Fortsatt stora betesskador i Sveriges norra skogar

Årets inventering av älgbetesskador för de fyra nordligaste länen visar att skadorna ligger på samma nivå som under fjolåret. Skadorna är ojämnt fördelade i landskapet vilket innebär att vissa markägare får bära en stor del av bördan med mycket höga skadenivåer.

Betesskadorna på ungtall leder till en försämrad kvalitet och minskad tillväxt i skogen, vilket ger ekonomiska förluster för skogsägaren och samhället.

– I jämförelse med den nationellt fastställda målnivån på fem procent skador är det allt för stora skador. Det finns därav behov av att vidta åtgärder som leder till att skadorna på skog minskar och närmar sig de mål som våra myndigheter har beslutat om, säger Magnus Kristoffersson.

För att få ett bra underlag har digitala kartor utvecklats. Kartorna visar vilka geografiska områden som är mer utsatta för skador orsakade av vilt än andra och kan bidra till att ge en mer nyanserad bild av skadorna orsakade av vilt.

– Genom de digitala kartorna har vi ett bättre underlag och kan då rikta åtgärder mot de områden där problemen är störst. Det ger utökade möjligheter för att i dialog finna förslag till åtgärder inom såväl förvaltningen av våra viltstammar som till riktade förebyggande åtgärder inom skogsbruket för att nå gemensamma målsättningar, säger Carina Olofsson Boström, Skogsstyrelsens samordnare för projektet Samverkan skog och vilt.

Kort sammanfattning av läget för respektive län:

• I Norrbotten ligger de årliga skadorna stabilt på omkring 11 procent, vilket är en allt för hög skadenivå. Glädjande är att ÄFO 3 och ÄFO 4 har lyckats bryta trenden och nu har nått eller är mycket nära att nå målsättningarna. Här kan en ökad andel tall ha bidragit. Vissa inventerade områden i Norrbotten uppvisar alarmerande låga stamantal av tall och orsaker till detta bör undersökas vidare. Förekomsten av rönn, asp och sälg uppvisar ingen förändring över tid. Andel foderproducerande ungskogar kommer på sikt att minska i Norrbotten.
  
  
• I Västerbotten ligger de årliga skadorna på omkring 11 procent, vilket är en allt för hög skadenivå. Positivt är att den i Västerbotten svagt stigande trenden nu tycks vara bruten. Glädjande är att Nordvästra ÄFO 3 har lyckats bryta trenden och nu har nått eller är mycket nära att nå målsättningarna. Ökad föryngring av tall i dessa ÄFO kan bidra till att man nu har möjlighet att nå målen. När det gäller ståndortsanpassning och plantering av tall så ligger länet nära målsättningarna. Förekomsten av rönn, asp och sälg uppvisar ingen förändring över tid. Andel foderproducerande ungskogar kommer på sikt att minska i Västerbotten.
  
  
• I Jämtland ligger de årliga skadorna stabilt på omkring 13 procent, vilket är en allt för hög skadenivå. Kartorna pekar särskilt ut mycket höga skadenivåer i området kring Storsjöbygden. De höga skadenivåerna i där kan sannolikt förklaras av hög täthet av rådjur, älg och kronhjort. Ståndortsanpassningen i Jämtland behöver bli bättre och andelen tall som planteras behöver ökas. Här har skogsbruket till stora delar tagit ansvar och planterar nu mer tall i alla områden undantaget västra Jämtland och västra delarna av Hammerdal-Ragunda, där utvecklingen går i motsatt riktning. Förekomsten av rönn, asp och sälg ökar över tid, vilket är positivt. Under förutsättning att skogsbruket i alla delar av länet tar ansvar och planterar tall på rätt ståndort bedöms andelen foderproducerande ungskogar på sikt att öka i Jämtland.
  
  
• I Västernorrland har de årliga skadorna minskat till 12 procent. När det gäller ståndortsanpassning och föryngring av tall finns ännu utrymme för förbättringar på svaga marker. Positivt är att skogsbruket tagit ansvar och planterar mer och mer tall, vilket kan bidra till minskade skadenivåer och hopp om att målsättningarna på sikt kan uppnås. Förekomsten av rönn, asp och sälg minskar dock ökar över tid, vilket får ses som negativt. Andel foderproducerande ungskogar kommer på sikt att öka i Västernorrland.

Mer fakta om älgbetesinventering, Äbin

Varje år presenterar Skogsstyrelsen den nationella älgbetesinventeringen, Äbin, som visar hur omfattande betesskadorna är på tall av hjortdjur - främst älg, hjort och rådjur.

Inventeringen görs i samarbete med flera andra aktörer i ungefär hälften av Sveriges cirka 140 älgförvaltningsområden.

Inventeringen görs på våren, strax före lövsprickning. Resultatet ska i första hand användas som underlag för beslut i älgförvaltningsgrupperna.

En samlad analys för landet som helhet kommer senare i höst.

Mer information:

Norrbottens län: Tobias Gramner, tf distriktschef, Skogsstyrelsen, 0970-643 45
tobias.gramner@skogsstyrelsen.se

Västerbottens län: Ellinor Lindmark, länsviltsamordnare, Skogsstyrelsen, 0952-539 54
ellinor.lindmark@skogsstyrelsen.se

Västernorrlands län: Frida Carlstedt, länsviltsamordnare, Skogsstyrelsen, 060-55 31 70
frida.carlstedt@skogsstyrelsen.se

Jämtlands län: Helena Eriksson, distriktschef, Skogsstyrelsen, 063-19 45 75
helena.eriksson@skogsstyrelsen.se

Skogsstyrelsens pressjour, 036-35 94 91, pressjour@skogsstyrelsen.se