FN-utredningar ska bidra till rättvisa – men saknar rättsliga förutsättningar

När misstänkta krigsförbrytare ska ställas inför rätta spelar FN:s utredningar en viktig roll genom att samla in och bevara bevis. Under de senaste åren har FN inrättat flera nya utredningar och bevisinsamlingsmekanismer för konflikter som Syrien, Burma, Sudan, Ukraina och Israel/Palestina. En ny avhandling visar dock att deras möjligheter att bidra till åtal ofta begränsas av hur de är utformade och av deras beroende av andra aktörers samarbete.

– Staterna har skapat FN-utredningar för att bidra till ansvarsutkrävande, alltså att misstänkta för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord ska kunna utredas och lagföras. Samtidigt är utredningarna starkt beroende av andra aktörers frivilliga samarbete, vilket begränsar deras möjligheter att leva upp till uppdraget, säger Emil Wistrand, doktorand vid Juridiska institutionen.

Beroende av frivilligt samarbete

FN-utredningarna kan inte själva kräva tillgång till bevisning. Enligt avhandlingen är de i stället beroende av att stater, internationella organisationer och andra aktörer frivilligt delar information och ger tillträde till brottsplatser.

Till skillnad från nationella polis- och åklagarmyndigheter saknar de egna befogenheter att kräva tillgång till dokument, vittnen eller brottsplatser.

– FN-utredningarna försöker i praktiken fungera som en internationell utrednings- och åklagarkammare. Problemet är att de saknar de befogenheter som normalt förknippas med sådana funktioner, säger Emil Wistrand.

Digital bevisning blir allt viktigare

När FN-utredningarna saknar tillträde till brottsplatser har så kallad open source-bevisning fått en allt större betydelse. Filmer från sociala medier, satellitbilder, fotografier och annat digitalt material används i dag för att dokumentera misstänkta brott och stödja rättsprocesser.

Resultaten visar att denna utveckling har stärkt utredningarnas arbete, men också att det finns tydliga begränsningar. Domstolar ställer höga krav på hur bevis ska samlas in, verifieras och användas.

– Open source-bevisning kan vara mycket värdefull, men den ersätter inte alltid annan typ av bevisning. Nationella domstolar måste kunna bedöma materialets tillförlitlighet och bevisvärde, säger Emil Wistrand.

Rättvisa kräver mer än nya utredningar

Avhandlingens övergripande slutsats är att skapandet av en FN-utredning inte i sig är en garanti för att misstänkta ska kunna lagföras eller att brottsoffer ska få upprättelse.

För att utredningarna ska kunna spela den roll som staterna förväntar sig krävs ökat internationellt samarbete och förändringar i de rättsliga regelverken.

– Om staterna vill att utredningarna verkligen ska kunna bidra till åtal och upprättelse krävs att staterna tar större ansvar och stärker de rättsliga förutsättningarna för deras arbete, säger Emil Wistrand.

Fakta: FN-utredningar

• Utreder misstänkta krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord.
• Finns bland annat för Syrien, Burma, Sudan och Ukraina.
• Samlar in dokument, vittnesmål, bilder, filmer och annan bevisning.
• Kan inte väcka åtal själva utan stödjer nationella och internationella rättsprocesser.
• Är beroende av samarbete från stater, internationella organisationer och andra aktörer.

Läs ett längre reportage på Umeå universitets webb
https://www.umu.se/reportage/mellan-bevis-och-rattvisa-fn-utredningarnas-svara-uppdrag/

Om disputationen

Emil Wistrand, Juridiska institutionen försvara sin avhandling med den svenska titeln: FN-utredningar av internationella brott Mot ett samverkande ansvarsutkrävande under folkrätten? (Engelsk titel: UN Investigations of Core International Crimes Towards Collaborative Justice under International Law?)

När? Fredag 25 september, kl.10.15–12.00
Var? Lindellhallen 3, Umeå universitet