Svår balans mellan ungas inflytande och skydd vid hedersrelaterat våld

– Det räcker inte att dokumentera att ett barn har blivit lyssnat på. Det behöver också framgå hur barnets perspektiv har påverkat bedömningen eller beslutet, säger Emma Källvik, doktorand i kriminologi vid Örebro universitet.

Tillsammans med forskaren Susanne Strand har hon undersökt hur socialtjänsten hanterar ungdomars delaktighet i ärenden som rör hedersrelaterat våld och förtryck. Studien bygger på en analys av 29 ärenden inom socialtjänsten i en svensk kommun. Ungdomarna var mellan 12 och 19 år.

Svårt att berätta om våld inom familjen

Resultaten visar att ungdomarnas möjligheter att påverka varierade. I många ärenden framgick det att ungdomarna hade fått uttrycka sina åsikter, men inte hur dessa hade påverkat socialtjänstens beslut.

De tydligaste exemplen på delaktighet fanns i ärenden där ungdomarna hade berättat utförligt och sammanhängande om sin utsatthet.

– Att berätta om våld inom den egna familjen är troligtvis förenat med rädsla, lojalitetskonflikter och oro för vad som händer om familjen får veta vad man har sagt, säger Emma Källvik.

Samtidigt kan det vara svårt för socialtjänsten att bedöma situationen när en ungdom är tyst, tvekar eller ändrar sin berättelse.

Emma Källvik betonar att studien inte kan avgöra om tydligare berättelser leder till fler insatser, eller om insatserna i sig skapar bättre möjligheter för ungdomarna att berätta.

Skyddet får inte bli ungdomens ansvar

En central fråga är hur socialtjänsten kan säkerställa att ungdomarnas perspektiv verkligen får betydelse i skyddsarbetet, utan att lägga ansvaret för deras säkerhet på dem själva.

– Att vara delaktig innebär inte att ungdomen ska fatta besluten, särskilt inte när det handlar om den egna säkerheten, säger Emma Källvik.

Hon menar att delaktighet behöver vara en pågående del av skyddsarbetet, inte något som bara dokumenteras vid enskilda tillfällen.

Det handlar också om att skapa förtroende och ge ungdomarna möjlighet att berätta i sin egen takt. I studien fanns exempel på att ungdomar som placerats utanför hemmet fick större möjligheter till delaktighet genom återkommande kontakt med socialtjänsten.

I några av de undersökta ärendena hade ungdomar förts utomlands, vilket gjorde det svårt eller omöjligt för socialtjänsten att fortsätta kontakten och skyddsarbetet.

Emma Källvik framhåller att resultaten visar betydelsen av att skapa möjligheter till stöd och dialog tidigt, innan kontakten riskerar att brytas.

– Delaktighet ska möjliggöras även när den unge är tyst, ambivalent eller ändrar sig, säger hon.

Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Journal of Family Violence.