer eller organisationer. Men vår rapport är en väckarklocka som visar att åtgärderna är fullkomligt otillräckliga. Den statsledda och statsfinansierade etniska rensningen och de systematiska kränkningarna accelererar framför ögonen på omvärlden. Det underblåser brott mot mänskligheten och har globala konsekvenser som ytterligare urholkar den rättsbaserade internationella ordningen, säger Anna Johansson. 
 
Amnesty uppmanar därför alla stater, särskilt de som har inflytande över Israel, däribland USA, Storbritannien, Tyskland, Italien och andra EU- och arabstater, att omedelbart förbjuda all handel, alla investeringar och alla former av samarbete eller finansiellt stöd som bidrar till Israels olagliga ockupation, apartheidsystem och etniska rensning av palestinier. 
 
Amnesty uppmanar även alla stater att införa riktade sanktioner, inklusive reseförbud och frysning av tillgångar, mot israeliska regeringsföreträdare och tjänstemän som är direkt inblandade i dessa handlingar, däribland premiärminister Benjamin Netanyahu, finansminister Bezalel Smotrich, nationella säkerhetsministern Itamar Ben-Gvir, ministern för bosättningar och nationella uppdrag Orit Strock samt försvarsminister Israel Katz. 
 
Till den här rapporten har Amnesty genomfört utredningar i 27 herde- och beduinsamhällen från område C på Västbanken, som antingen tvångsförflyttades mellan 2023 och 2025 eller riskerade att tvångsförflyttas under den aktuella perioden.  
 
Utredarna har intervjuat 45 palestinier från 12 samhällen, som antingen hade tvångsförflyttats eller riskerade att tvångsförflyttas. De har också intervjuat 19 advokater, representanter för israeliska och palestinska civilsamhällesorganisationer, aktivister som bevittnat incidenter av bosättarvåld samt journalister. Amnesty har också granskat mer än 420 videor och bilder samt analyserat officiella regeringsuttalanden, avtal, lagstiftning, förändringar i styrning, domstolsprotokoll, kartor, satellitbilder, rapporter från FN och civilsamhället och annat material från öppna källor.  
 
Amnesty delade sina slutsatser med de israeliska myndigheterna den 13 maj. Försvarsministeriet svarade den 23 maj och uppgav att dess styrkor ingriper vid incidenter av bosättarvåld, griper misstänkta när det är nödvändigt och utreder fall där regeringsstyrkor kan ha underlåtit att följa order eller underlåtit att ingripa för att stoppa våld från bosättare. De bevis som dokumenterats av Amnesty visar dock på en annan verklighet. 
 
Bevis för Israels avsikt att etniskt rensa och annektera område C 
Sedan ockupationen av Västbanken och östra Jerusalem 1967 har de efterföljande israeliska regeringarna, med varierande grad av intensitet och öppenhet, bedrivit en politik som syftar till att maximera judisk kontroll över marken på Västbanken samtidigt som den palestinska närvaron minimeras.  
 
Israels 37:e regering, som bildades i slutet av 2022 och leds av Benjamin Netanyahus parti Likud i koalition med Itamar Ben-Gvirs parti Otzma Yehudit (”Judisk makt”) och Bezalel Smotrichs parti “Religiös Sionism”, har öppet och medvetet drivit på för en formell annektering av område C och fördrivning av palestinska invånare. 
 
Regeringspartiernas samarbetsavtal institutionaliserar bosättarnas planer med den statliga politiken och legitimerar bosättarrörelsens vision om ”Storisrael” - en ideologi som behandlar hela det ockuperade palestinska territoriet som en integrerad del av Israel. Detta har skett i uppenbar trots mot flera FN-resolutioner och Internationella domstolens yttrande från 2024, som förklarar Israels ockupation av palestinskt territorium som olaglig. 
 
Avsikten att fördriva palestinier från område C på Västbanken och annektera marken framgår av uttryckliga uppmaningar från israeliska regeringsföreträdare gällande utvidgning av bosättningarna och utvidgning av israelisk suveränitet över det ockuperade området, åtgärder som syftar till att minimera den palestinska närvaron i område C. Därtill uttalas offentligt stöd för bosättarna från betydande ministrar – av vilka vissa själva är bosättare. Det framgår också av annekteringsinriktad lagstiftning och av åtgärder som överför befogenheter på Västbanken från militära till civila myndigheter – detta i strid med internationell humanitär rätt. 
 
Den israeliska statens avsikt återspeglas vidare i den kraftiga ökningen av områden som förklaras vara statlig mark, förenklade förfaranden för godkännande av bosättningar, påskyndad utbyggnad av bosättningar, retroaktiv legalisering av utposter samt ökat ekonomiskt och politiskt stöd till bosättarnas infrastruktur. Detta sker parallellt med rivningar av palestinska egendomar och systematiska begränsningar av rörelsefriheten och tillgången till mark och vatten för det palestinska folket.  
 
