Fackförbundet STFackförbundet ST

Fackförbunden och friheten i Belarus

Dela

”Nu har det kommit män i svarta masker” Det var allt Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj hann säga till sin svenska översättare innan samtalet mellan dem avslutades i onsdags.

Lyckligtvis hade ett flertal diplomater däribland en svensk lyckats ta sig till hennes hem i Minsk innan de maskerade männen hann bryta sig in. För stunden verkar deras närvaro säkra hennes frihet ett tag till.

Svetlana Aleksijevitj är en av medlemmarna i samordningsrådet som oppositionen bildade efter det kraftigt ifrågasatta presidentvalet i augusti. Rådets mål är att hitta en väg för ett fredligt maktskifte.

Den lilla människan i det totalitära systemet

Svetlanas litterära verk handlar om den lilla människan i det totalitära Sovjetiska systemet och om den drabbande vilsenheten i mötet med den post-sovjetiska världen. Nu tycks hon själv ha tagit steget in i berättelsen när hemlandets maktstrukturer börjat krackelera.

I berättelsen om Belarus ryms många starka karaktärer, inte minst de framträdande kvinnliga oppositionsledare som utmanat President Alexander Lukasjenka. Han har nu styrt landet i 26 år genom att skapa en statsförvaltning vars uppgift helt tycks handla om att förverkliga hans egen vilja.

Fria fackförbund – en kraft för demokratisering

Men nu skakar allt i grunden. Inte minst tack vare de fackförbundens modiga medlemmar som tagit initiativ till strejker trots enorma personliga risker. De har spelat en viktig roll för att organisera strejker vid statliga bolag och deras kompetens om facklig organisering, strejker och bildandet av strejkkassor är viktiga komponenter i den organiserade demokratirörelsen. När regimen väl bestraffar och hotar de som protesterat prövar de nya strejkmetoder för att minska trycket på de anställda.

Ständiga kränkningar av mänskliga rättigheter i arbetslivet

Utöver de manipulerade valresultaten finns flera andra djupa problem som engagerar de fria fackförbunden. Belarus är nämligen ett stående inslag vid ILO:s årliga granskningar av om bristande respekt för märkliga rättigheter i arbetslivet. Landet har förvisso på pappret ratificerat många av ILO:s konventioner men implementerar dem inte i verkligheten. Bland exemplen kan kränkningar av arbetsrätten nämnas och byråkratiska hinder som omöjliggör bildandet av nya fackförbund och utövande av strejkrätten. Detta trots att landets konstitution formellt erkänner strejkrätten. Bristen på rättigheter gäller också anställningsskyddet: större delen av landets arbetstagare har tillfälliga anställningar vilket gör det lätt att fasa ut ”bråkstakar”, det vill säga den som vågar uttrycka kritik. 

Regimlojala fackförbund en del av repressionen

Utöver de små självständiga fackförbunden finns även stora ”fackliga” organisationer som i själva verket kontrolleras av regimen. De används för att desarmera kritiska röster.

Enligt Martin Uggla, Ordförande vid Östgruppen för mänskliga rättigheter så bekämpar Lukasjenka som regel demokratiyttringar i ett tidigt stadium för att förebygga snarare än att reagera på folkligt missnöje. Ett ”förebyggande auktoritära styre” som med våld som verktyg tystat kritiska röster innan de nått en kritisk massa.

Det har fungerat i 26 år med nu kokade det folkliga missnöjet över och Lukasjenka tycks ha en allt svårare att upprätthålla sin auktoritet. För varje batongslag mot obeväpnade demonstranter krymper presidentens legitimitet i befolkningens och omvärldens ögon. Fruktan hos det egna folket räcker i det långa loppet inte ensamt till för att upprätthålla makten.

Skiftande lojaliteter en dröm eller möjlighet?

Med det sagt är dramat är långt ifrån över. En viktig aktör är just nu de statsanställda vars lojaliteter är helt avgörande för regimens fortlevnad. Oerhört mycket står på spel för de som vågar ifrågasätta våldet och valmanipulationen men vissa offentliga tjänstemän, inte minst lärare har börjat delta i protester sida vid sida av sina studenter. Mer omfattande avhopp lär däremot inte ske förrän proteströrelsen skakat om regimen i grunden menar såväl Östgruppens ordförande Martin Uggla och Lana Willebrand som är Verksamhetsutvecklare vid Union to Union med bakgrund från Belarus

Ute på gatorna fortsätter de stora fredliga demonstrationerna. Avhoppare från säkerhetsstyrkorna är fortfarande väldigt få men bakom varje svart mask döljs ett samvete och även om det är grumlat så prövas dess bortre gränser. Om protesterna fortsätter växa och säkerhetsstyrkornas våld fortsätter att trappa upp så befinner sig snart säkerhetsstyrkornas egna vänner, bekanta och deras familjemedlemmar på andra sidan batongerna. Ett sammanbrott av regimen verkar dröja men kan förhoppningsvis ske under fredliga former. När en verklig demokratisering väl sker kommer Belarus behöva omvärldens stöd i att upprätta en ny typ av statsförvaltning och stärka de fria fackförbunden. Nu behöver Sverige och EU uthålligt stötta demokratirörelsen hela vägen dit.

Nyckelord

Kontakter

Om

Fackförbundet ST
Fackförbundet ST
Sturegatan 15
Box 5308 102 47 Stockholm

0771-555 444https://st.org/

ST är det största fackförbundet inom statlig verksamhet med över 95000 medlemmar som arbetar inom statliga myndigheter och verk, bolag med statligt uppdrag, universitet, högskolor och statligt finansierade stiftelser. ST är fackförbundet för alla som valt att arbeta på statens och medborgarnas uppdrag. Vårt motto är "En arbetsplats - en fackförening". Alla är välkomna som medlemmar, oberoende av utbildning, befattning och arbetsuppgifter. Det ger inflytande, styrka och ökar gemenskapen.

Följ Fackförbundet ST

Abonnera på våra pressmeddelanden. Endast mejladress behövs och den används bara här. Du kan avanmäla dig när som helst.

Senaste pressmeddelandena från Fackförbundet ST

Inställt Pride betyder inte inställt arbete för inkluderande arbetsliv3.8.2020 08:00:00 CESTBlogginlägg

Det har varit ett konstigt år. Det kan nog alla hålla med om. Mycket har blivit pausat och framflyttat. Runt om i Sverige och världen har också Pridefestivaler blivit inställda.* Pride, som är till för att stärka hbtqi-personer, synliggöra heteronormen och möjliggöra att alla ska få vara sig själva, oavsett hur de identifierar sig eller vem de älskar. Hbtqi-frågorna är viktiga, inte bara när Pridefestivaler arrangeras utan varje dag, alla dagar. Inte minst på arbetsplatsen, där de flesta av oss spenderar mycket tid. Arbetsplatsen måste vara en trygg zon för alla att vara sig själv utan risk för kränkningar eller diskriminering. Inkludering och exkludering i det gemensamma rummet På arbetsplatsen, i fikarummet och i interaktionen med våra kollegor delar vi med oss av oss själva. Vi berättar om helg- och fritidsaktiviteter, semesterresor eller andra detaljer som beskriver vilka vi är och vilka liv vi lever utanför arbetet. För att skapa en inkluderande arbetsplats är det därför viktigt a

I vårt pressrum kan du läsa de senaste pressmeddelandena, få tillgång till pressmaterial och hitta kontaktinformation.

Besök vårt pressrum