Under de första tre åren av den israeliska regeringens styre ökade den årliga budgeten för ministeriet för bosättningar och nationella uppdrag med 122 % till 764 miljoner NIS (254,5 miljoner USD) år 2026.  
 
Enligt organisationen Peace Now har den israeliska regeringen drivit planer på att bygga 50 785 bostäder i bosättningarna mellan 2023 och 2025. Bara under 2025 godkände Högsta planeringsrådet 27 941 bosättarbostäder, vilket är det högsta antalet som någonsin registrerats under ett år.  
 
Det totala antalet nya bosättningar som tillkännagivits av den nuvarande israeliska regeringen var 102 stycken fram till den 30 april 2026. Detta är det överlägset största antalet nya bosättningar som godkänts av en och samma israelisk regering. 
 
Parallellt rev israeliska myndigheter 3 407 palestinska bostäder och byggnader i område C mellan januari 2023 och april 2026, vilket lett till att 2 996 palestinier tvingats bort, enligt OCHA. 
 
Samtidigt har bosättare, ofta med direkt statligt stöd eller direkt deltagande av den israeliska militären, utsatt palestinska herde- och beduinsamhällen för en rad repressiva tvångsåtgärder, vilket lämnat många utan annat val än att överge de marker där de bott och bedrivit boskapsskötsel i generationer. Dessa människor har utsatts för ihållande, statsunderstött våld från bosättare. I kombination med ökade rivningar och de israeliska myndigheternas långvariga vägran att tillhandahålla grundläggande samhällstjänster har dessa områden gjorts obeboeliga.  
 
Tillsammans synliggör dessa sammanlänkade tvångsåtgärder en avsiktlig, samordnad statlig strategi för att utvidga den israeliska kontrollen över område C samtidigt som man driver på tvångsförflyttningen av palestinska samhällen. 
 
Ett representativt fall är Zanuta (Khirbet Zanuta), en by i område C på Västbanken, där cirka 250 palestinska beduiner tidigare levt där i generationer. År 2021 etablerade en grupp bosättare en olaglig utpost kallad Meitarim Farm endast 1 kilometer från Zanuta och inledde då en ihållande kampanj av trakasserier, hot och våldsamma attacker mot den palestinska byn. Detta skedde bland annat genom att blockera tillgången till jordbruks- och betesmarker, vilket så småningom tvingade invånarna att överge sina hem och försörjningsmöjligheter. Hela samhället fördrevs efter en serie våldsamma bosättattacker som eskalerade efter den 7 oktober 2023. Byn, som är omgiven av bosättningar och utposter, hade länge hotats av rivningsbeslut och restriktiva regler som gjorde laglig byggnation för palestinier nästintill omöjlig. 
 
Trots två beslut från Israels högsta domstol i juli 2024 och februari 2025, som beordrade myndigheterna att underlätta de palestinska invånarnas återvändande och skydda dem från bosättarnas våld, har de inte kunnat återvända på grund av pågående attacker från bosättare samt förstörelse av viktig infrastruktur. Adel al-Till, en före detta invånare i Zanuta, säger till Amnesty: ”Bosättarna var beväpnade och fortsatte att attackera oss… Vi var rädda, det var terror.” 
 
Satellitbilder, intervjuer och videobevis visar att Zanuta idag inte längre existerar; byn har i stor utsträckning förstörts och är helt avfolkad.  
 
Accelererande ökning av statligt stött våld från bosättare  
Den långtgående kampanjen av bosättarvåld riktad mot palestinier på Västbanken ökade dramatiskt under den nuvarande israeliska regeringen. Den har lett till rekordhöga nivåer av dödligt våld och skador, fördrivning, förstörelse av egendom och olagliga markanspråk. Israeliska bosättare har använt sig av en alltmer aggressiv taktik för att med våld fördriva palestinska samhällen genom attacker mot hem och egendom; ihållande trakasserier, hot och fysiska övergrepp; samt systematiska angrepp på deras försörjning. Det handlar då om att begränsa tillgången till betesmark och vattenkällor, stjäla eller döda boskap samt förstöra åkrar och grödor. Enligt OCHA skedde en nästan sjufaldig ökning av dödliga bosättarrelaterade attacker mot palestinska herde- och beduinsamhällen mellan 2020 och 2024.

Videor och bilder som verifierats av Amnesty ger bevis på inbrott, mordbrand och omfattande förstörelse av bostäder, skolor, fordon och jordbruksutrustning, samt vattenkällor, solpaneler och livsmedelsförråd. Personer som intervjuats av Amnesty vittnade också om omfattande fysiskt våld, inklusive misshandel med käppar och gevärskolvar, stenkastning, knivhugg och andra attacker. 
 
Trots den israeliska statens skyldigheter som ockupationsmakt att skydda den ockuperade befolkningens liv och försörjning, samt deras skyldighet att förebygga och utreda våld från bosättare, visar Amnestys rapport att de israeliska myndigheterna tvärtom aktivt möjliggör attacker från bosättare. Detta görs både genom att myndigheterna beväpnar bosättare och tillåter militär och polis att stötta eller delta i attacker mot palestinier, samt genom att förövarna ges nästintill total straffrihet. 
 
Efter de Hamas-ledda attackerna i södra Israel den 7 oktober 2023 lättade de israeliska myndigheterna på reglerna för privata vapenlicenser och försåg tusentals bosättare med vapen och uniformer, vilket gjorde det svårt för palestinier att skilja mellan soldater och bosättare. Fram till januari 2026 hade mer än 240 000 israeliska medborgare fått vapenlicenser – det är en femtonfaldig ökning jämfört med det årliga genomsnittet på 8 000 licenser före ändringen. Dessa åtgärder ledde till en kraftig ökning av väpnade bosättarattacker. 
 
Amnestys rapport dokumenterar hur våld från israeliska bosättare användes som ett medvetet verktyg för tvångsförflyttning i tre representativa fall i område C. Det rör sig om Zanuta i södra Hebronbergen och Ein Samia i centrala Jordandalen, som båda tömdes helt på invånare 2023. Samt ett kluster av små samhällen i norra Jordandalen, Ein al-Hilweh, Makhoul och Al-Farisiya, som fortfarande löper en reell risk att tvångsförflyttas. 
 
I norra Jordandalen hotas minst 38 samhällen, där cirka 7 000 palestinier bor, av fördrivning. Nästan 90 procent av området är klassat som statlig mark, militära skjutområden, naturreservat eller arkeologiska platser – samtliga är verktyg som Israel använder för att begränsa det palestinska folkets tillgång till betesmarker och vattenkällor samt tvinga dem bort från sina samhällen. 
 
Najiyyah Bisharat, från herdesamhället Makhoul, berättar för Amnesty: “Vi utsätts för ständiga trakasserier från bosättarna, men vi kommer inte att ge efter. Det handlar om vår kärlek till våra marker och vårt arbete. Marken är vår identitet, och om vi tvingas bort från den kommer vi att dö. Precis som fiskar som tas upp ur vattnet.”  
 
Utbredd straffrihet 
Genom att inte förebygga, utan tvärtom aktivt underlätta bosättarvåld, bland annat genom att konsekvent avstå från att ställa förövarna till svars, har de israeliska myndigheterna medvetet skapat en utbredd straffrihet. Det i sin tur underblåser ytterligare våld från bosättare. I flera fall som dokumenterats av Amnesty har palestinier som anmält bosättares våld själva förhörts, bötfällts eller godtyckligt frihetsberövats av de israeliska myndigheterna, som enligt folkrätten är skyldiga att skydda dem.

Bosättare och bosättarorganisationer uppmuntras ytterligare av den straffrihet de åtnjutit i årtionden. Även i de fall där utländska stater infört sanktioner mot enskilda bosättare eller grupper har det fått få eller inga konsekvenser i Israel.

Ett exempel är  Yinon Levi, en bosättare som varit inblandad i en rad dokumenterade våldsamma attacker mot palestinska samhällen. Levi filmades när han sköt ihjäl den obeväpnade palestinska människorättsförsvararen och läraren Awda al-Hathaleen i Umm al-Khair den 28 juli 2025. Trots att han kortvarigt greps misstänkt för ”oavsiktligt dråp” släpptes Levi dagen därpå och sattes i husarrest i endast tre dagar. Han var därefter fri att återvända för att trakassera palestinier och arbeta med att etablera en ny bosättning på marken i Umm al-Khair. Storbritannien och EU har infört sanktioner mot honom men nästan ett år efter attacken har Yinon Levi fortfarande inte åtalats i Israel.

Amnesty uppmanar därför alla stater att stödja och samarbeta med Internationella brottmålsdomstolens utredning av situationen i Palestina, samt inleda egna utredningar av brott mot folkrätten som begåtts i de ockuperade palestinska territorierna. 

- Den långvariga straffriheten måste få ett slut. Utan ansvarsutkrävande kommer palestinska samhällen över hela Västbanken att försvinna framför våra ögon. Alltför länge har omvärlden ignorerat det ofattbara lidandet hos palestinier som rycks upp med rötterna och raderas från marken som de har bebott i generationer. Nu måste det internationella samfundet göra allt i sin makt för att sätta stopp för Israels kampanj av etnisk rensning och annektering i område C på Västbanken. De måste pressa de israeliska myndigheterna att omedelbart avveckla alla israeliska bosättningar och utposter och låta alla tvångsförflyttade palestinier återvända till sina hem, säger Anna Johansson.


Rapporten samt ett faktablad finns bifogade som PDF.